"Man vet aldrig åt vilket håll Joaquin ska gå"
Vi har träffat Paul Thomas Anderson
Med flera Venedigpriser och de internationella kritikernas samfällda beröm i ryggen är Paul Thomas Andersons "The Master" en av de hetaste kandidaterna inför vinterns Oscarnomineringar. Gunnar Rehlin träffade honom i Venedig för att bl.a fråga om Joaquin Phoenix, som betedde sig minst sagt underligt på presskonferensen tidigare.
Hur var det att jobba med Joaquin?
- Vi letade hela tiden efter vad vi ville göra. Fantastiskt. Han är en oerhört intuitiv och spontan skådespelare, så om jag kom till jobbet med en förutfattad mening om hur dagen skulle se ut, så var det bara att kasta ut allt det där genom fönstret för att se vad som skulle hända. Och det är oerhört spännande att arbeta så, att inte riktigt veta vad dagen ska bära med sig. Det gäller att ljussätta hela rummet, för man vet aldrig åt vilket håll Joaquin ska gå.
"The Master" handlar om den karismatiske ledaren för en sekt och om hans följeslagare. Det har talats mycket om att det skulle baseras på scientologin. Har det stört jobbet?
- Ja, det var störande i början. Det var första gången jag gjorde en film som det skrevs en massa om i förväg, och det gällde att stänga till öronen. Jag visste ju att vi inte skulle göra en film om scientologi, och man försöker desperat skydda sig själv. Jag är inte dum, men jag var nog lite naiv som inte trodde det skulle bli sådana diskussioner om det. Det är ett så laddat ord och det väcker nyfikenhet. Det klistrades på oss tidigt, det har klistrat sig fast, och därför känns det extra skönt att nu få visa den. Vi hade visningar i USA under sommaren och efteråt talade folk om Freddie, The Master, och ingen talade om scientologi. Och det kändes oerhört skönt. Jag var inte ute efter att göra något provokativt. Men jag är medveten om likheterna inte minst mellan Freddie och Ron Hubbard, mannen bakom scientologi. Han var en spännande person, full av liv och energi.
Filmen är gjord i 70 mm, ett format som nästan aldrig används numera.
- De här kamerorna används då och då, för visuella effekter, Terry Malick använde dom i ett par scener för "The New World". Men mest ligger dom och skräpar. Jag hade inte nån plan om att jag skulle filma i 70 mm, men vi testade kamerorna och resultatet var underbart, så valet var enkelt. Det kändes bara rätt. Kamerorna är jättestora, men de gör ju att man filmar på ett klassiskt sätt. Man hoppar inte ner från byggnader med en sån här kamera.
Läs gärna våra regler!