En dryg vecka med The Division
Frode tycker till
Den gångna veckan har jag spenderat de flesta kvällarna med PlayStation 4-versionen av The Division. Orkar man inte läsa allt mitt babbel om vad jag tyckte om spelet så skulle jag kunna sammanfatta mina tankar så här: Jag gillar det en hel del trots repetitiva sidouppdrag och spelets oengagerande handling som inte levererade gentemot det annars intressanta konceptet. Spelet stillade verkligen mitt behov för att jaga loot och se ens statussiffror stiga vid varje uppgradering man fick. Att spela spelet själv fungerar hur bra som helst (dock mindre bra i flerspelarzonen) men spelglädjen höjs några extra nivåer när man spelar det tillsammans med andra spelare. Hur länge The Division kommer vara spännande nu när alla huvuduppdrag är slut återstår att se. Men även om allt skulle falla pladask nu så har jag ändå fått ut mer än 20 timmars nöje ur spelet.Det som jag skrev ovan fast med fler bokstäver kan hittas efter hoppet.
I The Division har centrala New York isolerats från omvärlden på grund av en mycket smittsam sjukdom som orsakat att staden kollapsat. Staden har tagits över av diverse grupper och det råder anarki vilket man som agent i The Divsion skall sätta stopp för så att man kan rädda det som finns kvar att rädda. Själva handlingen är inte mycket att hänga i julgranen. Den tar sig själv på rätt så stort allvar vilket är ok, men då man blandar detta med märkliga karaktärer som försöker vara roliga eller udda blir det ganska ojämnt och dåligt. Insatserna från röstskådespelarna som spelar de olika karaktärerna kändes ganska oengagerande, men om man som jag tröttnade så kan man skippa de flesta mellansekvenserna. Detta ger handlingen en rätt ojämn ton samt gör att allt faller rätt så platt och efter ett par uppdrag så tappade jag motivationen att göra saker för handlingens skull. Men det är också den typen av spelare jag är, fångar inte handlingen mig allt för fort så slutar jag bry mig om den. Det finns massvis med olika objekt i The Division som man kan hitta så som mobiltelefoner, och något som heter Echos, som fläskar ut världen en aning men det är som sagt något man måste jaga efter. Där spelet lyckas berätta en bra historia är via dess olika enormt detaljerade miljöer. Likt The Last of Us så är de flesta rummen fyllda med grejer som berättar en historia om vad som kan ha hänt där. Det som är lite extra imponerande här är att det finns rätt så stor variation av objekt så folket som suttit och modellerat allt det där förtjänar en liten klapp på axeln tycker jag.Det man från början till slut gör i spelet är att skjuta snubbar och snubbor i huvudet. Då spelet utspelar sig i "verkligheten" är det endast människor man skjuter och fiendevariationen är lite sisådär. De olika fiendegrupperna har lite olika taktiker för hur de anfaller en men någon större variation av fiendetyper är det ej. Men nu gillar ju jag det här med att, i spel, avfyra riktiga kulor i kött så för mig var det inget större problem. Som spelare kan man gömma sig bakom olika skydd och röra sig mellan dessa för att taktiskt flankera fienderna. Att flytta sig runt slagfältet är riktigt enkelt och fungerar för det mesta väldigt smärtfritt. Att hitta en bra skydd- eller attackposition är riktigt tillfredsställande och det blir även extra tillfredsställande när man spelar med andra spelare. Faktumet att man även har en hel del förmågor i sin arsenal innebär att man kan vara lite mer taktisk i sitt spelande. Det här taktiska förflyttandet och skjutandet påminner lite om spel som Spec Ops: The Line samt Rainbow Six: Vegas, två spel som jag gillade en hel del. Men trots att man skjuter människor i huvudet så tar det tid att döda dem. Då det är ett rollspel så är det mer som Borderlands vilket innebär att man ibland måste tömma flera magasin i fiender innan de dör. Skjutandet känns stabilt men då det konstant är online kan det ibland vara en liten fördröjning från när man avlossar ett skott till skottet registreras på mottagaren. Det gör inte så mycket då detta ju är ett rollspel först och en skjutare sekundärt.Som jag nämnde ovan så är The Divison, enligt mig, som bäst när man spelar med andra. Det spelet lyckas bra med är att balansera svårighetsgraden när man spelar med folk på olika nivå. Spelet räknar ut ett medeltal som baseras på gruppens olika statusnivåer och pumpar ut fiender beroende på detta medeltal. Detta kan leda till att det blir riktigt tufft för vissa i gruppen och halvsvårt för andra men man hamnar aldrig i ett läge där det blir tokenkelt för de som har en hög statusnivå då de även måste se till att de andra i gruppen håller sig vid liv.Spelet bjuder på 18 huvuduppdrag och ett gäng sidouppdrag. Huvuduppdragen är underhållande och håller en jämn svårighetsgrad beroende på hur många spelare man är. Det är väldigt enkelt att hitta andra spelare innan varje uppdrag så om man behöver hjälp att klara det är det sällan något problem att hitta någon som kan göra det. Dessa uppdrag kan även spelas om på högre svårighetsgrader så man kan hitta bättre loot. Sidouppdragen är dock inte lika spännande då dessa snabbt blir repetitiva så jag skulle rekommendera att man kör in dem med jämna mellanrum. Allt eftersom man utför dessa uppdrag så kan man uppgradera sin bas och får då nya förmågor så som bomber, kanontorn, mobilt skydd eller en mackapär som helar spelare om de står nära den. När man väl har låst upp dessa så kan man när som helst växla mellan dem. Detta gör att man enkelt kan anpassa sin karaktär för att komplettera roller i gruppen man spelar med. Det finns även passiva förmågor men dessa är inte så spännande och jag hade svårt att välja något som kändes skoj att ha.Det är detta som är själva kärnan i spelet: skjuta folk, få loot samt XP, bli starkare och så gör man om allt igen. Loot får man bannemig hela tiden då nästan allt man gör genererar loot och känslan av att se sina nummer gå upp när man skjuter fienderna är den stora drivande faktorn som tog mig genom spelet. Grafiskt sätt ser spelet bra ut, men på konsol blir spelets texturer väldigt suddiga när spelet laddar in dem. Det blir lite det här gamla Unreal Engine-problemet med att texturerna inte laddas in ordentligt förrän upp till 20 sekunder efter man laddat in sig någonstans. Men vill man ha maxad grafisk upplevelse får man lira på en bra dator. En grafisk grej som är väl värd en egen mening är alla fina väderomväxlingar som sker. Detta ger inte enbart spelvärlden lite variation utan kan även göra det svårare eller lättare för spelaren att besegra fienderna. Förutom enspelarkampanjen så har The Division även en stor PvP-del. I mitten av kartan hittar man Dark Zone vilket är ett område där, i spelets fiktion, sjukdomen slog till hårdast och allt är totalt kaos. I Dark Zone hittar man svårare fiender som ger bättre loot. Men här hittar man också andra spelare som har liknande nivå som en själv och dessa personer kan antingen hjälpa en eller skjuta en samt sno ens surt förvärvade loot. Folket som väljer att ge sig på andra spelare markeras då som Rogue-agenter för alla andra spelare på servern. Det innebär att alla kan ge sig på dem och lyckas man skjuta ner dessa Rogue-agenter får man mer XP än vanligt. Om dessa Rogue-agenter lyckas hålla sig från de andra spelarna på servern under en viss tid får istället de en rätt saftig XP-boost. All loot man hittar i Dark Zone är infekterad så man måste bege sig till speciella platser och där kalla in en helikopter som, efter 1,5 minuters väntan, kommer för att hämta grejerna. Detta kan leda till riktigt intensiva stunder speciellt när ett flertal grupper samlas vid en en sådan här plats och alla väntar på att någon skall börja panga (exempelvis så här). På dessa platser finns det också ofta en hel del AI-kontrollerade fiender vilket kan göra det riktigt svårt om man spelar ensam vilket då kan leda till att man inte får ut sin loot ur Dark Zone. Värt att nämna är kanske också att om man nu blir tvungen att stänga av spelet på grund av verkliga livet och inte lyckats få på grejerna på helikoptern så blir man av med dem. Så skall man ge sig in i Dark Zone så är det bra om man har någon eller några vänner med sig som kan se till att man lyckas överleva i denna kaotiska zon. Men trots att man kan räkna med att det ibland kan bli tufft i Dark Zone om man spelar själv kan man fortfarande ha riktigt skoj där och det är nog här som de flesta kafferasthistorierna från The Division kommer komma från. Ett exempel på det var när jag en gång stötte jag på två franska typer som försökte skjuta ner mig efter vi tillsammans hade besegrat ett gäng riktigt svåra AI-fiender. Jag lyckades med nöd och näppe fly men så fort jag var helad igen vände jag mig om för att smyga efter dem. Deras rouge-status försvann men jag höll koll på deras namn och smög efter dem runt Dark Zone i väntan på ett tillfälle att slå tillbaka. Till slut, efter kanske tio minuters lurpassning, gav de sig på en annan ensam stackare. Då markerades de som rouges igen och jag gjorde då min närvaro känd och pepprade dem med skott bakifrån. Lyckades sänka den ena typen innan den andra hann vända sig om för att ge sig på mig istället. Detta gav den andra ensamma stackaren chansen att avancera mot kvarvarande rouge-agent som nu var instängd mellan oss och kort efter var även han död. Detta gav mig då massvis med XP, en hel del bra loot och en enorm vedergällning. Känslan som denna händelse gav mig var riktigt tillfredsställande och jag har inte känt så sedan vissa Bloodborne-invasioner. Spelet är alltid online så om servrarna är nere så går det inte att spela även om man inte ens hade tänkt att nudda MP. Så ibland ballar det ut. Det här innebär också att man alltid måste vara uppkopplad mot nätet samt att Ubisoft håller sina servrar vid liv för att det ska gå att spela.Det återstår dock att se hur The Division ser ut om en månad och efter det. Det finns Dailys och Weeklys efter man nått nivå 30 men det är bara de vanliga huvuduppdragen fast svårare. En raid kommer nästa månad och tre expansioner kommer släppas innan årets slut (se klipp ovan). Det finns dock en risk att det blir som Destiny: The Taken King där allt var glädje tills materialet tog slut och det helt enkelt inte fanns något mer att göra förutom att jaga superloot som man sedan inte kan använda någonstans (om man nu inte PvPade). Men man betalar inte någon månadskostnad för spelet och även om jag skulle tröttna på vad spelet har att erbjuda efter raiden så har The Division fortfarande gett mig mer än 20 timmar spelglädje.
Spel,
Multiplattform,
The Division,
Ubisoft,
massive,
Xbox One,
PlayStation 4,
Windows
43.9°
0Frode Wikesjö
tors. 17 mar 2016, 14:00
+
Per månad
39 kr
Betala löpande per månad. Ingen bindningstid.
Starta prenumeration
Per år
299 kr
Enklast och billigast, bara 25 kronor i månaden. Betala löpande per år. Ingen bindningstid.
Prova 14 dagar gratis innan du bestämmer dig.
Starta gratis provperiod
Engångsköp
349 kr
Slipp återkommande betalningar, betala ett år i taget. Betala med kort eller Swish.
Köp utan prenumeration
