Som jag skrev i förhandstitten av Trials of Mana så ligger originalversionen av spelet väldigt varmt om hjärtat. Spelet är än idag ett väldigt episkt äventyr med djup karaktärsutveckling med flera klassalternativ, olika slut beroende på huvudkaraktär, vasst soundtrack och förstås möjligheten att spela igenom spelet med en vän i soffan. Efter att vi testade demoversionen kändes spelet som att det också skulle bli ett episkt äventyr, men när nostalgikänslan försvann var det endast ett rätt mediokert actionrollspel som levererades.

Trials of Mana är som känt en remake av Seiken Densetsu 3 som initialt släpptes 1995, men lanserades aldrig utanför Japan. Square Enix fick tummen ur i höstas och lanserade äntligen spelet till moderna plattformar i form av samlingen Collection of Mana där spelet fått det tjusiga namnet Trials of Mana. Den nya versionen av spelet kommer med sprillans ny grafik med nya miljöer och karaktärsmodeller, nyinspelad musik, omgjort gränssnitt och mer modern fightingsystem.

Storyn i Trials of Mana är mer eller mindre orörd jämfört med originalversionen. Du får välja mellan sex vitt skilda karaktärer som kommer från olika platser i världen och har egna agendor. Du får välja en huvudkaraktär och två supportkaraktärer, medan resten dyker upp i spelet som icke spelbara karaktärer. Även kända som NPC:s. Karaktärerna du kan välja mellan vid start är slagskämpen Duran, magikern Angela, amazonkrigaren Riesz, tjuven Hawkeye, varulven Kevin och barnmagikern Charlotte.

Spelet är uppdelat i tre akter och beroende på vilken huvudkaraktär du väljer så kommer den tredje akten se lite annorlunda ut. Mer specifikt finns det tre olika slutbossar som håller till på ett eget område på världskartan.

Utan att spoila allt för mycket om den 25 år gamla berättelsen så handlar det om att det stora mana-trädet håller på att dö ut och om det sker kommer massiva magiska monster att släppas lös och gå bärsärkagång på världen, vilket är direkt obra. Hjältarna måste resa runt i världen för att aktivera manastenar för att i sin tur resa till manaträdet så att de kan lägga vantarna på manasvärdet för till sist kunna sätta stopp för slutskurkens planer.

Kort och gott. Storyn är väldigt JRPG:ig, men lyckas ändå hålla dig någorlunda intresserad att ta dig från punkt a till punkt b.

I spelet får man slåss massvis med de olika karaktärerna och du kan illa kvickt skifta mellan karaktärerna i ditt lag. Under striderna har du möjlighet att slå hårt, slå löst, hoppa och kasta dig undan för att undvika attacker. Lösa och hårda slag kan även kombineras för att utföra olika attackkombinationer, vilket gör att du måste hålla koll på vilka knappar du trycker på. Det är en riktigt trevlig uppgradering från originalversionen där du var tvungen att buttonmasha en hel del.

Du har även tillgång till en specialattack som du kan använda när du samlat ihop nog med energi, vilket genereras under fighterna. Specialattackerna är alltid lättillgängliga via vänster axelknapp och på höger axelknapp kan du spara olika förmågor, magier eller föremål du skulle kunna tänka dig att använda i strid. Utöver detta har du snabb tillgång till alla karaktärens magiförmågor genom att klicka upp på d-pad och dina föremål kommer du åt genom att klicka nedåt.

Stridssystemet är verkligen den trevligaste nyheten i Trials of Mana och den rappar upp upplevelsen rejält och gör striderna betydligt mer dynamiska än i originalet. Striderna blir extra roliga med tillskottet av bonus-XP som du får genom att bli klar med fighten så snabbt som möjligt eller utan att ta skada. Detta ger dig några extra procent erfarenhetspoäng och gör att du levlar upp lite snabbare. Striderna kan dock kännas vara i det lättare laget. Jag spelade igenom kampanjen på normal svårighet och dog vid endast ett tillfälle. Om du känner att du vill ha en utmaning är ett hett tips att köra på Hard.

Klassystemet är riktigt roligt att leka runt med nu precis som i originalversionen och det är kul att se lite ändringar på sina olika karaktärer. I Trials of Mana-remaken har du även möjlighet att ångra dig och välja en annan väg, vilket låter dig experimentera en aning för att hitta en klass som du verkligen gillar att spela med.

Originalversionen av Trials of Mana släpptes under storhetstiden för 16-bitarsspel och var verkligen urläckert med detaljerade karaktärer och tjusiga pixelklädda miljöer. Den nya versionen känns bitvis som en fangjort projekt och det känns verkligen inte som att samma kärlek har lagt på remaken som det lades på originalversionen. Även om karaktärerna och världarna kommit till liv på ett helt nytt sätt, så känns det som att originalversionen lyckades leverera betydligt mer känsla i sin simpelhet. Med det sagt så är det ändå väldigt roligt att se karaktärer och miljöer i nya 3D-modeller, men när nostalgikänslan försvunnit efter några timmars spelande känns det hela rätt själlöst och mediokert. Hade spelet fått samma behandling som Final Fantasy VII Remake så hade det varit en helt annan historia, men det är väldigt tydligt att FFVII Remake och Trials of Mana ligger på helt olika ambitionsnivåer för Square Enix.

Någonting jag verkligen uppskattar i den nya versionen av spelet är ljudet. Eller i alla fall musiken. De gamla trudilutterna lät riktigt bra när de kom ur SNES-konsolen och musiken är lika ljuvlig när musiken spelas med riktiga instrument. Det är svårt att inte bli alldeles nostalgiskt varm i hjärtat när musiken i Molebear Highlands kickar igång. Extra roligt är att du har möjlighet att skifta mellan originalmusiken och den remastrade via inställningsmenyn.

På tal om ljud så finns det ett stort problem som även var väldigt tydligt i Square Enix förra Mana-remake Secret of Mana som släpptes 2018. Och det är röstskådespeleriet. I Trials of Mana går röstskådespeleriet från acceptabelt till bedrövligt och under vår genomspelning yttrades frasen ”vafan är ens det här” flera gånger och min partner var tvungen att lämna vardagsrummet när huvudkaraktären Charlotte öppnade munnen. Det hade verkligen varit trevligt om det gick att stänga av rösterna helt för att få en lite mer OG-upplevelse, men nu är det bara att gilla läget.

För att sammanfatta så är Trials of Mana en helt okej upplevelse som är värd att spela igenom i alla fall en gång, någon gång, men helt ärligt är det mer värt att lägga ner tid på att lira igenom originalversionen via Collection of Mana. Då slipper ni knepigt röstskådespeleri och har möjlighet att lira tillsammans. Och delad glädje är som känt dubbel glädje.

Trials of Mana kommer släppas 24 april till PC, PS4 och Nintendo Switch.

I vanlig ordning är det bara plita ner en fråga eller två i kommentarsfältet om det är något ni undrar över.