Tesla ute på hal is. Jag har pressat fyrhjulsdriften.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Tesla ute på hal is

Jag har pressat fyrhjulsdriften

I går for jag till Geilo i Norge för där finns tydligen bra is att köra på. Tesla ville att vi skulle testa deras fyrhjulsdrift och för att riktigt få känna på hur mycket drivning på alla fyra hjul gör bör man köra på snö och is. Resan började i Oslo där vi hämtade ut en Model S 85D som sedan fick ta oss de 3,5 timmarna upp till platsen där vi skulle vara. Vägarna i Norge är väl kanske inte alltid de bästa men de var plogade fint och eftersom tempmätaren visade minus 25 ute var greppet på underlaget inte alls så dumt.

En sak man måste tänka på när det kommer till elbilar är att det inte finns några naturliga värmekällor, som en förbränningsmotor exempelvis. Det innebär att man måste producera värme och inte bara kan ta denna från motorn. En dag när det är 25 minus ute vill man ha sätesvärme och att värmen i kupén är på rätt sida om 20-strecket. Detta tar ju såklart kraft från batterierna och försämrar räckvidden, så samtidigt som man vill komma så långt som möjligt vill man se till att inte frysa stjärten av sig under tiden. Fram i bilen är det helt okej värme men den är faktiskt lite sämre där bak. Har man inte bockat i vinterpaketet får man heller ingen sätesvärme i baksätet, något som inte är helt kul när sitsen är i skinn. På tal om baksätet - detta var första gången jag satt i det och det var ingen trevlig upplevelse. Trots att bilen är stor på utsidan är baksätet inget att hurra över. Ryggen är väldigt upprätt, golvet för högt och dynan är alldeles för kort - nästan inget lårbensstöd och knäna högt upp i luften. Det var på riktigt obekvämt att åka de milen jag gjorde, och då var vi tre normalstora vuxna i bilen som satt som man "ska" göra. Bävar för hur baksätet i Model 3 kommer att bli.

Efter några mils körande fick klimatanläggningen för sig att leva loppan, och trots att vi ställt in hur vi ville ha det i bilen höll den hela tiden på att ställa om sig. Detta visade sig vara en del av energibesparingsfunktionen som man kan stänga av om man ville, dock var det inte helt uppenbart var man gjorde det i menyerna. Kylan och den långa körningen tog ju såklart på räckvidden så ungefär 45 minuter innan vi var framme vid vårt mål var vi tvungna att stanna på en Supercharger-station för att tanka el. Det innebar ett stopp på minst 30 minuter så en kopp varm choklad på fiket som låg alldeles bredvid blev en självklarhet. Bilen stod på laddning när vi hämtade upp den på flygplatsen och när vi stannade vid laddstationen hade vi kört 18,4 mil och förbrukat 51,8 kWh. Vi hade ungefär tio mil kvar i ”tanken” och efter laddningen hade vi fått ytterligare 20 mil.

Efter en kort genomgång på hotellet blev vi tilldelade varsin co-driver som skulle sitta med under körningen på isen. Vi hoppade då in i den mer prestandafokuserade versionen P 85D och styrde mot sjön som ligger vid den gamla flygplatsen Dagali. Här hade tre stycken olika stationer plogats upp - en lite längre slingrig bana, en accelerationssträcka och en konbana. Vi började på den utstakade banan där vi fick köra fritt med bara lite tips från co-drivern. Det finns ingen kardanaxel i Model S utan det sitter en elmotor på bakaxeln och en på framaxeln. Den där bak är den som funnits sedan introduktionen av modellen medan den där fram är en uppdaterad mer slimmad motor. Motorerna jobbar tillsammans via signaler och skickar hela tiden information fram och tillbaka om vilken som ska ge kraft var och hur. En motor kan inte helt och hållet ta över all kraft utan båda två är alltid igång. Fördelen med att ha motorerna såpass nära hjulen är såklart att det inte blir någon förlust i drivlinan, det är ingen kardan som via en växellåda ska gå via en bakaxel som i sin tur ska skicka vidare kraften ut till hjulen. Detta gör att effekten kommer precist och direkt så fort man trycker på gaspedalen.

Säkerheten först tycker Tesla så att koppla ur några antisladdsystem och liknande är ajabaja, eller det går men väldigt lite. I inställningarna kan man stänga av antispinn, men det fungerar endast i hastigheter upp till 60 km/h - sen kopplas det automatiskt in igen. Man har valt att tillåta detta för att ibland kanske man helt enkelt vill att ett hjul ska spinna, om man exempelvis har kört fast och systemet stjälper istället för hjälper. Jag testade att köra med systemet urkopplat men det går väldigt fort att komma upp till 60 km/h. Det gick ändå att känna att det då tillät lite mer sladd men att det fortfarande jobbar på högvarv för att du ska hålla dig på vägen. Huvuddelen av körningen kördes med systemet helt inkopplat och då märker man att den här bilen verkligen inte vill att du ska krascha. Till en början tog jag det lugnt för att känna på grejerna men efter att ha blivit någorlunda varm i kläderna gasades det på lite mer - det är ju bara snö på sidorna så åker man av är det inte mer än att dra loss bilen och skämmas lite. Nu märkte man direkt att det går att köra väldigt fort. Vi rullade på vanliga dubbdäck och dubbarna letade sig ner i isen på ett oväntat bra sätt. Den bakre motorn skottar på som alltid men oj vad man märker att den främre hjälper till. Antispinnsystemet dödar bilen rejält om man provocerar tillräckligt mycket och bitvis kändes det som att vi stod nästan still, men direkt när systemen känner av att det är fritt fram att köra vidare biter sig framhjulen fast och bara skickar iväg bilen. Bilen överstyr för det mesta och det är alltid mest kraft som kommer till bakhjulen. Körningen känns väldigt stabil och vid minsta antydan till att baken börjar komma när man kör i böjarna griper fronten in och stabiliserar upp. Resultatet blir att man känner sig trygg, även fast man pressar på lite. Vill man sladda med en Tesla får man väl helt enkelt köpa sig en Model S som enbart är bakhjulsdriven.

Det som jag tyckte skiljde sig mest från att köra en traditionell bil med fyrhjulsdrift var att man kom iväg så mycket snabbare efter att ha plogat runt lite. Började man kasa i en kurva och bilen tog ner farten, var man väldigt snabbt på banan igen och iväg. Det finns liksom ingen fördröjning i systemet, att motorn behöver mer varv eller att man själv måste kugga ner några växlar för att få lite bättre drag. Här var det bara att styra och gasa, mycket av bromsningen stod nämligen bromskraftsåtervinningen för. Det var bara att lätta lite på gasen, låta elmotorerna bromsa upp, och sedan styra och gasa vidare. När man väl fick in den här kombinationen bra behövde man nästan inte röra den vanliga bromspedalen. Motorn på framaxeln levererar verkligen och får vid gaspådrag nästan bilen att kännas enbart framhjulsdriven, det finns ett iver där om att komma iväg som påminner om det en pigg framhjulsdriven bil bjuder på.

På accelerationssträckan fick vi testa hur snabbt vi kunde komma upp till 100 km/h innan det var dags att bromsa. Någon hade tidigare kört 0-100 km/h på runt sju sekunder, inte alls dåligt med tanke på att vi körde på is. Jag var i närheten men slog tyvärr aldrig tiden. Konbanan blev det bara en snabb sväng på men även här levererade bilen som styrde in snabbt och odramatiskt.

Efter att ha tillbringat en hel dag på hala landsvägar och ett par timmar på isen är det bara att konstatera att Model S med dubbla motorer bjuder på ett rejält bra grepp och att den känns väldigt trygg på vägen. Värmen i bilen och hur kylan påverkar laddtid och räckvidd är dock fortfarande ett problem som antagligen alla inte kommer att köpa rakt av. I Norge fungerar det bra att köra en längre sträcka om man är förberedd på att behöva pausa vid en laddstation en stund, i Sverige fungerar det inte på samma vis än.