TL;DR: Immortals: Fenyx Rising når inte samma kvalitetsnivå som Breath of the Wild, men erbjuder ändå ett underhållande äventyr med kilovis med genomtänkta och kluriga pussel.

Ubisoft har den senaste tiden varit riktigt duktiga på att leverera ordentliga äventyrsspel till olika typer av spelare. Vill man springa runt i ett semifuturistisk London och hacka allt och alla så kan man göra det i Watch Dogs: Legion. Vill man svinga yxor och erövra södra England, så är det fullt möjligt i Assassin’s Creed: Valhalla. Vill man ta del av ett färgsprakande actionäventyr, grotta ner sig i grekisk mytologi och lösa pussel av olika slag så kan man göra det i Immortals: Fenyx Rising. Vi har tillbringat en stor mängd timmar i det sistnämnda spelet och kort sagt visar spelet verkligen hur det skulle vara om Ubisoft gjorde Legend of Zelda: Breath of the Wild.

Humor, humor och lite mer humor

I spelet får vi ta kontroll över Fenyx, en grekisk kämpe som vaknar upp i ett mystiskt och öde land där folk förstenats och gudarna lyser med sin frånvaro. Den onde titanen Typhon är boven i dramat och det är upp till Fenyx att sätta stopp för titanen en gång för alla. Detta får vi göra genom att utforska fem stora områden för att hjälpa gudarna i respektive område att få tillbaka sina krafter för att i sin tur kunna ta fighten till Typhon.

Upplägget är nästan identiskt med Breath of the Wild och helt ärligt känns det som att någon Ubisoft-chef lirat Nintendos mästerverk och sagt till Assassin’s Creed: Odyssey-utvecklarna: ”Gör ett sånt spel, tack. Fast med Ubisoft-känsla!” Likheterna märks av så fort man startar spelet. Precis som när Link vaknar upp i startområdet Great Plateau får vi i Immortals starta i ett litet område för att lära oss slåss, navigera och lösa pussel. Därefter får vi börja utforska resten av världen.

Till skillnad från Breath of the Wild håller Immortals spelaren i handen under spelets gång. Berättarrösterna Zeus och Prometheus berättar ständigt vad Fenyx ska härnäst, vilket gör att man inte får samma härliga tillfredsställande utforskarkänsla man får i Breath of the Wild. I och med att Fenyx kan hitta praktiskt taget allt med sin kikare, så är det inte lika exalterande att utforska i Immortals. Men samtidigt kan det vara ett bra sätt för oerfarna spelare att inte bli överväldigad av friheten.

Hur som helst får vi som spelare ändå möjlighet att utforska fritt världen vid sidan av de olika uppdragen. Bland annat får vi hoppa ner i Tartarus-hål, vilket är spelets motsvarighet till Shrines i Breath of the Wild, och i dessa får vi ta oss an olika utmaningar som plattformshoppande, flygande, flyttande av stenar av olika slag samt slåss mot fiender. Utöver det finns olika pussel utspridda runt om i världen där vi får rigga bollar i olika stjärnteckenmönster eller sätta bildrutor i rätt ordning. När vi klarar av Tartarus-hålen eller de andra utmaningarna får vi belöningar som vi kan spendera för att uppgradera stamina, hälsa eller låsa upp förmågor av olika slag. Allt som allt så är det en härlig variation av aktiviteter och det finns alltid möjlighet att ta ett break från mainstoryn för att gå på jakt efter resurser.

Zeus och Prometheus agerar som sagt berättarröst genom spelets gång och Ubisoft har verkligen gjort ett hästjobb med att göra manus knökfullt av humor. Är allting roligt jämt? Tok heller. Men det ständiga flödet av skämtsamma uttalanden från den gudalika duon gör ett bra jobb med att sätta en mer lättsam stämning. Och efter att ha tillbringat över 80 timmar i mörka Valhalla så kan det vara lite skönt med något lättuggat.

Slagsmål och sånt

Om ni har lirat något av de senare Assassin’s Creed-spelen så kommer stridssystemet i Immortals vara väldigt familjärt. Fiender hänger oftast i grupp och det är oftast en som attackerar i taget, vilket gör det lätt för dig att hoppa undan eller parera för att kunna få in ett välplacerat svärdsving. Fenyx är utrustad med ett svärd, en stor yxa och en pilbåge och alla tre vapen kan användas i strider för att sänka fiender. Svärdet är avsett för att göra skada på kort avstånd, yxan används för att knocka fiender och pilbågen kan användas för att skjuta fiender på längre avstånd. Något som gör striderna i Immortal lite mer unika är Fenyx rörlighet. Mer specifikt vingarna som gör att du kan ta striden till en ny nivå och puckla på fiender i luften.

Belöningarna spelaren får när vi klarar utmaningar i världen är Charon-mynt och dessa kan vi spendera på att låsa upp och uppgradera Fenyx förmågor. Dessa förmågor gör Fenyx mer kompetent i strider och vi kan inte bara få tillgång till kraftfulla attacker som Hephaestos Hammer, utan även förmågor som gör pareringar mer effektiva. Det är helt fritt att låsa upp de grejer du vill ha tillgång till först, men ett hett tips är att sikta på att låsa upp de kraftfulla förmågorna först och sedan låsa upp uppgraderingarna. Det kommer behövas.

När det kommer till utrustning så är det något som spelaren blir överöst av från start till slut. Kistor med vapen och utrustning är utspridda över kartan och varje ny grej du plockar upp har en unik förmåga som gör att prylen i fråga är värd att använda. Utbudet är riktigt härligt då du som spelare helt fritt kan välja hur du ska slåss. Vill du gå all in och stunna fiender med din massiva yxa, så finns utrustning tillgänglig som förbättrar yxan. Vill du hellre veva runt med svärd, så kan värjan förbättras med en hatt. Ja, ni fattar.

Härlig estetik

Spelet har en betydligt mer tecknad stil än Ubisofts andra äventyrsspel och tillsammans med det lättsamma manuset är det en rätt härlig och färgsprakande upplevelse. Spelets olika områden har unik estetik som återspeglar områdets husgud. Aphrodites domän är fullt av grönska och växtlighet, medan Ares område är rejält krigshärjat och är fullt av skelettrester från massiva bestar.

Något trist på designfronten är fienderna. I spelet får vi möta soldater och monster av olika slag, men efter startområdet är det praktiskt taget samma fiender fast med andra färgscheman man får möta om och om igen. Vissa områden har dock unika fiender, men dessa stöter man på allt för sällan.

När det kommer till prestanda så levererar Immortals en lite varierad upplevelse. Vi har lirat PS5-versionen och spelet går att köra med performance-läge eller quality-läge. I Performance rullar spelet i 60fps, men mängden tjusiga effekter och draw distance sänks. I quality siktar spelet på 30 fps, men man får lite finare upplevelse. Performance är verkligen att föredra och det är egentligen ingen större visuell förlust och fördelarna med 60 fps är betydligt fler än det man förlorar. En önskan hade ju varit att spelet rullade i native 4K/60fps med full patte på ray tracing-effekter och annat när man lirar på next gen-konsol, men det lär nog dröja innan vi kommer dit.

För att sammanfatta så är Immortals: Fenyx Rising inte ett spel som kommer ge dig en bättre upplevelse än Breath of the Wild. Spelet lyckas dock erbjuda mängder med utmanande pussel som bitvis kommer få dig att tveka på din intelligens samt läckra miljöer med härligt charmig design som utstrålar en ordentlig belgisk tecknarstil á la Asterix och Obelix. Lägg på lite rollspelselement och ett fullt fungerande stridssystem så har du en titel som erbjuder nog med underhållning tills vi får lägga vantarna på Breath of the Wild 2. Eller Immortals 2. Gissningsvis kommer det sistnämnda släppas först.

Immortals: Fenyx Rising släpps 3 december till PS4, PS5, Xbox One, Xbox Series X | S, PC och Google Stadia.

Har ni några frågor om Immortals: Fenyx Rising så skriv ner dem i kommentarerna så svarar vi ASAP.