Gästrecension: Bloodborne. Varning för högt blodtryck!

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Gästrecension Bloodborne

Varning för högt blodtryck!

Det kan tänkas att Bloodborne likväl kunde heta Dark Souls 3, men efter att med näbbar och klor ha tagit sig ner under ytan på det måste jag konstatera att Bloodborne är något helt eget. En av de saker som får spelet att förtjäna sin egen titel är scensättningen. Riddare och stora rustningar tillhör det förflutna och är nu utbytta mot gevär och långa rockar. Den stora staden man börjar i påminner mer om viktoriansk steampunk än gotisk fantasy som det varit i tidigare actionrollspel från From Software. Staden är enorm och att utforska varje gränd och bakgata är ett stressigt arbete, något som förvärras av att gatorna patrulleras av galna invånare med påkar, facklor och högafflar. Man stöter på större och värre monster ju längre in i stadskärnan man kommer och det är ens uppdrag som jägare att rensa staden från galenskapen.

Att skapa sin karaktär är som mycket annat, samma men inte riktigt. Många av de mer förvirrande attributen är nu borta som Resistance och Encumbrance, och Faith och Magic är utbytta mot Bloodtinge och Arcane.
I en värld utan vanlig magi påverkar Bloodtinge skjutvapen, och Arcane manicker med magiska effekter.
Med Encumbrance och vikt helt ute ur ekvationen har man mer frihet att välja sin utrustning då alla är lika snabba. Angående utrustning finns det klart mindre av den, vilket jag personligen tycker är tråkigt. Å ena sidan kan man fokusera på ett vapen man gillar, och alla är verkligen olika varandra. Å andra sidan gillade jag att samla och hitta nya saker runt varje hörn.

Alla miljöer är otroligt välgjorda och detaljerade, staden är riktigt stor och imponerande. Men det är när man sakta går på helspänn genom en döende skog under fullmånen, med tät dimma, små flugor och partiklar i luften, som man inser hur bra det verkligen ser ut. Det är en oerhört stor detaljrikedom i omgivningarna, man ser hela tiden nya saker som man missat tidigare. Områdena är nu också större och längre som i Demon's Souls samtidigt som man kan teleportera sig som i Dark Souls. Detta är en förening av det bästa hos de två. Det huvudsakliga sättet du tar dig fram är att leta genvägar. Tyvärr fastnade jag ett par gånger i lådor och bråte, och det var lite för många gånger för att släppa. Spelet lider tyvärr också av långa laddningstider, vilket gör att man nu stirrar på ordet "Bloodborne" i (för mig) 45 sekunder istället för att läsa beskrivningar på utrustning som har varit regel hitills. Förhoppningsvis är detta något de kan optimera framöver.

Stidssystemet i Bloodborne fungerar nästan tvärtom från Souls-spelen. Spelaren uppmanas att vara aggressiv och bestraffas för att vara för defensiv. Sköldar, om man lycka hitta någon, är nästintill oanvändbara och är bättre utbytt mot ett hagelgevär eller kanske en pistol. Den största förändringen i detta är att när man tar en träff finns hälsan kvar på mätaren ett par sekunder trots skadan för att sedan skalas av. Attackerar man snabbt nog innan dess ger varje slag tillbaka liv för att nästan nollställa skadan du tog. För att man ska kunna vara så aggressiv som möjligt har också rullningen bytts ut mot en dash som gör att man kvickt kan undvika attacker för att själv få in ett par slag och snabbt ta sig undan. Bossarna är också noga med att straffa någon som försöker backa för att heala sig. Det tog väldigt lång tid att vänja sig av att metodiskt blocka och straffa öppningar som är A och O i Souls-spelen, men att kunna vara kvick på foten och kasta sig in mot en stor boss är något som får adrenalinet att pumpa. Emellanåt får man slåss mot galna jägare som använder alla dina egna knep mot dig. Dessa fighter går väldigt fort då de kan vara lika snabba och använda sina vapen som du.

Med några konstiga snedsteg till trots, exempelvis att man måste grinda för att kunna köpa potions mellan varje bossförsök, är Bloodborne nog det bästa spelet från From Software hittills. Jag har hunnit få in över 35 timmar speltid nu innan release men känner att det är väldigt mycket kvar som jag inte har sett. Anteckningarna på marken nedskrivna av spelare har fungerat men jag har ännu inte lyckats spela multiplayer innan release som är en stor del av spelet. Nytt för Bloodborne är att man kan sätta ett lösenord så du bara matchas mot andra med samma lösenord annars verkar det fungera på samma sätt som tidigare. Man kan ringa en liten klocka för att hjälpa andra, eller en stor klocka till kostnad av en valuta för att få hjälp av andra.

Under ens äventyr hittar man olika bägare och ingredienser man kan använda för att skapa Chalice Dungeons, en sorts slumpgenererade labyrinter av rum. Blandningen av ingredienser och bägare slumpar fram en grotta där de också bestämmer hur många nivåer och vilken omgivning den kommer befinna sig i. När de är skapade är deras utformning också låst, men man kan alltid göra en ny med nya ingredienser. Detta betyder att det alltid kommer finnas nya utmaningar att ta sig an. Man kan också dela sina grottor med andra, och söka efter grottor andra har gjort som man vill ge sig på.

Bloodborne har tagit det bästa från både Demon's- och Dark Souls, och samtidigt tagit lärdom av deras snedsteg. Alla ändringar kommer inte passa alla smaker, jag saknar fortfarande magi men förstår också att det inte hör hemma här. From Software har återigen skapat något oerhört bra. Det är fortfarande lika hänsynslöst och svårt att förstå sig på. Men det är värt det.

Spel, Sony,

Bloodborne, From Software, Playstation 4, Miyazaki