I vanliga fall när vi testar saker brukar tillverkarna skicka oss det fetaste de har. Är det bilar så är de utrustade med extrautrustning för hundratusentals kronor och är det elektronik så är det oftast modellen med fetaste processorn och mest minne. Såklart, tillverkarna vill ju att deras prylar ska verka så bra som möjligt men för oss som testar så är det lite dubbelt. Självklart vill vi också testa vad produkterna kan leverera när de är som bäst och vi vill ju ha möjligheten att testa allt som går att testa. Men samtidigt är det svårt att leverera ett bra köpråd för de som kommer att köpa instegsmodellen, vilket ju oftast är majoriteten. Att testa samma produkt två gånger är smått omöjligt, både med tanke på tillgång av produkter och tiden det tar.
Samma sak är det med priser. Just nu finns det rätt mycket reklam för privatleasing av bilar som är i stilen "Din för bara 1995 kronor*". Den där stjärnan leder ofta till en text som lyder "Bilen på bilden är extrautrustad och kostar mer än vad du har samlat ihop i pension genom livet, den du får för 1995 kronor saknar vinterdäck och du får rulla den själv om du vill komma framåt". Samma sak är det med teknik, det finns ofta ett från-pris som annonseras men det är för en modell som ingen egentligen vill ha.
Nya MacBook Air kostar från 12.495 kronor och när den presenterades gick jag snabbt in och klickade på köp-knappen för att se var det verkliga priset skulle bli. Jag valde den dyrare modellen med åtta istället för sju kärnor i GPUn och la till så att det var 16 GB minne istället för 8 GB. Vips så var prislappen uppe i 17.995 kronor. För ett företag eller för en person med en herrans massa pengar är det ett bättre köp, datorn lär räcka längre, klarar fler uppgifter och är helt enkelt framtidssäkare. Men för en privatperson är det en väldig skillnad på 12.495 och 17.995 kronor. Man kan ju göra en väldig massa saker för 5500 kronor om man säger så.
Nu har jag kört MacBook Air av billigaste snitt i två dygn och jag ska testa en MacBook Pro med mer minne senare, så det är för tidigt att säga vilken version som är den bästa, men jag kan säga så här - den billigaste versionen räcker för de allra flesta. Med 20+ flikar öppna i Safari, Slack, Messenger, Photoshop och Chrome igång skvallrar den här datorn inte alls om att det är den billigaste versionen.
De där 8 GB med minne som datorn har används inte ens, 2,5 GB är ledigt när jag kollar i aktivitetshanterare. Så jag drar igång Final Cut Pro, App Store och Bilder för att datorn ska få jobba lite. Andelen oanvänd minne går sakta ner och är efter ett tag nere på 1 GB. Växelfilen, alltså minne som har sparats på disk istället för i RAM, ökar sakta från 2-3 GB men håller sig på behagliga 7-8 GB och det märks inte alls att datorn håller på och cachar saker. Jag börjar rulla ett projekt i Final Cut Pro med tre samtidiga 4K-filmer och låter den rulla i bakgrunden samtidigt som jag öppnar Bilder och redigerar lite bilder. Ingen badboll, ingen hicka, det går alldeles utmärkt det här. Öppnar upp en bild i Photoshop och förstorar den till 105.500 x 225.000 pixlar. Nu kom den, badbollen, och betaversionen av Photoshop kraschar. Försöker göra samma sak i den stabila versionen av Photoshop och det går inte eftersom det virtuella minnet är fullt. Rimligt ändå. Nöjer mig att förstora bilden till 50.550 x 107.808 pixlar och det tar sin lilla stund men datorn är helt och fullt användbar under tiden och det går finfint att växla till Final Cut och spela upp projektet där.
Hoppar tillbaka till Photoshop. Det var kanske lite väl att ta i detta, för Photoshop behöver tänka till när jag zoomar ut ur den gigantiska filen på 5,5 gigapixel, men datorn är som sagt fullt användbar till annat under tiden. Stänger ner Photoshop och drar igång minnesmästaren Chrome istället. Börjar spela YouTube-klipp i tolv flikar samtidigt som jag öppnar och stänger lite appar. Chrome kan få vem som helst på knä och nu säger dator faktiskt till mig att jag håller på med lite för mycket saker samtidigt men det går snabbt över när jag lugnar ner mig lite och den får komma ikapp.
Så vad vill jag säga med detta extremt ovetenskapliga testet? Jo, att Apple har lyckats skapa en maskin där den billigaste versionen inte är en halvmesyr som fungerar om du gör en sak i taget och gör det försiktigt, utan fungerar gott och väl även om användaren kastar uppgifter på den.
Den går till och med att spela på, i den mån det finns några spel som du gillar till Mac. Fortnite rullar på i 60 fps med ok inställningar (Mac-versionen är beryktad för att vara usel...) och Minecraft rullar i över 120 fps med höga inställningar.
Det här är faktiskt en revolution för alla konsumenter som inte har råd att lägga hur mycket pengar som helst för att få en trevlig dator, även om 12.495 kronor fortfarande är en hel massa pengar så klart. Det är klart att det är bra med mera så har du 5500 kronor till så köp den dyrare maskinen, men jag kan lugnt säga att basversionen inte kommer att göra dig ledsen, tvärtom.
Jag vet faktiskt inte när jag senast har rekommenderat basmodellen av en Mac utan någon som helst * eller "men" men det gör jag nu. Köp den billigaste MacBook Air och du kommer att bli nöjd. Eller en Mac mini om du har en skärm och vill ha en stationär dator, då blir du bara 8495 kronor fattigare.
Så tillbaka till rubriken. Det här är faktiskt en revolution. Kraft som bara har varit tillgängliga för de med stora plånböcker är nu tillgängliga för väldigt många fler och det är fantastiskt. Som en Folkabubbla men med prestanda som en Porsche och förbrukning som en ID.3. Förutom den där rackarns webbkameran är det här en rackarns bra dator på alla sätt och vis.
