Tro inte att de svåraste recensionerna att skriva är om en hypad AAA-titel, eller någon creddig indietitel. Nej, det allra svåraste är nog att skriva om ett av EA:s årliga sportspel. Jag har sedan länge tappat räkningen på hur många NHL-spel som flutit under bron sedan jag för första gången spelade EA Hockey på Sega Megadrive, och jag har nog också tappat räkningen på hur många av NHL-spelen jag skrivit om.

Det känns som att orden så smått börjar ta slut, mycket på grund av hur lika de senaste årgångarnas versioner har varit. Tanken har slagit mig att kopiera förra årets text och se om någon märker någon skillnad. Men vad vore roligt med det? Den riktiga utmaningen är trots allt att försöka ha något nytt att komma med. Förmodligen samma dilemma som de stackars producenterna på EA Vancouver ställs inför.

Jag har nu suttit med spelet i knappt en vecka, och kan se att det putsats här och där. T.ex. har World of Chel fått ett turneringsläge där det gäller att komma etta av 81 deltagare. För de som inte gillar att spela online i HUT-läget har squad battles tillkommit, där man för första gången har en riktig chans att få bra belöningar om man hellre vill nöta offline mot datorn. NHL threes-kampanjläget ger bättre belöningar från match ett jämfört med tidigare. Och så vidare. Om man vill vara positiv och leta efter något nytt går det att hitta många liknande småjusteringar som i teorin är ett lyft.

Men tyvärr, och det är nu som det känns som allra tråkigast att upprepa sig, så har spelet inte fått någon grundläggande förändring vad gäller spelmotor. Det var mer än fem år sedan nu som den biten fick sig en ordentlig genomarbetning. Och spelstudion har nu varit ärliga och i en frågestund offentligt gått ut med att de inte har resurserna till att bygga om spelet från grunden.

Ironiskt att EA inte lägger mer pengar på spelet med tanke på pengarna de måste dra in på DLC-intäkter från det här spelets mångåriga loot box-system (i form av HUT-lägets hockeykortspaket). Samtidigt är det skönt att slippa hoppas och bli besviken vid varje nytt släpp av NHL-spelen. Det populära GM Connected-spelläget som togs bort och inte återkommit ser inte heller ut att få se dagens ljus igen.

Med det sagt finns det ändå en hel del positiva saker att säga om spelet. Precis som tidigare finns en uppsjö av spellägen för de som verkligen gillar hockey; du kan som vanligt spela som junior och försöka bli proffs i Be a pro, spela i lag med kompisar i EASHL, samla på hockeykort som du bygger ditt lag med i HUT, träna alla möjliga varianter av spelet samt köra antingen galna arkadlägen med maskotar och gamla legender eller bara spela vanliga matcher, turneringar eller säsonger i NHL, SHL, Champions League. Och kanske viktigast av allt; själva hockeykänslan känns mer lovande än på ett par år, med lite trögare spel och mer kamp än konståkning. Det är svårt att veta hur EA kommer att uppdatera spelets tuners efterhand i år (ofta blir spelet alltmer arkadigt), men än så länge har de som sagt lyckats få till en lite tyngre, långsammare och något mer simulatoraktig känsla jämfört med i flera av de senaste spelen vilket jag verkligen uppskattar.

Så vad blir rekommendationen? Som vanligt finns besvikelsen där över att årets spel bara är snäppet mer än en patch av den senaste versionen, men det går inte heller att komma ifrån att innehållet är så stort att man verkligen får valuta för pengarna och som riktigt hockeyintresserad i teorin kan klara sig med bara det här spelet i ett helt år. Sett till det är ett köp av NHL 20 trots allt väl investerade pengar.

NHL 20 finns tillgängligt till Playstation 4 och Xbox One. Switch-version släpps på fredag.