Vad får man om man kombinerar Sekiro med The Witcher 3 och sedan strör över en hel del inspiration från Kurosawa-filmer? Jo, ett riktigt bra, vackert och underhållande äventyrsspel som lyckas fånga känslan i att vara en samurai.

Ghost of Tsushima är den senaste titeln från Sucker Punch. Spelstudion har tidigare levererat spel i Sly Cooper-serien samt InFamous. De senaste åren har de dock lämnat den övernaturliga världen för att fokusera på en mer jordad berättelse som utspelar sig i feodala Japan. Som titeln avslöjar så utspelar sig spelet på ön Tsushima som ligger mellan Sydkorea och södra Japan. Mongolerna har inlett sin attack mot Japan och Tsushima agerar som en barrikad för att stoppa mongolernas frammarsch mot fastlandet. Vi får kontrollera Jin Sakai, samuraj och brorson till Tsushimas ledare Lord Shimura, som tillsammans med Tsushimas andra samurajer försvarar ön. Mongolerna är dock för kraftfulla och använder sig av ohederliga taktiker för att få övertag och lyckas mer eller mindre krossa Shimuras armé.

Inte helt oväntat överlever spelets huvudkaraktär attacken och måste nu hjälpa folket på Tsushima ta tillbaka sitt land och bekämpa mongolerna och deras ledare Khotun Khan. För att klå den nya brutala fienden så måste Jin lämna sina samuraj-lärdomar bakom sig för att bli en ny typ att krigare.

Givetvis ska vi inte spoila vad som händer under berättelsens gång, men det är en berättelse om ära och heder. Om de svåra besluten vi måste ta för att ta oss förbi motgångar och vad för konsekvenser det har på våra tidigare förhållanden. Spelet är som sagt väldigt inspirerat av Akira Kurosawas klassiska filmer, så om ni har stenkoll på hans rullar så kommer ni definitivt uppskatta berättelsen Sucker Punch erbjuder. Och om ni inte har någon koll på vem fansiken Kurosawa är så kommer ni få lära er en hel del om hur det är att vara samurai.

I spelet har vi möjlighet att utforska hela Tsushima och ön är uppdelat i tre stora regioner som vi successivt får tillgång till under spelets gång. Områdena erbjuder olika miljöer som stora fält av blommor vi får rida genom, snåriga och frodiga skogar och vinterklädda berg. Det är mer eller mindre ett klassiskt upplägg för ett open world-spel, helt enkelt. Mainuppdragen är många och gör ett bra jobb med att introducera de olika karaktärerna i spelet och även sidouppdragen håller en hög kvalitet. Betar man av allt snabb kan det hända att uppdragen känns aningen upprepande, men varvar man uppdrag och utforskning är detta inte ett allt för stort problem.

Samtliga miljöer vi får besöka i spelet är riktigt läckra och att rida genom de stora fälten är verkligen härligt och fridfullt. Känslan man får påminner en hel del om de lite mer lugna stunderna i Red Dead Redemption 2 där spelaren kunde andas ut mellan pangandet. Och det är svårt att inte bli indragen och vilja tillbringa mer tid i världen. Om vi säger såhär: Spelet har ett fast travel-system som kan ta sig från ena sidan ön till den andra på några sekunder, men tack vare vackra miljöerna kommer du vilja rida över hela kartan i stället för att kika på en laddningsskärm. Okej, kanske inte hela tiden, men ibland i alla fall.

För att man ska utforska världen har utvecklarna anammat ett system som påminner starkt om Witcher 3. I kartvyn kan vi se oupptäckta ställen som markeras med ett frågetecken och dessa kan vara fiendebaser och sidouppdrag, men även ställen där vi har möjlighet att skriva haikus, skära bambupinnar, ta del av dueller, lägga vantarna på nya svärd och följa efter rävar för att göra oss lite mer kraftfulla. Kort sagt finns det väldigt mycket att upptäcka i världen och det är värt att lägga lite tid på utforskning mellan uppdragen.

Någonting som jag verkligen uppskattar är sättet spelet indikerar vart vi ska bege oss. Det finns ingen kompass, minikarta eller liknande, utan Jin förlitar sig på vinden för att visa vart han ska. Sveper vi upp på kontrollens touchyta hör vi hur det blåser till och löv och annan växtlighet indikerar var vi ska. Det är helt enkelt ett fantastiskt sätt att ge oss vägvisning utan spelaren tas ur spelvärlden.

Spelet erbjuder väldigt varierande fiender som slåss med svärd, spjut, sköld och större vapen som släggor och liknande. Fienderna har en hälsomätare och en staminamätare. Häslomätaren får du ner genom att slå fienden som vanligt, vilket är lättare sagt än gjort, och staminamätaren får du ner genom att utföra tunga attacker och när du gjort det kan du hyvla av hälsan med vanliga attacker. Alla fiender tar inte staminaskada genom att bara utföra tunga attacker, utan Jin måste använda olika slagställningar för det vapen fienden använder. Stone stance är effektivt mot svärd medan water stance är bra mot sköldförsedda fiender. Då spelaren blir attackerad av flera fiender samtidigt så måste du snabbt skifta mellan de olika ställningarna i strider, vilket du gör genom att hålla in R2 och klicka på kryss eller cirkel. Striderna blir på så vis väldigt engagerande.

Till en början har vi tillgång till endast Stone stance, men fler slagställningar får vi tillgång till under spelets gång. När vi låst upp nya får vi även möjlighet att låsa upp förbättringar som komboattacker genom att spendera skillpoäng.

Utöver att lära sig nya ställningar vi kan använda i strider är det möjligt att uppgradera Jin på andra sätt. Spelets motsvarighet till erfarenhetspoäng är praktiskt taget ditt rykte och när du utför uppdrag eller vinner strider ökar din kändisgrad. Och med högre kändisgrad får du skillpoäng, eller technical points, du får möjlighet att sätta ut för att låsa upp förmågor av olika slag. Det finns flera olika skillträd där vi kan spendera våra surt förvärvade poäng. Primärt är det fokus på tre träd med förmågor kopplade till samurajförmågor med fokus på ärofulla strider, smygande och snabbt dödande samt ett träd där vi kan uppgradera våra stances.

Någonting som är riktigt trevligt är att du inte blir överväldigad av förmågorna du låser upp. Samtliga förmågor går att använda utan att behöva pilla med avancerade kommandon, knappkombinationer eller undermenyer. Som mest behöver du hålla in två knappar och det är ju inte precis raketkirurgi. I spel som Assassin’s Creed Odyssey har du möjlighet att låsa upp väldigt många förmågor, men du kan endast ha snabbtillgång till ett fåtal samtidigt. Detta gör att vissa förmågor kanske inte används alls, vilket känns lite trist i slutändan.

Jin Sakai är inte bara en ordentlig slagskämpe av rang, utan blir under spelets gång även en rackare på att smyga. När vi stöter på fiendeläger har vi möjlighet att smyga oss in obemärkta och sänka fiender tyst med vår dolk eller pilbåge. För att underlätta detta har vi även tillgång till en rad olika tillbehör som vindspel vi kan kasta ut för att få fienden att börja undersöka eller rökbomber som vi kan använda om vi blir upptäckta och måste fly för att undvika strid.

Allt som allt så känns stridssystemet engagerande och stimulerande. Det är väldigt tillfredsställande att nå en punkt i sin utveckling där man kan lämna tunga strider utan att ta någon som helst skada. Med det sagt önskar jag att striderna var lite svårare. Efter att ha tillbringat på tok för många timmar i Sekiro som har ett snarlikt stridssystem så är det inte allt för utmanande, även på svåraste svårighetsgraden. Jag är dock lite kluven. Som spel känner jag att jag haft roligare med Ghost of Tsushima än med Sekiro, vilket till stor del beror på att det är en aningen mer lättsam upplevelse. Man kan väl säga så här: Förvänta dig ingen överjävligt svår upplevelse med Ghost of Tsushima.

Miljöerna är som sagt väldigt läckra och grafiken i spelet håller rent allmänt en väldigt hög nivå. Kläder, rustningar och karaktärer har väldigt många detaljer som är trevliga att se på, men det kommer till animationer i spelet så kan det bitvis kännas aningen stelt. Generellt är nivån väldigt hög, men Sony har gjort spelet en otjänst genom att lansera en kort tid efter det extremt välpolerade The Last of Us: Part 2. Missförstå mig rätt. Spelet är verkligen inte fult eller opolerat på något sätt, det är bara att The Last of Us: Part 2 känns ligga på en helt annan nivå.

Prestandamässigt finns det inga större problem att påpeka och spelet rullar på stabilt på Playstation 4 med 30 fps. Kör man Playstation 4 Pro har man möjlighet att välja mellan att prioritera hög fps eller hög upplösning. Efter att ha testat båda lägena känner jag inte riktigt att det är värt att prioritera hög fps före upplösning. Fps-förbättringen är så pass låg att den i vissa fall är omärkbar och då känns det rimligare att satsa på hög upplösning för att få en mer detaljerad upplevelse.

Ghost of Tsushima känns lite som en oslipad diamant. Spelet känns mer som en sommarblockbuster och jag önskar att spelet var lite mer utmanande än vad det är. Med det sagt har spelet några av de vackraste miljöerna, mest fridfulla ögonblicken och dramatiska duellerna vi upplevt på länge. Spelet gör även ett riktigt bra jobb med att få spelaren att andas in atmosfären för en mer gripande upplevelse. Och i slutändan är väl det viktigare än att få en påfrestande utmaning. Har du möjlighet att uppleva Ghost of Tsushima så bör du helt enkelt göra det.

Ghost of Tsushima släpps 17 juli till PS4. Har ni några frågor så är det bara att plita ner dem i kommentarsfältet.