Vi har kört bilen från yttre rymden. Lite ljug, men Fisker Karma är faktiskt något alldeles speciellt.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Vi har kört bilen från yttre rymden

Lite ljug, men Fisker Karma är faktiskt något alldeles speciellt

Foto: Bobby Green / Feber

Nya biltillverkare dyker upp hela tiden känns det som, med stora drömmar och fantastiska bilar som de har tänkt att producera. Men allt som oftast är verkligheten lite annorlunda. Bilarna de visar upp finns de flesta gånger bara på papper som skisser och om de mot förmodan tagit fram en riktig bil att visa upp brukar det ta stopp därefter. Annat är det med Fisker Automotive som har gått från 0 till 100 knyck på bara några år. Företaget grundades av Henrik Fisker och Bernard Koehler 2007, och redan året därefter presenterades den första konceptbilen, Karma. Och det blev mer än bara ett koncept, formerna behölls och i juli förra året startade produktionen hos Valmet Automotive i Finland. De första bilarna levererades till kund redan samma månad och karusellen var igång. Nu säljs bilen även i Sverige så vi tog ut den på en liten provtur. Eller jag menar, vi flög en sväng med rymdskeppet.

Det vi (Jag och Roger) mötte på parkeringen var något helt nytt. Nämligen världens första elbil med förlängd räckvidd, eller "Range Extender" som det heter på amerikanska. I grunden en elbil alltså, men eftersom vi inte är där än när elbilarna klarar sig 40-50 mil på en laddning och går snabbt att ladda, även försedd med en räckviddsförlängare. I detta fall handlar det om en bensindriven turbofyra som sitter under huven där fram. Vad är det för speciellt med den här bilen då, det låter ju som vilken hybrid som helst? Grejen med den här är att bensinmotorn inte är kopplad till drivhjulen, utan istället till bilens generator som i sin tur laddar batterierna som i sin tur förser de båda elmotorerna med juice. Smart va?

På bara el kan man köra åtta mil och när batteriernas kapacitet är nere i 25 % hoppar bränslemotorn igång. Kombinerat med motorn tar man sig då strax över 48 mil och det bästa är att när dessa mil är avverkade så räcker det med att man tankar, man behöver alltså inte häcka på något hak i åtta timmar och vänta på att batteriet ska ladda upp sig. Det kan man istället göra när det passar en själv. Det är det som är bra med den här bilen. En ren elbil kräver fortfarande för mycket planering om man ska göra en långtur. Bensinmackar finns det runt varenda krök. Där säljer de även oftast Snickers så att du slipper bli en diva.

För att vara en bil på 2.4 ton flyttar Karma sig faktiskt riktigt raskt. Väljer man "Sport-Mode" genom att trycka på den ena paddeln bakom ratten går man ur det rena elläget som kallas för "Stealth" (för övrigt grymt namn) och får då alltid lite hjälp av förbränningsmotorn. Då tar man sig till 100 km/h på bara 5.9 sekunder och får en toppfart på 200 km/h. I "Stealth"-läget ser siffrorna inte helt oväntat inte likadana ut utan då får man nöja sig med att det tar 7.9 till 100 och att det roliga tar slut vid 153 km/h. Jag började turen i "Stealth"-läget som är det man alltid börjar med efter att man har tryckt på startknappen och displayer här och var börjar lysa upp. Växelväljaren manövreras med knappar och varje gång man trycker på någon av dem så känns det som att spela på ett piano. Ett genomskinligt fönster av återvunnen plast som ska se ut som glas sitter framför dessa knappar och i där så lyser små smala stavar upp när man trycker på knapparna, samtidigt som ett ljud spelas upp. Lite kul, mycket nördigt. Varför det finns ett såpass stort utrymme för den här lilla roliga grejen istället för ett förvaringsfack är lite oklart. Nåväl, "D"-läget aktiverat och med den elektroniska handbromsen släppt är det dags att rulla iväg. Oklart om bilen är igång men då underlaget är plant och den rör sig framåt verkar det som att jag har gjort något rätt i alla fall.

Det är något speciellt med att glida fram helt ljudlöst. Speciellt när man ser siluetten av bilen i ett fönster, för det här är ett riktigt as till bil. Hjulbas på över tre meter och en längd på nästan fem ger ett riktigt fett intryck och då förväntar man ju sig nästan att den ska låta som ett monster också. Fast det gör den inte. Den låter som ett rymdskepp. Där avgasrören i vanliga fall brukar sitta sitter det istället två kromade diamantformade puckar. Men det låter från dem, då det innanför sitter högtalare som ljudar ut ett väldigt märkligt och speciellt ljud. Ljudet kommer även från hjulhusen fram där det sitter fler högtalare. En elbil får nämligen inte vara helt tyst, för då kan folk ha svårt att upptäcka den när man smyger fram. Så är inte fallet med Karma. Den låter heltokigt och folk på uteserveringar och förbipasserande tittade funderande och försökte lokalisera var detta märkliga ljud kom ifrån. Den låter verkligen som ett rymdskepp och ljudet är helballt. Oerhört beroendeframkallande för föraren och man ville nästan alltid ligga i den hastighet där det lät mest, och jag hade nästan önskat att det lät ännu lite mer i lägre hastigheter så att man kunde smyga fram och känna sig som en rymdhjälte i en galaxkryssare. Jag själv älskar ju härligt muller från vanliga motorer men jag måste ändå säga att om alla framtidens elbilar låter så här välkomnar jag gärna även sånt här ljud i stan. Ljudet ökar i volym ju fortare man kör men avtar helt när man passerat 40 km/h. Lyssna själva på detta fantastiska påhitt.

Det bästa med att köra på el är att all kraft finns från 0 km/h. Bara att spätta på med andra ord. Och suget i "Stealth-Mode" är riktigt härligt i magen och när det inte är mer än däck och vindbrus som väsnas känns det nästan som att man sitter i en radiobil på Liseberg (eller Gröna Lund) och kör. Varje rödljus vet man att man utan problem kan lämna de andra gamla trötta fossil-bilarna bakom sig, helt ljudlöst. Jag skulle vilja se minerna på några stycken som jag glatt vinkade "hejdå" till med baken. Håller man på så här för mycket kommer man dock få se kraftmätaren för batteriet på instrumentpanelen sjunka väldigt drastiskt. Det här är ingen sportbil, utan en grand tourer som man ska färdas modernt i. Därför blir det nästan också som en liten tävling för sig själv när man kör, att förbruka så lite el som möjligt och vänta ut i det sista med att koppla in förbränningsmotorn. Eftersom vi bara lånat bilen för ett par timmar hinns inte tävlingen med denna gång utan jag "tvingas" att testa "Sport-Mode" nästan med en gång. Trycker man på den paddeln blir det orange bland mätarna och förbränningsmotorn kopplas in. Det hörs inte direkt när den startar men man hör den morra till om man trycker fullt. Avgasrören sitter alldeles bakom framhjulen så det kan ju ha med det att göra. Den låter lite grann men aldrig så att det blir störande, man vet ju att den är där från början så det gör väl inte så mycket att den lever runt lite. Det är ju trots allt bara när man mosar på ändå, och det gör man inte så ofta. Men visst märks det när den väl är inkopplad då hela bilen genast blir lite piggare. På den 10.2-tum stora pekskärmen i mittkonsolen kan man se ett flödesschema över hur motorerna jobbar med varandra och hur effektiv man är för tillfället, precis som man har kunnat göra i hybridbilar länge nu. Där ser man även om taket jobbar, för där sitter det nämligen solceller som i sin tur förser både klimatanläggningen och stereon med ström. Ytterligare en paddel finns på höger sida bakom ratten och den är märkt med "Hill". Eftersom det inte finns någon naturlig motorbroms i bilen aktiverar man den här, i två steg. Tanken är att man när man åker nedför ska trycka in denna för att ytterligare generera lite ström till batterierna. I första steget märker man hur bilen bromsas upp och man ser på instrumentpanelen att det genereras el. I steg två är bromsningen betydligt tydligare och ännu mer el genereras. Ett tryck till på paddeln och man hoppar tillbaks till ursprungsläget, vilket är ingen motorbroms alls.

Allt detta kan man ju givetvis fördjupa sig i hur länge som helst, men som sagt hade vi bara några timmar på oss så det blev mer fokus på att känna på bilen och hur den uppträder på vägen. Och den känns faktiskt som en vanlig bil, och det är också meningen. Hade Fisker gjort något helt annorlunda och konstigt hade nog folk blivit lite rädda. Den här kan köras av vem som helst och även om det är lite saker som skiljer sig tar det inte många sekunder innan man hajar vad det handlar om. Den ligger riktigt bra på vägen och är lika bekväm som en Porsche Panamera, vilket är ett gott betyg. Visst märker man av att den är tung men mer på ett tryggt vis än ett otympligt vis. Riktigt skön i kurvor och inget skrammel eller liknande från något håll. Den känns väl ihopsatt.

Interiören i Karma är ganska speciell och här sitter man fyra personer i fyra separata fåtöljer. Men där försvinner likheterna med Panamera som har både gott om plats i baksätet och bagaget. I baksätet i Karma är det trångt och den stora "kardantunneln" som huserar batteripacket tar rätt stor plats. Stolarna, som har stoppning av biofiber från sojabönor och är klädda med fuskläder, är mycket bekväma men takhöjden och platsen på bredden är inget vidare för mig som är 1.84 lång. Bagageutrymmet ska enligt Fisker själva svälja två stycken golfbagar men det stämmer inte i verkligheten. Här ryms 195 liter så möjligtvis kan två manbags och ett fotografi på en sommaräng få plats, men inte så mycket mer. Toppen är det dock i framsätena där man sitter som en kung. Här möts man av en riktigt tjock ratt med knapparna man behöver och en fantastiskt vacker instrumentpanel där träinslagen är sågade ur bärgade stockar som legat på botten av Lake Michigan. Träsubstraktet är också framställt av återvunna tallfibrer. Den fejkade mockaklädseln pryder det mesta och är riktigt trevlig att ta på, även om både jag och Roger gissade att den kommer att se rätt dassig ut om några år. Såväl den som mattorna på golvet är framtagna av återvunna PET-flaskor så ni hör ju att miljötänket är genomgående för den här bilen.

Det finns inga fysiska fläktvred eller volymrattar utan allt sånt styr man på pekskärmen. När man pekar omkring får man en indikation på att man har tryckt rätt genom att det burrar till i fingret. Här sköter man alltså allt, vilket är både bra och dåligt. Ett vred kan man snabbt vrida från fullt till noll, något man inte gör lika snabbt när man måste stega runt på en pekskärm. Skärmen var dessutom inte snabbast i världen men den var ändå lite kul att leka med, när man väl hittat var alla knappar var någonstans. Här visas även backkamerans bild när man kastar i backen, men den vyn var inget vidare. Kameran har för dålig upplösning och dessutom hackade den, inte bra när man enbart förlitar sig på den i trånga utrymmen. Som tur var fanns det även en vanlig hederlig backsignal. Karma kommer i tre olika versioner, "EcoStandard" (vår testbil), "EcoSport" (1 149 000 kronor) och "EcoChic" (1 199 000 kronor) och det som skiljer är lite olika materialval och utrustning. Grundversionen duger gott men skulle man alltså vilja ha lite mera godis är det inte så långa hopp pengamässigt till toppversionen, man pungar ju ändå ut med ganska mycket pengar från början.

Designen kan man säga vad man vill om men mannen bakom pennan, Henrik Fisker, är ju inte direkt känd för att ha designat fula kärror innan. BMW Z8, Aston Martin DB9 och Artega GT är bara några av bilarna han har tagit fram kurvorna på. Karma är inte likt något annat och har verkligen ett speciellt utseende. Den feta grillen som ser ut som en mustasch gör att bilen ser ännu bredare ut än vad den är och det enorma axelavståndet gör att det ser ut som att det sitter ett hjul i varje hörn på bilen. Hjulen är enorma och mäter 22 tum, vilket krävs för att fylla upp de lika enorma hjulhusen. Den bulliga huven övergår till en våg där kupén är för att sedan avslutas i en ganska kort stjärt som ger bilen den där fyrdörrars-coupé-känslan. Det läckra taket som är späckat med solceller är givetvis också en blickfångare. Snygg design överlag enligt mig men jag undrar lite hur Henrik tänkte när det var dags att ta fram handtag till dörrarna? De ser ut att ha glidit ner från sin ursprungsplats och passar inte alls in. Bra dock att det är en elknapp i själva hålen och inte ett handtag man drar i så att säga.

De få timmarna var snabbt över och det kändes fantastiskt kul att ha fått köra något helt nytt. Karma väcker enorm uppmärksamhet och det roliga var att det verkligen var människor i alla åldrar som tittade efter bilen. Men det var inte med den där blicken som man brukar få när man kör omkring i en sportbil, utan med en mer nyfiken blick. Det var ganska uppenbart att folk inte visste vad det här var för någon sorts bil, och var vi än stannade kom folk fram och ställde frågor, och blev imponerade av vad de såg. Det rullar en del Karmor i Stockholm redan faktiskt, och även om inte alla är levererade så har återförsäljaren Callisma 25 stycken bilar beställda, så visst finns det intresse, trots att Justin Bieber kör runt i en. På önskelistan står inte helt oväntat bättre räckvidd på enbart el, ett lite rymligare baksäte och ett ordentligt bagageutrymme. Det sistnämnda blir lite bättre om modellen Surf blir verklighet och det andra kommer nog högst troligt allt eftersom. Det här är första steget, och ett av de stora stegen till hur framtidens bilar kommer att fungera.

Fakta Fisker Karma:

Range extender: Från GM, V4, 2.0 liter, 260 hästkrafter, 353 Nm, turbo, bensin. Driver generatorn.
Kraftkälla: Dubbla elmotorer på sammanlagt 403 hästar och 1 300 Nm.
Batteri: 20 kWh, 180-kW-Litiumjon med nanofosfat-teknologi, livslängd 10 år eller 160.000 kilometer.
Extra: Solceller på taket som förser klimatanläggningen och stereon med ström.
Växellåda: Steglös.
Drivning: Bakhjulsdrift, Q-Drive.
Prestanda: 0-100 km/h på 5.9 sekunder, toppfart 200 km/h.
Bromsar: Från Brembo i dimensionerna 370 x 34 millimeter fram med sexkolvsok - 365 x 28 millimeter med fyrkolvsok bak. Bromskraftsåtervinning med motorbroms i två lägen.
Däck: 285/35 WR 22 bak- 255/35 WR 22 fram.
Mått: Hjulbas 3.16 meter, längd 4.99 meter, bredd 2.13 meter med backspeglar, höjd 1.33 meter, vikt 2 404 kilo, viktfördelning 43 % fram - 57 % bak, bensintank 37 liter, förbrukning 0.45 liter per mil blandad körning med laddat batteri, koldioxidutsläpp 83 gram per kilometer.
Pris: 1 049 000 kronor.

Bil, Tester,

Fisker, Karma, test, rymden, rymdbil, EVer