Vi har spelat Assassin's Creed Shadows. Ett vackert men välbekant äventyr i feodala Japan.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Vi har spelat Assassin's Creed Shadows

Ett vackert men välbekant äventyr i feodala Japan

I många år har folk tjatat om att ett Assassin’s Creed-spel borde utspela sig i feodala Japan. Med Assassin's Creed Shadows har Ubisoft äntligen kommit loss med det och lyckats leverera en mycket vacker spelvärld, men inte så spännande historia.

Man spelar som två olika huvudkaraktärer: Naoe, en smidig shinobi, och Yasuke, en stark samuraj. Naoes resa är fylld av hämnd, lojalitetskonflikter och självinsikt, medan Yasuke kämpar med sin roll som en utländsk samuraj i ett traditionstyngt samhälle. Som så ofta i Assassin's Creed-spelen tar handlingen väldigt lång tid innan den kommer igång på riktigt, och eftersom spelet är så enormt stort är den också väääldigt utdragen. Jag kände att jag lätt hade kunnat klara mig utan nästan hälften av den och ändå fått en tillfredsställande historia. Mot slutet blir det lite mer intressant, men då krävs det ju att man har lirat i 30-40 timmar för att komma dit. Personligen är jag inte någon större fantast av spelseriens futuristiska aspekter, och det finns också väldigt lite av dem i Shadows, vilket jag uppskattade.

Merparten av spelet spelar man som Naoe, vars spelstil är precis som de andra lönnmördarna i de tidigare spelen. Hon har dock fått sig en änterhake som hon kan använda för att snabbt ta sig upp för högre plattformar. Men för att vara en spelänterhake så känns den inte riktigt så smidig och tillfredsställande som man kanske hade hoppats på. Annars är det för Naoes del parkour som gäller för att ta sig fram i spelet. Då det är många naturmiljöer kan det ibland kännas lite klumpigt, men för det mesta funkar det som i tidigare spel. Med Yasuke är det mer fokus på strider, och dessa skillnader ger viss variation i spelstilen, vilket är välkommet ibland. Merparten av början av spelet spelar man som Naoe, och efter ett antal timmar kan man börja välja vem man vill spela som för en stor del av uppdragen.

Spelets strider följer det klassiska systemet med två olika attacker, blockering, parering och undvikande. På den normala nivån är striderna sällan svåra, så vill man ha lite mer utmaning så ska man kanske öka svårighetsgraden en skvätt. Efter ett antal timmar blir striderna dock ganska mycket likadana men där de olika vapentyperna kan erbjuda lite variation.

Shadows följer den välbekanta Assassin’s Creed-formeln: infiltrera, samla information, eliminera mål och fly. Ubisoft stoltserar med att man i Assassin's Creed Shadows har ändrat uppdragsstrukturen så den tvingar spelare att utforska mer på egen hand för att lösa spelets olika uppdrag. Via ledtrådar ska man kunna lista ut var man ska gå för att hitta sitt mål. Det låter trevligt på pappret kanske, men i praktiken innebär det att man får en kartmarkör som man går till, och sen måste man leta upp var man ska vara. För min del ledde det till att jag kom till zonen jag skulle vara i och sen fick springa runt i den i allt mindre cirklar tills jag var tillräckligt nära för ännu en kartmarkör att dyka upp där själva målet var. Det finns möjlighet att kringgå detta genom att använda sina scouter för att hitta den exakta platsen, men man har endast ett begränsat antal av dem åt gången, och scouterna är bättre att använda till andra ändamål. Det finns dock alternativ för att justera navigeringen till en mer klassisk stil, men spelet straffar detta genom att låsa bort trophies och hetsar med att säga att detta inte är det "rätta" sättet att spela.

Till skillnad från Assassin's Creed Mirage så bygger Shadows vidare på den öppna världens RPG-mekanik som etablerades i Assassin’s Creed Origins. Det medför också att vissa områden är bra mycket svårare än andra innan man har gått upp ett antal nivåer. RPG-mekaniken innebär också att man måste göra en massa sidouppdrag, som ofta är repetitiva, för att gå upp i nivå så man kan slutföra huvuduppdragen. Systemet ger också spelare möjligheten att uppgradera sina vapen genom att använda sig av diverse skräp man hittar runtom i spelvärlden, men eftersom man konstant hittar bättre vapen genom spelets gång kändes det bara onödigt fram tills man spelat genom merparten av spelet. Jag är också gudomligt trött på spelsystem som innebär att man måste hitta ett antal av 4-5 olika materialtyper för att kunna uppgradera något.

Grafiken i spelet är mycket vacker. Den enorma spelvärlden är fylld med detaljer, och spelets städer samt byar känns levande. Jag är ett stort fan av Kyoto, så när jag äntligen kom dit var det en fröjd att springa omkring bland stadens olika tempel och gator. En stor del av spelvärlden är dock landskap, vilket innebär att speltiden lite artificiellt blir längre eftersom alla transportsträckor mellan de olika uppdragen tar tid, speciellt innan man börjat låsa upp spelets olika "fast travel"-punkter.

Spelvärlden är också fylld av olika aktiviteter, men dessa blir snabbt repetitiva. De flesta har man stött på efter ett par timmar och någon variation resterande 40 timmar erbjuds knappt. Det finns sidoaktiviteter som man måste göra om man vill få bättre förmågor, och dessa involverar att man besöker tempel eller mediterar. Jag vet inte vem på Ubisoft som trodde att dessa aktiviteter var en bra idé, men den personen och jag har nog väldigt olika syn på livet. Dessa aktiviteter är verkligen ofantligt tråkiga att göra, men eftersom man måste göra dem för att få tillgång till de nya förmågorna växte min frustration varje gång en sådan markör dök upp på kartan.

Assassin’s Creed Shadows är som sagt ett mycket vackert spel, men under ytan är det mer eller mindre samma Assassin’s Creed-spel man redan har spelat ett antal gånger tidigare. Hade det inte varit så att spel som Ghost of Tsushima och Rise of Ronin redan hade släppts, så hade detta kanske blivit en större succé för mig. Nu var det knappt så att Japan-miljön kunde motivera mig att kämpa mig igenom spelets mittparti. Repetitiva uppdrag, den utdragna berättelsen och frustrationer kring uppdragsstrukturen gör att upplevelsen inte når hela vägen fram för min del.

För de som älskar Assassin’s Creed och den japanska historiska miljön finns det en fin kombination här. Men om man hoppades på att Shadows skulle erbjuda en mer innovativ upplevelse kan det kännas som mer av samma.

Assassin's Creed Shadows släpptes i dag till Playstation 5, Xbox Series X/S, Windows och Mac OS.

prisjakt.nu

Spel, Multiplattform,

Assassins Creed Shadows, Ubisoft

Spelmedier tycker till om Assassin's Creed Shadows

Vackert men ingen revolution