Vi håller för tillfället på att lira Assassin's Creed Valhalla för fulla muggar, men undertecknad känner sig inte helt bekväm med att leverera ett sista omdöme för spelet. Vi har dock tillbringat närmare 30 timmar i spelet, så lite åsikter kan vi i alla fall komma med. Och kort sagt känns det som att Valhalla kommer bli nästa stora långkörare. I alla fall tills Cyberpunk 2077 släpps.

Hjälp Eivor bygga stad

I spelet får vi spela som vikingen Eivor som reser tillsammans med sin vikingaklan under ledning av styvbrodern Sigurd för att prova lyckan i England. Eivor och gänget lyckas snabbt bosätta sig i en central del i England med relativt lätt tillgång till vad landet har att erbjuda. För att bygga ett starkt samhälle behöver Eivor ta hjälp av grannar i närliggande områden och varje område har olika ledare med olika problem. Och som den snälle grannen Eivor är så får man hjälpa till på bästa sätt med yxan i högsta hugg. Vad som till en början verkar vara en bra och rak plan blir mer och mer infekterad av intriger och mörker och det dröjer inte länge att Eivor måste ta beslut som kan påverka sina närmsta relationer.

Jag tyckte att berättelsen i Odyssey var lite väl spretig och osammanhängande. I kombination med den massiva kartan där varenda liten ö hade en handfull sidouppdrag ledde detta till att jag lätt blev bortkopplad från berättelsen, vilket är lite obra. I Valhalla har Ubisoft dock lyckats hålla allting någorlunda kopplat till mainberättelsen och spelaren får ta del av en jämn dos äventyr relaterade till övergripande Assassin's Creed-berättelser som Hidden Ones samt Layla Hassans äventyr i "nutid". Sedan får vi även ta del av mer mytologiska äventyr tack vare Eivors drogvanor.

Utöver uppdragen så är spelet fullt av småberättelser att ta del av vid namn World Events, vilket är korta småuppdrag som du stöter på när du är ute på vift i spelet. Oftast är dessa rätt simpla och kräver oftast bara några minuters spelande för att klara av, men det är ändå trevliga tillskott som får världen att kännas mer levande.

På tal om simpelt så är jag imponerad av svårighetsvalen i spelet. I Valhalla finns det tre olika svårighetsinställningar för olika delar av spelet. Vi har vanliga svårighetsgraden som påverkar strider, en svårighetsgrad för smygande och en för utforskande. Att kunna modifiera sin spelupplevelse på detta sätt är verkligen riktigt härligt och kan påverka inlevelsen rejält.

Omväxling förnöjer

Precis som i tidigare Assassin's Creed-spel har vi i Valhalla tillgång till en rad olika vapen och vapentyper. Eivor kan bära med sig en pilbåge samt ett vapen i varje hand, alternativt ett tvåhandsvapen. I Odyssey drunknade man praktiskt taget i utrustning av olika slag, men i Valhalla har utvecklarna varit lite mer sparsmakade i utbudet. Kvalitet före kvantitet, liksom. I stället för att hitta 30 snarlika svärd med olika förmågor finns det endast ett par av varje vapentyp utspridda i världen och för att modifiera dessa har vi möjlighet att fästa olika runor på vapnen, vilket ger olika buffar som mer närstridsskada och liknande.

Detta gör inte bara att du lätt kan ha en handfull kompetenta och väluppgraderade vapen du kan skifta mellan beroende på situation, utan även det faktiskt känns riktigt värt att utforska världen för att hitta ny utrusning.

När det kommer till förmågor och levels så har detta system gjorts om rejält inför Valhalla. Eivor har ingen direkt levelräknare, utan levlar upp när man fått nog med XP via uppdrag eller annat. För varje level får spelaren sätta ut två skillpoäng i ett expanderande skillträd. Beroende på om du vill slåss i närstrid, skjuta pilbåge eller smyga så kan du gå i olika riktningar för att låsa upp nödvändiga buffar för ditt ändamål. Via skillträdet låser man dock inte upp några aktiva förmågor, utan för att lägga vantarna på specialförmågor behöver du leta rätt på dessa ute i världen. Åter igen känner vi att Ubisoft har gjort ett riktigt bra jobb med att göra utforskning av världen mer värd.

Grafik och sånt

Assassin's Creed Valhalla är ett snyggt spel. Vi har spelat PS4-versionen och det är imponerande vad spelet har att erbjuda visuellt på den "äldre" konsolgenerationen och vi ser verkligen fram emot att se spelet rulla på next gen-konsolerna.

Miljöerna är expansiva och riktigt tjusiga att navigera i, oavsett om man hänger i Norge eller England. Samtidigt gäller "det regnar fan alltid när man är i London", men vädret gör ändå ett bra jobb med att sätta den lite mörkare stämningen spelet har att erbjuda.

För att sammanfatta så känns Valhalla som ett mer välpolerat och genomtänkt spel än Odyssey rent funktionsmässigt, men det regniga England får en att längta tillbaka till antikens Grekland. Spelet har en mer gripande och rak berättelse med intressanta och minnesvärda karaktärer, ordentligt köttiga slagsmål och ett lootsystem som lyckas uppmana variation.

Assassin's Creed Valhalla släpps 10 november till PC, Xbox One, Xbox Series X och PS4. PS5-version släpps med PS5 19 november. Nedan har ni massvis med andra åsikter om spelet.

Har ni några frågor om titeln så kan vi skriva ner dessa i kommentarerna så försöker vi leverera svar illa kvickt.