Man färdas som en kung i nya Cadillac Escalade. Jag har kört den bästa suven Amerika har att erbjuda.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Man färdas som en kung i nya Cadillac Escalade

Jag har kört den bästa suven Amerika har att erbjuda

Foto: Bobby Green

Allt är större i Amerika. Och ja, i detta fall stämmer det faktiskt. Escalade har alltid varit stor såklart, men det är inte så ofta man stöter på en här hemma i Svedala. Nu säljs den dock här och då måste man ju givetvis prova på hur det är att ratta det den stora familjen med lite tjockare plånbok kör där borta. Jag fick nycklarna till ett exemplar och efter ett dygn förstår jag varför bilen har fått den status den har.

Förord
Wow! En BMW X5 är rätt så stor när den tuffar fram på vägen alltså. Men helt plötsligt kommer en Range Rover av senaste snitt och man glömmer snabbt bort X5:an. Och när man trodde att man sett allt dundrar en Mercedes GL förbi och lämnar alla andra i sitt damm. Nu måste det ju ändå vara slut på tokigheterna? Nej. Inte om man sitter i nya Cadillac Escalade. Då dwarfar man nämligen alla dessa tre utan att ens blinka. Nästan fem och en halv meter plåt tar upp mer plats än vad man kan tro på vägen och när jag på riktigt får rikta blicken snett nedåt för att kika på just en Mercedes GL som jag passerar inser jag att det blir inte så mycket större än så här. Och då är det ändå den kortare versionen av modellen jag kör.

Körkänsla
Escalade ingår i familjen med modellerna Tahoe, Suburban, Yukon Denali och Yukon XL. Rambyggda suvar som alla i princip är samma bil, men med olika utrustningsnivåer, utseende och prislapp såklart. Escalade är det flådigaste ekipaget i gänget och inte helt oväntat också den dyraste. Så har du köpt en har du också markerat för grannen att du har lite mer pengar att spendera på bil, och att du bara nöjer dig med det bästa i detta segment.

Ett tryck på startknappen och det stora kraftverket till motor kickar igång med ett dovt muller. Den låter faktiskt rätt trevligt på tomgång och när man smyger iväg sprider sig ljudet vidare och det finns inget tvivel om att det sitter en V8:a under huven. En sån här bil nöjer sig inte med en fyrcylindrig turbodiesel, det ska vara en ordentlig jänkespis som för fram ekipaget och som drar igång virvelvindar i tanken. Det hör liksom till.

Med ett bestämt grepp på växelväljaren läggs Drive i och man känner det genom hela kroppen. Trots sin storlek seglar bilen iväg som en fjäder och det tar ungefär fem sekunder innan jag börjar reflektera hur fantastiskt mjukt den går. Växlingarna märks knappt, det är tyst från motorn och jag sjunker ner i det mjuka lädret och åker nästan med snarare än kör. Bilen är enorm på vägen och det tar en stund innan man vet vart man har den. Varje möte på smal väg gör att det isar i ryggraden och eftersom jag nyss hoppat in i bilen vågar jag inte tillämpa "störst går först"-principen riktigt än.

Väl på motorvägen märker man att Escalade har hittat hem. Den trivs inte jättebra i tajta bostadsområden utan det är på stora och breda vägar den vill sträcka ut. Farten ökas successivt men det märks knappt på varvtalet. I motorvägsfart lunkar man fram och det är nästan oklart om motorn ens är igång eller om man bara rullar fram av sig själv. Otroligt behaglig gång och fjädringen som kallas för Magnetic Ride Control ser till att alla ojämnheter sugs upp och kastas iväg. Det finns en knapp på instrumentbrädan för att ändra inställningen på dämparna men jag upplever inte att det blir någon skillnad när jag trycker på den, åkturen är alltid lika bekväm. Så länge man inte svänger för kraftigt vill säga, för då märker man snabbt att det är över 2.5 ton bil som det ska flyttas på. Inget oväntat såklart, och den här bilen uppmanar verkligen inte till någon aktiv körning, utan här är det lugnt och sansat tempo som gäller.

Motorn har både mycket effekt och mycket vrid och visst morrar det till ganska så trevligt när man trampar på. Men det är som sagt mycket vikt som ska iväg och det låter mer än vad det rör på sig. Dessutom blir det så tråkigt att stanna vid macken hela tiden om man får för sig att ha för tung gasfot, för då dricker den bra mycket med soppa. I med Drive-läget, rör inget annat, var mjuk på gas och broms och du kommer inte att ha ett enda bekymmer i världen.

Interiör
Den första känslan när man hoppar in, eller snarare klättrar in via det gigantiska elstyrda trappsteget (16 100 kronor extra) som kommer ut när man öppnar dörren, är att det är amerikanskt. Inte oväntat såklart, och det behöver inte betyda något dåligt. Men det är fullt med ljust läder, allt är väldigt stort och självklart har man även slängt in lite träpaneler här och där. Väl på plats i förarstolen, eller ska vi kalla den kommandocentralen, har man som väntat en mängd knappar att trycka på och även en pekskärm på mittkonsolen man kan peta på. På klassiskt amerikanskt vis är även växelväljaren till automatlådan placerad till höger om ratten och i form av en stor och rejäl spak man vispar omkring med för att lägga i rätt växel för tillfället. Insidan känns lyxig som den är men för den kräsen finns ytterligare en nivå i form av tillvalspaketet Platinum. Då får man bland annat ännu finare läder, alcantaratak och exklusivare träslag. Förutom detta får man även ett kylskåp i mittenfacket.

Jag snickrade ihop en liten video som jag hoppas visar det mesta av interiören.

Exteriör
Det blir inte så mycket mer dollargrin än så här. De vertikalt ställda strålkastarna står som de två tornen i Sagan om ringen och stirrar aggressivt på en, även när de är släckta. Fronten är riktigt maffig och respektingivande, och får man för sig att tappa på lite olja gör man bäst i att ha med sig en stege för huven är ungefär i huvudhöjd med mig som är omkring 185 centimeter hög. Eller i alla fall så känns det som det. Eftersom det inte går att justera bilen med luftfjädring eller liknande ser den verkligen ut som en monstertruck och i hjulhusen ser det ut som om man skulle kunna få in 38-tumsfälgar. Profilen ger också den ett maffigt intryck då huven sträcker sig långt fram, men den här "korta" versionen gör att överhänget bak nästan ser lite för litet ut. ESV, som den långa versionen kallas för, har hela 35.5 centimeter längre hjulbas vilket förutom en fetare bil ger ett ordentligt bagageutrymme. Baktill får jag Volvo 850-vibbar på de högt dragna baklamporna och det är verkligen inget dåligt, lyser mycket och snyggt när mörkret faller på gör de också. Den enorma bakluckan är elmanövrerad, tur det, och fungerar som extra tak för ens 20 närmaste vänner om regnet skulle få för sig att vräka ned på midsommarfesten. Platinum-versionen bjuder på 22-tums kromade fälgar, mer krom i grillen och givetvis även ett litet plakat på bakluckan som talar om att det är det är toppversionen du kör.

Avslutning
Cadillac börjar dyka upp mer och mer på våra vägar och Escalade är säkert ett inslag vi kommer att få se mer av. Den är verkligen mäktig när man ser den i verkligheten och i mina ögon faktiskt en snygg bil i den här kategorin. Det verkar även medtrafikanter och förbipasserande tycka. Den sticker ut men är ändå inte provocerande då den varken bullrar mycket eller bara är för show - man får ju faktiskt in ett helt fotbollslag i den om man bara vill. Fyller du den inte med folk fyller du den med last istället. Vill du hänga på ett släp får du dra upp till 3.1 ton så en trevlig båt bakom är inga problem. Visst, den hade kanske inte behövt vara så extremt stor som den är nu, men det är ju så vissa marknader vill ha det. För "bara" 20 000 kronor extra får du dessutom den långa versionen, och då får du in sju personer plus allas packning utan större problem.

Det känns som att nya Escalade fortfarande har kvar sin pimp-faktor och att det är lite häftigare att äga en sån här jämfört med någon annan suv av amerikanskt snitt. För en miljon kronor får du något som inte grannen har och en oerhört bekväm bil som du utan problem och med glädje spenderar många mil i. Visst, i dagens läge kan det anses som idiotiskt att åka runt i en gigantisk suv med en rejält törstig V8:a under huven men hur skulle världen se ut om det inte fanns lite olika alternativ att välja mellan? Ganska trist tror jag. Man får ta Escalade för vad den är helt enkelt - en stor och fet lyx-suv som är på toppen av det USA har att erbjuda i bilväg i dag.

Fakta Cadillac Escalade
Motor: V8:a, 6.2 liter, 426 hästkrafter, 610 Newtonmeter.
Växellåda: Sexstegad automatlåda.
Drivning: Fyrhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 6.7 sekunder, toppfart 180 km/h.
Däck: 285/45 R22 fram och bak.
Mått: Hjulbas 2.94 meter, längd 5.17 meter, bredd 2.06 meter, höjd 1.89 meter, vikt 2751 kilo, bensintank 98 liter, förbrukning 1.31 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 302 gram per kilometer.
Pris: 928 000 kronor.

cadillac.com

Bil, Cadillac,

Escalade, test