En gästrecension av Starfield. PlayStation 5-versionen då.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Mitt konto

Hetaste

Senaste

En gästrecension av Starfield

PlayStation 5-versionen då

Feber-läsaren Alexander är tillbaka som gästrecensent i dag för att dela med sig av sina åsikter kring PlayStation 5-versionen av Starfield som släpptes för någon månad sedan.

Jag fick möjligheten att prova Starfield nu när det släpptes till Playstation 5, och som
astronominörd samt med genomspelningar av Mass Effect 3-trilogin i bagaget kittlade det att få se hur ett modernt rymdrollspel skulle kännas. Med tanke på Bethesdas spelkatalog tvivlade jag inte på att spelet skulle vara bra, frågan var väl snarare hur bra.

Starfield är ett monstruöst spel. Det är tur att jag skulle redogöra för intryck snarare än att spela igenom spelet, för då skulle jag förmodligen varit klar någon gång nästa decennium.

Mycket av Starfields DNA känner jag igen från Fallout 3 - det senaste rollspelet jag spelade sönder. Svårt att förstå att det snart är tjugo år sedan jag satt med det och alla dess DLC-expansioner.

Storyn inleds med något vi känner igen från oräkneliga populärkulturella verk baserade på temat hjältens resa (Star Wars, Sagan om ringen, Harry Potter för att nämna ett fåtal), där jag som en av miljarder industriarbetare snubblar över en ovärderlig artefakt av okänt ursprung. Snart bjuds jag in till ett hemligt sällskap som försöker lösa artefaktens mysterium.

Men det slutar naturligtvis inte där, redan under mitt första besök i galaxens huvudstad hinner jag ta på mig forskningsuppdrag, anmäla mig till rymdflottan, få sidouppdrag under jorden - och det är bara ett urval. Innan jag ens kommit dit har jag redan genomgått flera tutorials. När jag lämnar huvudstaden är min uppdragslista redan späckad med stort och smått, samtidigt som jag pratat med oräkneliga karaktärer som alla har sin egen agenda.

Det dröjer inte länge innan jag inser att Starfield inte bara är ett rollspel, utan dessutom ett sandlådespel med craftingelement och basbyggarspel. Jag kan luftfajtas med rymdpirater, modifiera mitt rymdskepp ner i minsta detalj, prata med allt och alla. Och jag misstänker att det inte tar slut där.

Men någonstans där tar det slut för mig. Alla möjligheter gör spelet överväldigande. Inte för att det rent objektivt är något negativt, snarare tvärtom. För en person som har massor av tid i sitt liv kommer Starfield att erbjuda oräkneliga, varierade, underhållande timmar med möjlighet att nörda ner sig i minsta detalj (som var den nysnickrade fåtöljen ska stå i rymdskeppet). För mig, som är medelålders med massor av måsten och andra intressen som också ska få tid, måste Starfield prioriteras bort till förmån för enklare spel som fokuserar på en sak. Det går inte att sätta sig ner och spela Starfield i en halvtimme, det tar en timme bara att sjunka in i upplevelsen och komma ihåg var man var senast. Jag som sett fram emot GTA VI enormt mycket frågar mig plötsligt om jag kommer att orka med det när det väl släpps.

Många spelare har rapporterat om buggar och att Starfield kraschar, men jag hade inga problem överhuvudtaget - efter vad jag läst verkar det vara slumpmässigt vem som drabbats eller ej. Jag kan inte säga att grafiken var överväldigande på den plattform jag spelade på, men den gör sitt jobb och laddningstiderna är förhållandevis korta med tanke på hur mycket som ska läsas in när man hoppar mellan miljöer och planeter.

Starfield tycks vara ett fantastiskt spel som ger valuta för pengarna flera gånger om, men det är inte spelet för mig i nuläget.

playstation.com

Spel, Feature,

Starfield, PlayStation, Bethesda, Mass Effect, Fallout, Spel, Rymdrollspel