Jag är lite diskad när det kommer till Mini eftersom jag har en själv och verkligen gillar märket, men jag måste flika in med några ord innan Bobby får skriva om den här kärran.

När Mini presenterade Coupén skrattade jag lite eftersom det är roligt att man gör konstiga koncept. När man satte den i produktion blev jag förbryllad. Vem tusan vill köpa en relativt dyr småbil som har två säten mindre men som inte tillför något?

Oj vad fel jag hade. Eller, om den kommer sälja vette tusan men oj vad rolig den är. Att man har slängt ut baksätena gör inte så himla mycket för vikten (50 kilo försvann) eller prestandan (0.1 sekund snabbare) men desto mer för känslan. Istället för två baksäten har man nu istället ett skönt tak (som man kan ha sina åsikter om), en liten, liten vindruta och en vinge bakom ryggen. Känslan av sportbil i jämförelse med vanliga Minin är just 98% känsla men det struntar jag i - hade jag inte två ungar hade jag nog köpt den här istället för en vanlig och sett det som en ganska billig sportbil. För halva priset av en Porsche Boxter får du en bil som är sjukt rolig i stan som du faktiskt kan köra som en vilde i, garva hela tiden och inte bli av med plånbok eller körkort.

Nu är jag cab-tokig och ser väldigt mycket fram mot att köra versionen utan tak och med John Cooper Works-trim. Men först över till Bobby och vad han tycker om bilen med keps.

Mini, Mini, Mini. Hur rolig kan en bil vara egentligen? Roger tjatar jämt om sin egna och visst, den är riktigt kul att köra, går tillräckligt kvickt och är smidig som en gymnast i stan. Därför var jag givetvis sugen på att känna på just Cooper S Coupé som i mina ögon passar mig bättre. Jag gillar små, sportiga bilar och behöver inget baksäte. Men hur skulle det vara att köra turbo framför Rogers kompressorsnurra? I Mini Countryman S imponerade effekten inte nämnvärt på mig, men när man stoppar samma spis i en liten busbil som denna blir det en helt annan sak. Vilken liten rackarunge till bil!

Framför växelspaken finns en knapp märkt med ett "S". "S" som i "Sport" såklart (extrautrustning Red Hot-paket 5 100:-). Den tryckte jag in från dag ett och släckte den aldrig. Rappar på gasresponsen lite och ser till att de där 184 hästarna alltid står redo att galoppera när jag säger till. Och galoppera gör de sannerligen. På ettan, tvåan och treans växel var det inga problem att få hjulen att gå några extra varv om man var bestämd. Och det är just mellan dessa växlarna man jobbar mest. Tvåan och trean i stadstrafik är toppen, hela tiden finns det kraft tillgängligt för att göra en snabb omkörning eller filbyte. Och på tal om det, sitter man i en vanlig bil funderar man nog ofta på om man får plats i den där luckan i kön eller om den där parkeringsrutan nog inte är för liten ändå? Inte i den här. Innan men ens har hunnit tänka tanken har man kvickt bytt fil eller fickparkerat in bilen i ett hål som man aldrig trodde var möjligt. Bilen slutar verkligen bakom stolarna känns det som. Fantastisk känsla.

Som vanligt i en Mini är interiören lite lustigt upplagd med en stor rund hastighetsmätare i mitten på konsolen och i en liten varvräknare centralt placerad precis framför föraren. Den här hastighetsmätaren har en display i mitten där man kan köra lite olika saker, bland annat navigation. Den som suttit i en nyare BMW eller Audi kommer att känna igen sig snabbt och fatta hur knappar och reglage fungerar. Att kolla hastigheten på den i mitten är dock toksvårt, otydliga siffror och så ska man följa en nål som åker på siffrorna. Old school och charmigt, men knappast smart om man vill slicka 50 km/h på 50-väg. Då var det tur att det fanns en digital visning inbyggd i varvräknaren, för det var i alla fall den jag själv höll koll på när jag körde. Knapparna är roligt utformade som små vippströmbrytare och roligast är nog de som sitter i taket, för de ger en riktigt flygplanskänsla när man fingrar på dem. Där mellan lampreglage satt även justeringen av vingen som man kunde köra upp och ned, kände mig som Maverick varje gång. Vingen gör att bilen ser ännu ballare ut och fälls automatiskt upp i farter över 70 km/h. Körde man upp den på knappen i lägre hastigheter gömde den sig dock i luckan igen efter en stund utan att man hade gjort något.

Trots sitt lilla format är bilen förvånansvärt rymlig på insidan. Vad man tror ska vara ett lågt tak stämmer inte alls då det är urgröpt på både föraren och passagerarens sida, så frisyren hade gott om plats. Med stolen längst bak på passagerarplatsen kunde man sträcka ut benen riktigt ordentligt till och med. En jacka eller ett paket lasagneplattor gick att klämma in bakom stolarna och det fanns faktiskt en genomlastningslucka. Bakom stolsryggarna satt även baselement till stereon som poppade på helt okej.

Ska man lägga sin surt förvarade slantar på en bil med lite krut i men som inte drar mängder med soppa och som tar liten plats är nog det här ett riktigt vettigt val. Visst kanske det hade varit lite kul med bakhjulsdrift men faktum är att det bara är roligt när nosen styr hej vilt när man gasar på. Det gör att man får en påminnelse om att det faktiskt finns lite krut under huven och att man får köra bilen, inte att den kör åt dig. Och det gillar jag. Det ska kännas att man kör.

Motor:
4-cylindrig bensinmotor med TwinScroll Turbo
Cylindervolym: 1 598 cm3
Effekt: 135 kW/184 hk vid 5500 v/min
Vridmoment: 240 Nm vid 1600-5000 v/min (260 Nm vid 1700-4500 v/min m Overboost)
Acc. 0-100 km/h: 6,9 s
Toppfart: 230 km/h
Tjänstevikt: 1 165 kg
Bränsleförbrukning blandad körning: 5,8 l/100 km
CO2-utsläpp: 136 g/km

Grundpris:
228 500:-