Apple har äntligen fått till en komplett linje med iPads och minst i gänget är iPad mini. Men det här är inte en budgetsak som bara går att göra enklare saker på - tvärtom. Det här är ett litet kraftpaket i en alldeles för gammal förpackning.
För på utsidan ser iPad mini ut som den alltid har gjort. Första generationen släpptes 2012 och efter det släppte man en ny och lite bättre version en gång om året. Fram till 2015 då man släppte iPad mini 4 med en A8-processor. Sedan hände ingenting.
Fyra år senare får modellen äntligen lite kärlek och på utsidan betyder det ingenting. Den ser exakt ut som tidigare. Missförstå mig rätt, formatet fungerar, men det hade ju varit härligt om Apple bemödat sig att göra något endaste på fyra år. På bild ser ramen väldigt stor ut, speciellt mot moderna telefoner eller iPad Pro, men i verkligheten funkar det utmärkt även om det inte gjort något om de var mindre. För litenheten är makten här.
Jag har nöjet att kunna använda den fetaste iPaden som finns, en iPad Pro 12,9 tum. Det är väldigt, väldigt härligt men samtidigt rätt begränsande. Eller iOS är begränsande och det känns faktiskt inte som en större och effektivare pryl utan oftast bara större. Klart att video och bilder är härligare när de är större, men iOS använder inte ytan optimalt och en så enkel sak som att få in några ikoner till på hemskärmen går inte.
En annan sak är vikten. Med tangentbord väger den nästan ett kilo, något som det oftast inte är värt att konka runt på om jag ändå har datorn med mig. Men iPad mini väger bara 300 gram, går ner i både bakfickan på byxorna (inte smart) och innerfickan på jackan (smartare). Vilket får mig att fundera på om det inte är så att den bästa tableten är den som man har med sig.
För iPad mini fungerar ju som en tablet. Till skillnad mot mobilen så får jag upp mailen i kolumner, jag kan öppna två appar samtidigt, ha dem över varandra, klippa och klistra och ha mig. Jag kan också använda en hög med appar som inte finns eller inte är speciellt användbara i mobilen, som videoredigeringsappar, jag kan pilla med den där presentationen på riktigt även på tunnelbanan och så vidare.
För nya iPad mini har fått ett nytt hjärta, och det är ett snabbt sådant. Från en gammal och trött A8-processor till en supersnabb A12-processor. Att redigera 4K-film går på ett kick, att surfa är supersnabbt, kort sagt så flyter allt superhärligt.
Jag kommer ihåg de första pyttewindowsdatorerna, de där som typ gick ner i fickan men som inte gick att använda för att de var så slöa. Och jag tänker på framtiden som är bara några månader bort där mobiler går att veckla ut till ungefär det här formatet. Vi är liksom där nu när något så här litet kan vara användbart på ett produktivt sätt.
För mig är nya iPad mini ett kompetent digitalt anteckningsblock, en grej jag faktiskt kan jobba på när jag sitter på tunnelbanan eller väntar på tandläkaren, en pryl som jag på riktigt kan redigera 4K-film utan lagg eller de minsta problem och en härlig maskin att surfa på Feber med.
Vikbara telefoner med rimlig prislapp (och som finns att köpa) är en bra bit bort och tills dess kommer iPad mini få följa med mig.
iPad mini kostar från 4999 kronor.
