Tomorrowland baseras svagt på samma sektion som finns på Disney World med inriktning på teknik och framtid, lite som Utopia a la Disney. Filmen kretsar kring Casey (Britt Robertson) och Frank (George Clooney) som genom att ta på en knappnål får se Tomorrowland. Ett land skapad av genier i ett alternativt universum. Casey känner att landet hon har fått se kallar efter henne och försöker få Frank att ta henne dit.

Ni vet när man är på konsert och förbandet spelar och man tittar lite slött för att det påminner om huvudnumret som man egentligen kom dit för att se? Så känns Tomorrowland, som förbandet till Star Wars.

Tomorrowland börjar lovande och känns helt ok. Sedan ut ur tomma intet får vi se en Stormtrooper i ena hörnet, sedan den frysta statyn av Han Solo, en snabb titt på R2D2 och sedan kör Star Wars-introlåt igång under en scen. På det hela tycker jag att jag hör Star Wars-ljud under resten av filmen och landet Tomorrowland är läskigt likt Coruscant som vi får se i Star Wars-episoderna I, II och III. Kul tänker jag och tror naivt att Disney bara lagt dit Star Wars-grejerna för att flirta med oss fans. Sedan minns jag att Disneys World-sektionen som heter Tomorrowland ska byggas om och förvandlas till tillhållet för Star Wars-attraktioner. Som om inte det var nog så har det gått rykten om att Brad Bird som regisserar Tomorrowland ska ta sig an en Star Wars-film i framtiden.

Är detta bara tillfälligheter eller ger Disney oss en hint om hur Star Wars kan komma att se ut med det här medelmåttiga tvåtimmars långa sömnpillret? Jag vill gärna tro att Tomorrowland har något mer till sig för annars är den rätt tråkig och själlös. Inte en enda gång köper jag det som spelas upp framför mina ögon, inte en enda gång bryr jag mig om varken huvudkaraktärerna eller uppdraget filmen kretsar kring. Det enda jag tänker på är om Star Wars kommer att se ut så här när den kommer till vintern. Och om den gör det så snälla låt den vara bättre än det här.

Biopubliken matas hela tiden med känslosam musik och CGI i hopp om att bli engagerade i Casey och Franks uppgift att rädda världen. Hela första timmen matas vi med klassiska läxor som Disney vill lära oss. Att barnen är vår framtid, att vi kan lyckas med vad som helst så länge vi vill ha det tillräckligt mycket, om att aldrig ge upp sin dröm och så vidare. Under andra timmen börjar det bli uttjatat och jag svävar bort i mina egna tankar istället för i äventyret på stora vita duken.

Jag kanske är helt ute och cyklar men Tomorrowland känns som det eviga förbandet som aldrig slutar att spela. Sluta reta oss Disney och ge oss Star Wars….nu!

Om ni mot all förmodan går och ser den här filmen så sitt kvar fram till sluttexterna. Disney bjuder på något lite extra då.