TL;DR: Föga förvånande är The Last of Us: Part 2 bra. Riktigt bra. Det är bland de snyggaste spelen den här konsolgenerationen och Naughty Dogs arbete med detaljer höjer spelet till skyarna. Gör dig själv en tjänst och upplev det så fort du kan.

The Last of Us släpptes 2013 till Playstation 3 och blev en av de sista stora titlarna till konsolen. Spelet var rätt banbrytande med helt fantastisk grafik och levererade en mänsklig och brutal berättelse som lyckades rycka ordentligt i känslosnörena. Sedan givetvis riktigt vass gameplay som ständigt fick pulsen att gå upp av ren stress. När det blev känt att spelet skulle få en uppföljare var första reaktionen någonting i stil med ”behövs det verkligen?”. Efter att ha spelat uppföljaren kan undertecknad endast visa tacksamhet att vi får tillbringa mer tid i denna mörka och brutala värld.

En berättelse som berör

The Last of Us: Part 2 utspelar sig fem år efter händelserna i första spelet. Ellie och Joel har bott in sig i Jackson, Wyoming, tillsammans med ett gäng andra överlevare och spenderar dagarna med att patrullera i området för att hålla bus och spelvärldens motsvarighet till zombies borta. Faror lurar utanför samhällets väggar, men befolkningen i Jackson har ändå lyckats skapa en stabil gemenskap och livet verkar vara förhållandevis lugnt och harmoniskt.

Givetvis får vi inte tillbringa allt för lång tid i lugnet innan skiten träffar fläkten och Ellie måste lämna tryggheten för att bege sig ut i världen. Specifikt vad för skit som träffar fläkten kan vi inte gå in på, men Ellie är arg, rosenrasande till och med, och är ute efter hämnd. Hon tar sitt pick och pack och börjar sin resa mot Seattle för att leta reda på en grupp från organisationen Washington Liberation Front som huserar där.

Vad som händer därefter får ni själva uppleva. Precis som man väntar sig med ett modernt spel från Naughty Dog är berättelsen väldigt välskriven, gripande och full av känslomässiga ögonblick som är bra jobbiga att uppleva. Och vissa tillfällen kan vara riktigt brutala och få dig som spelare att på riktigt må dåligt av de extremt våldsamma scenerna. Det kanske bara är jag som blivit mer känslig med åren, men vid vissa tillfällen var jag tvungen att ta en liten paus för att mentalt borsta av mig från det jag precis upplevt. Våldsamma scener i spel är verkligen inget nytt, men det ligger på en helt annan nivå när spelet känns så realistiskt.

Annars är givetvis karaktärerna också välskrivna och även om man inte kan relatera till dem på en personlig nivå kan man utan problem respektera deras kamp och viljor till den grad att berättelsen blir trovärdig. Visst, det finns ett par tillfällen skämskudden får komma fram, men dessa sänker inte upplevelsen i det stora hela.

Högt och lågt

Ellie är en helt annorlunda karaktär jämfört med Joel. Hon är mindre och inte lika stark, men betydligt mer graciös än sin inofficiella adoptivpappa. Hon är betydligt mer rörlig än Joel och Naughty Dog har lagt till några nya flådiga funktioner som drar nytta av detta. Bland annat kan Ellie hoppa och ta sig upp till högre nivåer, vilket praktiskt taget lägger till en helt ny dimension av möjligheter under spelets gång. Hamnar du i strid där marknivån är knökfull av fiender har du möjlighet att klättra upp till en ny våning för att lättare kunna sänka fiender på olika sätt.

Den andra stora nyheten är att Ellie nu kan krypa, vilket gör att hon kan lättare kan smyga runt i högt gräs och komma närmare fiender eller kravla under bilar samt ta sig genom hål i väggar. I kombination med de nya vertikala möjligheterna har utvecklarna gjort att spelet känns en skvätt som Metal Gear Solid eller Splinter Cell. Precis som i dessa spel har du möjlighet att använda all utrustning medan du ligger ner, vilket gör krälande till en rätt viktig punkt. Detta betyder att spelare som är duktiga på att hålla reda på omgivningen och sina rörelsemöjligheter kommer inte ha några större svårigheter att smyga runt och ta kål på fiender utan att bli upptäckt.

Även om Ellie är rörlig och kan använda av sig av mer smygiga taktiker, så erbjuder fienderna ändå en ordentlig utmaning. Människofienderna patrullerar runt i områden och om du börjar smygdöda fiender så kommer fienderna efter ett tag uppmärksamma att deras vänner försvunnit och börjar leta efter dig. Och i vissa tillfällen har fienderna med sig hundar som kan lukta sig till var du befinner dig. Det blir alltså en rejäl utmaning att förlita sig på stealth, men när man lyckas får man en härlig självförtroendeboost. Och extra trevligt är det när man lyckas att inte ta livet av jyckar i onödan.

Människofienderna är uppdelade i två grupper: Lantvärnsgruppen Washington Liberation Front, eller wolves, samt sekten Seraphines, som i spelet kallas scars. Wolves känns som klassiska soldatfiender och kommunicerar ständigt med varandra för att hålla sig uppdaterade samt är utrustade med rediga pangpang-vapen. Scars å andra sidan har ett lite mer tyst tillvägagångssätt och kommunicerar genom att vissla och smyger oftast runt för att överraska sina fiender. Scars är oftast utrustade med pilbåge, men kan även bära på hagelbrakare och jaktgevär samt att vissa stora fiender är utrustade med slägga, som kan göra livet surt för spelaren rätt snabbt.

Sedan får vi förstås inte glömma zombiesarna. Eller de infekterade, som de kallas i spelvärlden. Vi får möta Runners, Clickers och Bloaters precis som i första spelet, men då fem år har gått sedan dess har de infekterade utvecklats en aning och vi får möta ett par nya typer av infekterade under spelets gång. Bland annat Stalkers, som vi endast fått möta ett par gånger tidigare, dyker upp oftare och smyger runt i mörka lokaler för att överraska dig på ett dödligt vis. Shamblers är en mindre version av Bloaters och kan ta en hel del skada och attackerar dig genom att kasta gasbomber som fräter sönder huden. De nya fiendetyperna ökar variationen rejält och gör livet rätt mycket mer spännande när du utforskar infekterade byggnader.

Fienderna ger som sagt spelaren en ordentlig utmaning och det gäller att hålla koll på sin omgivning konstant för att inte bli överraskad av varken människor eller infekterade. Då spelaren inte kan bära med sig allt för mycket resurser gäller det att ständigt variera sitt tillvägagångssätt i strider och det ständiga kravet på variation gör att spelets 25-30 timmar alltid känns fräscha, vilket uppskattas rejält.

Ellie kan bära med sig flera olika vapen som är bra i olika situationer som bland annat pistol, jaktgevär, pilbåge och hagelbrakare. Samtliga vapen går att uppgradera för att bland annat göra mer skada, ha utrymme för fler skott och få bättre sikte. Vapenuppgradering kräver precis som i föregångaren pryttlar, eller parts, som går att hitta utspritt i världen. För att göra din karaktär så effektiv som möjlig i strid är ett hett tips att ständigt utforska områden för att lägga vantarna på extra resurser. Att kunna få bättre stabilitet när man siktar gör livet bra mycket lättare när du har en zombie springandes mot dig.

Givetvis finns det även ett någorlunda craftingsystem. Utöver parts som används för att uppgradera vapen kan du plocka upp olika resurser som bland annat trasor, alkohol och spikar som låter dig knyppla ihop molotov cocktails, hälsokit, minor och ljuddämpare till pistolen och lite annat smått och gott. Du kan endast bära tre av en resurs med dig och resurserna delas ofta av de olika sakerna som du bygger ihop, så utforska så mycket som möjligt så ofta du kan. Det är rätt lökigt att hamna i ett scenario där du inte kan använda din favoritpryl för att du precis använt upp resurser.

Precis som Joel i första spelet är det möjligt att uppgradera Ellies förmågor. Till en början har Ellie endast möjlighet att låsa upp förmågor i ett kort skillträd, men under spelets gång kan du hitta olika tidningar som låser upp ytterligare kolumner med förmågor. Det kostar piller att låsa upp förmågorna och precis som andra resurser hittas dessa utspridda på banorna. Så, igen: Utforska allt, jämt.

Rackarns välpolerad grafik

Grafiken är verkligen på topp. Uncharted 4 var det senaste spelet Naughty Dog levererade och det var verkligen urläckert och det var svårt att se hur man skulle kunna förbättra det visuella. Men det har Naughty Dog gjort. Det är ingen natt- och dag-skillnad mellan Uncharted 4 och The last of Us: Part 2, men Naughty Dog har finputsat spelmotorn för att förfina detaljer. Karaktärsmodellerna är otroligt realistiska med detaljer som svettdroppar och tårar som gör dem mer mänskliga, vilket även gör det lättare för spelaren att relatera till deras känslor på ett helt annat sätt än när man bara blir matad ansiktsuttryck och röst.

Även miljöerna är riktigt välpolerade och detaljerade. De olika områdena vi får besöka under resans gång är oftast tagna från verkligheten och Naughty Dog har gjort ett bra jobb att få världen att kännas som en värld där naturen mer eller mindre fått 25 år på sig att växa tillbaka. Ett par områden vi får besöka är även riktigt stora, tänk typ Madagascar-banan i Uncharted 4, och i dessa får man ströva runt fritt i och utforska för att hitta resurser, uppgraderingspiller och annat som kan vara användbart. Då områdena är så stora så får spelaren tillgång till fortskaffningsmedel som häst eller båt, vilket sparar en hel del tid.

Sammanfattning

The Last of Us: Part 2 ett riktigt imponerande spel. Storyn är gripande och hugger ständigt rakt i hjärtat och sådär härligt ångestfylld. De nya rörelsemöjligheterna ger dig mer frihet att spela precis som du vill och AI:n är smart nog att varje strid känns dynamisk och spännande. Och sedan är den uppdaterade grafikmotorn grädde på moset och ger spelet det där lilla extra som höjer upplevelsen. Ska du spela ett spel i sommar så kommer du inte bli besviken av The Last of Us: Part 2. Det är en fröjd rakt igenom. En brutal och bitvis hemsk upplevelse, men ändå en fröjd.

The Last of Us: Part 2 släpps 19 juni till Playstation 4.

I vanlig ordning är det bara att plita ner en fråga eller två i kommentarsfältet om det är något ni vill ha reda på om spelet.