De senaste veckorna har jag spelat Far Cry 4 för att ge er mina synpunkter och tankar kring spelet Jag har inte spelat hela kampanjen när jag skriver detta utan bara hunnit komma halvvägs, därför är detta mer en förtitt än en recension. Jag har också spelat en bit in i Far Cry 3 för att kunna jämföra spelen på bästa sätt.

Far Cry 4 handlar om Ajay som har rest hela vägen till Kyrat från USA för att sprida sin döda mammas aska i deras hemland. Han hamnar mitt i striden mellan rebellerna som kallar sig the golden path, som för övrigt hans far har grundat, och kyrats unga, onda kung Pagan Min.
Trots sitt ondskefulla jag så är det lätt att tycka om Pagan Min, han är charmig, karismatisk och har glimten i ögat. Kan dock inte säga samma om Ajay som en rätt tråkig karaktär i mitt tycke. Något jag uppskattade extra mycket är hur verkliga karaktärerna låter, de känns inte lika stela i sina dialoger som i andra spel.

Till en början tyckte jag att far Cry 4 var rätt lik sin föregångare. Allt från hur man kan använda kikaren för att markera sina mål till hur man strategiskt kan eliminera sina fiender utan att bli upptäckt. Man känner igen sig en del i kontrollen samt upplägget. Det kan ses som något både positivt och negativt. Gillade man inte grunden i Far Cry 3 så lär man inte gilla Far Cry 4 till exempel, man kan också känna sig trygg i att spelen liknar varandra och på så sätt fokusera mer på allt annat roligt som finns vid sidan om. Personligen kände jag mig trygg i att känna igen mig själv, Far Cry-serien har ett speciellt sätt till sig och det kändes som att man kommit rätt när spelet kom igång. Det blir aldrig tråkigt eller på något sätt enformigt under spelets gång, mycket variation och kanske till och med för mycket att göra om man ska vara sån.

Jag gillade dock hur man kunde variera i sitt tillvägagångssätt, ena uppdraget kunde kräva en mer taktisk metod medan i ett annat kunde man bara spränga sönder allt. Jag kände mig aldrig instängd till att enbart kunna lösa problemen på det sättet utvecklarna kommit på, jag kunde använda min kreativitet och fantasi och det gillas alltid när det kommer till spel. Bara det att jag kunde använda alla fordon som fanns på gatorna, i skogen, på sjön eller i byn gav en känsla av frihet. Djuren är också något jag uppskattade mycket, man kan jaga allt från fåglar till större djur som tigrar till exempel. Vissa djur kunde man dock inte döda så enkelt och risken att själv ryka med är stor, Det fick jag erfara när jag gav mig på en noshörning tidigt i spelet.

Jag möttes av en värld värd att förlora mig själv i och visst liknar den sin föregångare på många sätt, men jag såg inte det som något negativt för min del. Ser fram emot att fortsätta att spela och ägna tid åt alla sidouppdrag som jag lämnat lite åt sidan än så länge.