Visste ni att Audi har lanserat en liten R8:a? Jag har kört nya TT RS.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Foto: Bobby Green

Visste ni att Audi har lanserat en liten R8:a?

Jag har kört nya TT RS

Audis lilla sportiga modell TT kommer nog tyvärr alltid att mobbas på något vis. Antingen är det en tjejbil eller en frisörbil. Audi har verkligen försökt att sudda bort detta genom att presentera den i RS-utförande. Första gången var i generation två 2009 och då fick bilen den härliga femcylindriga maskinen på 2,5 liter. 340 hästar och fyrhjulsdrift skulle väl kunna få tyst på några i alla fall. 2012 var det dags för en liten uppdatering i form av Plus-versionen som fick ytterligare 20 hästar och lite annat godis. Sakta men säkert började TT RS bli en riktigt grym prestandabil med både effekt och fartresurser så att det räckte. 2014 presenterades generation tre och i våras rullade man ut nya TT RS. Effekten är nu hela 400 hästar och coupén tar sig från stillastående till 100 km/h på bara 3,7 sekunder. Vet ni vilken annan bil som också gör det? Jo, förra generationen R8 - supersportbilen med V10:a och 525 hästar. TT RS har hälften så stor motor och 125 hästar färre, men väger ju såklart inte heller lika mycket som sin storebror. Siffran är ändå sjukt imponerande. Jag åkte till racerbanan Jarama för att testa nyheten, och oj vad mycket DNA från R8 Audi faktiskt har kokat ner i den här. TT RS har på riktigt gått från att ha varit en helt okej halvsportig kärra till en liten R8:a. Effekten är brutal, prestandan otrolig och ljudet är fantastiskt! Den låter till och med nästan som sin storebror, vilket är smått bisarrt.

Försnack
Stephan Winkelmann, tidigare vd för Lamborghini, har sedan sex månader tillbaka axlat rollen som chef för Audi Sport, eller quattro GmbH som det också heter. Det är därmed han som är ansvarig för hela Audis RS-linje. Den skräddarsydda kostymen som förmodligen var svindyr och de välputsade skorna som man kunde spegla sig i har bytts ut mot funktionskläder som kan andas med Audi-loggor på. Skorna går heller inte längre att spegla sig i eftersom de är såna där snabba gummiskor. All in på sporttemat alltså. Han var på plats och berättade kort om den framtida strategin och la mycket vikt vid att en RS-modell måste förtjäna att få kalla sig en RS. Alla Audi-bilar kan och ska inte vara RS-modeller. Troligtvis är väl han inte jätteförtjust i att man 2013 släppte den något märkliga skapelsen RS Q3. Kanske kommer Stephan se till att något liknande inte händer i framtiden, vilket är helt välkommet.

Körkänsla
Motorn startar med en ordentlig knall och det är ett härligt blödder som letar sig ut ur de dubbla ovala piporna där bak. Torrgasar man hör man turbosnäckans sus där fram men inte så mycket av själva motorn, det är mest baktill det brölar loss. Som vanligt finns det ett gäng med olika körlägen att välja mellan, Dynamic är det sportigaste. Väljer man det rappas bilen upp på alla punkter och gör sig redo för att pressas hårt. Det finns paddlar bakom ratten och man kan även växla med spaken, men eftersom Audi fortfarande envisas med att man ska växla upp genom att putta spaken framåt vill man helst inte ta i den.

Vi började provkörningen med att sticka iväg på en liten rutt som innehöll både motorvägskörning och slingriga vägar uppe bland bergen. Eftersom vi visste att vi skulle köra coupén på banan senare valde vi en cab, att det var 28 plusgrader och sol hade givetvis inget med saken att göra. Väl ute på stora vägen och med lite temperatur i maskin började vi testa hur bilen svarade när gaspedalen trycktes ned, till botten. Upplevelserna förstärks rejält när man sitter i en cab så därför kändes det som att det gick helt sjukt fort, när man tittade på hastighetsmätaren insåg man även att så var fallet. Jäklar vilket drag! Dubbelkopplingslådan smeker in växlarna blixtsnabbt utan att man märker det, den enda indikationen man får är de kraftiga avgassmällarna när nästa växel går i. Den nya instrumentpanelen har även fått sig en slags inbyggd växellampa i varvräknaren som faktiskt var ganska bekväm att ha när man körde manuellt. När det börjar närma sig att lägga i nästa växel dyker det först upp ett grönt fält som sedan går över till orange för att till sist bli rött. Man ser det liksom i ögonvrån och behöver inte titta ned på panelen om man nu inte enbart förlitar sig på motorvarvet när det ska växlas. Med spaken i manuellt läge och växling med paddlarna går faktiskt inte nästa växel i om du inte skulle trycka själv vilket gör att bilen faktiskt känns mer som en manuell när man kör på detta vis. Smartast är såklart att inte röra något utan låta lådan växla själv åt dig när den känner för det.

Några repor på motorvägen resulterade förutom i förstörd frisyr även i ett brett smil. Bilen är verkligen läskigt snabb och den låter fantastiskt. Av motorvägen och vidare in på småvägarna. Grym asfalt och skyltar överallt som ”varnar” för slingriga partier - perfekta ställen för att pressa på lite och se om kärran kan göra mer än att köra fort rakt fram. Bra fart in i böjarna, skarpt vrid på ratten, full gas ut. Inga däcktjut, ingen antispinn som går in och bråkar, utan bara ett jäkla sug mot backen. Den ligger verkligen slickad mot marken och vi fortsätter att bråka med den för att se om den tappar stinget. Inte. Det går såpass snabbt i böjarna att man börjar fundera på hur Audi har gjort? Men sen kommer det smygandes mer och mer, bilen känns faktiskt som en liten R8:a. Hur den styr in, hur kraften levereras och otroligt nog även hur den låter. Ett riktigt argt morrande som övergår till ljusare toner längre upp i registret. Ett ordentligt och imponerande kliv uppåt jämfört med ljudbilden föregångaren bjöd på, även om den inte heller lät särskilt tråkigt. Numera finns det även en knapp för just motorljudet placerad framför växelspaken där man kan stänga av eller på vrålandet. Varför detta inte har funnits tidigare är märkligt. I nya R8 sitter denna knapp på ratten, vilket hade varit att föredra även i TT RS. Väl inne i de smala gränderna ekar brölet nästan vårdslöst mycket, och det känns märkligt att puttra fram i 20 km/h och låta som ett helt startfält på racerbanan. Märk väl att jag inte klagar, jag bara noterar. Motorljud är ju något av det bästa som finns, när det inte handlar om symaskiner.

Vi tar oss igenom gränderna och fortsätter på de lite mer öppna partierna. Bilen fortsätter att imponera genom böjarna och på rakorna. Några stackars lokalbor blir omkörda med ett jäkla liv och jag ber om ursäkt till farbrorn i den vita Seaten med nedvevad ruta som råkade få en uppväxling i örat precis när vi passerade, det var inte jag det var bilen! Orken i maskinen känns outtröttlig och det enda som sätter begränsningen när vi kör är jag som sitter bakom ratten. Det går att åka så mycket fortare men det känns bättre att spara det till banan senare. I Dynamic-läget är fjädringen riktigt hård och vissa bulor i vägen känns långt in i ryggen, men flippar man över till Comfort-läget förändras åkturen helt och blir bra mycket lenare. Bilen är dock alltid ganska hårt satt, men det är inget man stör sig på. Det känns som en långtur utan massa sportknappar intryckta skulle fungera utan problem. Körsträckan var tyvärr ganska snabbt avklarad, kan ha något med snitthastigheten att göra, men man fick ändå en ganska tydlig bild av vad det är vi har att göra med här - rätt och slätt en mindre version av toppmodellen R8. Nu för tiden är de ju inte helt olika designmässigt och det är väldigt tydligt att gapet mellan dessa två modeller har minskat avsevärt.

Circuito del Jarama. 3,8 kilometer asfalt ämnad för en sak - racing. En bana jag aldrig kört på tidigare som visade sig vara väldigt trevlig. Vi fick fem varv varav två var med pace car framför för att lära oss spåret, bromspunkterna och var apex ligger. Till hjälp hade vi även koner utplacerade som ytterligare markerade detta, lite fusk såklart men skönt att ha när man inte har överdrivet mycket bankörning i ryggen sedan tidigare. Efter två varv släpptes vi alltså fria och det var bara att gasa fullt som gällde, och bromsa också förstås. På en stor och bred racerbana försvinner ganska mycket av fartkänslan men visst förstod jag att det gick undan innan det blev dags att svänga, det blev om inte extra tydligt när bilen skulle bromsas ned och man fick stå på pedalen ganska rejält. Bromsarna bettar på riktigt ordentligt och vill man ha något som lämpar sig ännu bättre för bankörning finns det faktiskt keramiska att köpa till. Efter att man bromsat ned är det dags att gasa på igen. Inga problem, och det skottar på riktigt ordentligt när man trycker fullt. Turbon laggar ingenting utan är bara jätteivrig att kasta in mer luft i motorn hela tiden. Styrningen känns riktigt vass och snabb, och att sikta på de där stackars Apex-konerna är en barnlek. Bara att styra in och sen gasa sig ut. Kraften kommer direkt och bestämt utan att bilen känns ostabil. Inga feta sladdar ur kurvorna, men det vill man ju heller inte när man jagar bra varvtider.

Start och målrakan hade man gjort om till ett område där man fick testa på bilens launch control. För att aktivera den lägger man lådan i sportläge, stänger av antisladdsystemet med ett knapptryck, lägger en fot på bromsen och trycker gasen i botten. Inga konstigheter alltså. När man känner sig redo släpper man bromsen och håller i sig. 3,7 sekunder till 100 lovar Audi, och det verkar stämma. Satan vad man slungas iväg! Enligt g-mätaren som finns utsätts man för 1 G när man gör detta, och det känns i hela kroppen. Jag körde några repor och det var samma visa varje gång, ett jäkla drag. Kul grej som man säkert som köpare inte kommer att använda så många gånger, men det fungerar och det fungerar bra.

Motor
Det är faktiskt nu hela 40 år sedan Audi debuterade med sin femcylindriga motor. Resten är som säkert alla vet historia. Man vann mängder av tävlingar med snurran under huven och dess morrande och kvittrande från waste gaten lämnade och lämnar fortfarande ingen oberörd. En framgångssaga som bara fortsätter att ge. Att Audi fortsätter att utveckla maskinen ytterligare är fantastiskt, och jag frågade en av ingenjörerna om det finns något planerat slut för den - inte direkt fick jag till svar. Man fortsätter att justera, optimera, trimma, banta och finslipa. Och visst blir det bra. Sju år i rad nu har maskinen vunnit utmärkelsen International Engine of the Year så något gör ju tyskarna rätt. Den senaste generationen av motorn är 26 kilo lättare, bland annat tack vare block i aluminium, oljepump i samma material och oljesump tillverkad i magnesium. Den är fortfarande på 2,5 liter precis som föregångaren men effekten har nu skruvats upp till 400 hästar jämnt med ett vrid på 480 Newtonmeter. Detta vrid finns tillgängligt redan från 1 700 varv. Till paketet kopplas en sjustegad dubbelkopplingslåda, något manuellt alternativ finns inte. Lådan skickar som tidigare kraften ut till alla fyra hjulen, och med hjälp av smarta datorer hamnar den där den behövs allra mest för stunden.

Exteriör
Yxigt och kantigt är Audis melodi nu och det är bara att hänga med. Vissa diggar det medan andra avskyr det, och så kommer det ju alltid att vara. I mina ögon är nog nya TT den snyggaste av de som släppts ändå, även om baken nog troligtvis alltid kommer att släpa lite. Den går dock att få med OLED-bakljus som lyfter utseendet en hel del. Första gången i en serieproducerad Audi detta används. Fördelen är att man inte behöver några reflektorer och att ljusen inte kastar några skuggor, de levererar samma starka ljus oavsett vilken vinkel man tittar ur. De drar dessutom mindre ström än vanliga LED och går att bygga mycket kompakta. RS får även en fast monterad vinge vilket kanske ser lite tufft ut, och som även hjälper till att hålla baken i schack när det börjar gå fort. Sidoprofilen ser lite annorlunda ut eftersom kjolarna fått sig en liten bulle baktill. Ser lite ut som en böld om ni frågar mig. Fronten domineras som vanligt av den stora grillen som tyvärr förstörs av en stor och ful regplåt. Strålkastarna är aggressivt designade och DRL-ljusen lyser rätt läckert, speciellt när det börjar bli mörkt ute. Fälgarna är också nya men i min värld inte jättespännande. Det ser nästan ut som om de saknar en centrumkåpa och inte riktigt är färdigdesignade.

Interiör
Här har det faktiskt hänt grejer. I början av 2014 visade Audi upp den nya instrumentpanelen som var på väg och den fick premiär i nya TT. R8 har den också vilket ytterligare är en grej som för modellerna samman. I TT känner man alltså igen sig från R8 och tvärtom. Ratten har samma utformning och den är riktigt härlig att använda. Den är något smalare vid tumgreppet vilket gör att man verkligen kommer runt den och får ett bra grepp. Alcantara är alltid trevligt att hålla i också. Det är även skönt att ha lite mer knappar placerade på ratten så att man slipper släppa den för att ställa in olika saker. Det nya instrumentklustret som numera består av en stor skärm är också riktigt härligt att både titta på och jobba med. Färgerna och grafiken är tydlig och snygg att se på och det är grymt att man kan få navigation och allt direkt här. Då slipper man nämligen Quasimodo-puckeln flera tillverkare envisas med att smacka fast på mittkonsolen. Här är det nu istället avskalat, rent och snyggt. Stolarna är lagom skålade och man kan klämma åt runt sidfläsket lite extra om man vill. Baksätet som endast finns i coupén är som väntat inget att ha, om det inte handlar om förvaring av shoppingpåsar eller något annat som inte lever. Bagagerummet är helt okej men något högt och skrymmande kan man såklart inte lasta.

Avslutning
Jag blev faktiskt oväntat imponerad över nya TT RS. Jag hade förberett mig på att den ungefär skulle kännas som föregångaren fast med ett trimchip. Så var verkligen inte fallet. Det här är en riktigt rå körmaskin som smäller många andra på fingrarna. Är man lite ledsen över att Porsche Cayman och Boxster numera endast går att få med fyrcylindrig motor kanske man ska snegla på denna? Kanske inte lika busig som en BMW M2 dock, men den modellen är det ju å andra sidan 1 1/2 års väntetid på om man lägger en beställning nu. Det ska bli riktigt spännande att se var Stephan Winkelmann kommer att ta RS-avdelningen i framtiden och nya TT RS är ett bevis på att gänget är på väg i helt rätt riktning.

Fakta Audi TT RS
Motor: R5, 2,5 liter, turbo, 400 hästkrafter, 480 Newtonmeter.
Växellåda: Sjustegad med dubbelkoppling.
Drivning: Fyrhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 3,7 sekunder (Roadster 3,9), toppfart 250 km/h (280 km/h mot pristillägg)
Drivmedel: Bensin.
Däck och hjul: 245/35 R19 runt om.
Bromsar: 370 millimeter skivor fram, 310 millimeter skivor bak.
Mått: Hjulbas 2,50 meter, längd 4,19 meter, bredd 1,83 meter, höjd 1,34 meter, vikt 1 515 kilo (Roadster 1 605), bensintank 55 liter, förbrukning 0,82 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 187 gram per kilometer.
Pris: 688 000 kronor (Roadster 713 000 kronor)

Bil, Audi,

Audi TT RS, test, recension, TT RS, prestanda, roadster, coupé, Jarama