Recension: White Sea Black Sea. av Jens Olof Lasthein.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Mitt konto

Hetaste

Senaste

Recension: White Sea Black Sea

av Jens Olof Lasthein

Jens Olof Lasthein har tillbringat 20 år av sitt liv på resande fot mellan Svarta och Vita havet. Som reskamrat har han haft en analog panoramakamera. White Sea Black Sea är deras resdagbok.

White Sea Black Sea består av, som upphovsmannen själv uttrycker det i förorden, av lösryckta fragment och ögonblick. Förorden som för den delen är lika målande och fulla av uttryck som resten av sidorna. Varje bild efter de första orden verkar rymma flera livstiders berättelser och händelser. En halvnaken man som försöker starta ett slagsmål med två andra oförstående män, en pojke med ett valthorn i förgrunden och en annan pojke i bakgrunden med en cykel och en död höna, en rumänsk man med en flaska sprit som slänger ett öga efter en försvinnande vän eller den unge soldaten som väntar på sin tur i telefonkön.

Att arbeta med den analoga panoramakameran kräver ett långsamt tempo. Det märks i bilderna. Människorna vi ser gör det de gör, utan att stressa till nästa plats. Lasthein har kommit sina fotoobjekt nära, riktigt nära. I ögonen går det att avläsa tiden under järnridån och både hopp och utmattning. White Sea Black Sea visar männniskors yttre och inre gränser och boken är ett lysande exempel på fruktansvärt bra och rörande fotoreportage.

Jens Olof Lastheins utställning ”White Sea Black Sea” visas på Kulturhuset, Stockholm t.o.m den 18 maj i år.

maxstrom.se

Foto, Övrigt