Senaste testerna En gästrecension av NHL 27 Alexander och Fredrik har lirat den årliga upplagan av EA:s hockeyspel Då var hösten här igen vilket innebär den årliga traditionen med att vår gästrecensent Alexander är tillbaka med sina åsikter om årets upplaga av EA Sports hockeyspel. Årets recension av det traditionsenliga NHL-spelet bjuder dock på ett perspektiv både från den invigde Alexander och den mer sporadiske spelaren Fredrik som han bland annat testade det nya spelläget Connected Franchise med. Så om man är nyfiken på om han lyckats hitta någon lycka i NHL 27, så kan man läsa Alexanders och Fredriks tankar nedan. NHL-serien är tillbaka med en ny säsong. Årets recension är skriven av vår gästskribent, en veteran med över 30 års erfarenhet av serien. För att få ett komplett perspektiv – både från den invigde och den mer sporadiske spelaren – lät han även sin vän Fredrik testa spelet. Fredriks tankar och reaktioner hittar du insprängda i rutor genom texten. Förra årets upplaga innebar flest speltimmar för mig på flera år, då jag av någon anledning bestämde mig för att snöra skridskorna för en hel säsong i Be a Pro-läget. Jag spelade otroligt nog alla matcher i realtid, slog de flesta rekord en back kan slå, tog tillbaka Stanley Cup till Chicago men gav upp då jag insåg att säsong nummer två inte tycktes ge mig några nya incitament att fortsätta. Tråkigt, men kanske också bra så att jag kunde börja bygga upp suget inför NHL 27.

38.8°

0 Pixel 11 Pro tar ett par kliv framåt Men inte tillräckligt många Google Pixel 11 Pro (och XL-varianten) är på väldigt många sätt bättre än sina föregångare, men vissa val som Google gjort med årets modeller lämnar oss aningen kluvna. Årets modeller bjuder bland annat på några efterlängtade interna uppgraderingar. Den drivs av det nya chippet Tensor G6, det helt nya nätverksmodemet MediaTek M90 och säkerhetschippet Titan M3. Att Google äntligen skrotar Samsungs struliga modem och byter till MediaTek är en vinst, eftersom det faktiskt verkar lösa tidigare problem med svajig täckning och batteridränering. Men trots dessa framsteg har telefonen ett uppenbart problem: sin egen lillebror.

39.4°

0 Vi har testat JBL PartyBox 130 Party hela dagen JBL släpper nya partyburkar lite titt som tätt och en av dem är PartyBox 130. Vi fick testa den under sommaren för att se om den lyckas hålla festen vid liv ända fram till småtimmarna. Om vi börjar med det roliga så levererar den ett riktigt kraftfullt och välbalanserat ljud för sin storlek. Tack vare dubbla uppsättningar av både bas- och diskanthögtalare får du ett mycket fylligare ljud där det är lättare att höra de olika instrumenten jämfört med många andra modeller i den här storleken. Ljudet känns mycket öppnare och bjuder på ett betydligt skönare basdunk. Gör man en snabb justering i appens ljudinställningar låter det dessutom rent och naturligt. Den använder sig också av en smart funktion som automagiskt finjusterar ljudet för att det inte ska låta kasst när man krämar på för fullt. Det kan ibland leda till att basen upplevs som lite tunnare på maxvolym, men vill man ha fettobas på de nivåerna så förlitar man sig ju inte på en högtalare som denna.

36.1°

0 Vi har testat TerraMow V600 Bra för pengarna men lite feg i snåren Under sommarsäsongen så har vi fått låna en TerraMow V600, vilket är en slinglös klippare som förlitar sig helt och hållet på sina egna sensorer för att ta sig fram över gräsmattan. TL;DR-versionen av allt är att TerraMow V600 är en kompetent och prisvärd maskin som erbjuder en frihet utan slingor, antenner och alltför mycket krångel. Du får dock ha överseende med lite oöversatta manualer och en aning feg navigering vid högt ogräs och trånga passager. Oöversatta manualer och skruvbonanza TerraMow lanserades är en ganska ny spelare på marknaden, vilket märks lite när man packar upp och ställer in maskinen. Man märker snabbt att den svenska anpassningen inte nådde ända fram till mållinjen, då man under installation hittar oöversatta sektioner på ställen där man minst anar det. I den medföljande Quick Guide är texten under bilden på basstationen till exempel kvar på engelska, medan själva instruktionsboken saknar svensk översättning för avsnittet om regnsensorn. Ingen katastrof, då de flesta säkert kan lite engelska, men det drog ju ner det initiala helhetsintrycket en smula. En mycket positiv överraskning är dock att ett garage med tak ingår vid köpet, vilket sparar dig pengarna för ett annars ganska dyrt tillbehör. Men när väl allt ska skruvas ihop reagerade jag på att basstationen kräver ett kopiöst stort antal skruvar att fästa, så skruvdragaren är bra att ha nära till hands om man vill ha någon handled kvar efteråt.

37.5°

0 Vi har testat Ninja Luxe Cafe Mini Plus Kan nästan lika mycket som storebror, men inte riktigt allt Köksmaskiner kan man sällan ha för många av, eller i alla fall långt så länge det finns någonstans att ha dem. Speciellt i mindre kök blir ju platsproblemet påtagligt snabbare och därför är det trevligt att det finns maskiner som tar lite mindre plats men ändå levererar vettig funktionalitet för sin storlek. Ninja Luxe Cafe Mini Plus är ett försök till en sådan pryl. Den är cirka 30 procent mindre än sin storebror som vi testade för ett tag sedan. Det första man märker när man packat upp den och tagit bort alla hundratals klistermärken som Ninja alltid slänger på sina maskiner är att den har en rätt så sympatisk storlek som inte dominerar köket eller skriker "titta på mig, jag har en kaffemaskin". Kaffemässigt fungerar den precis som sin storebror: man maler sitt kaffe, man pressar ner det, sen flyttar man det till bryggaren och trycker på rätt knapp. En kopp nybryggt kaffe på en minut helt enkelt. Den kör också Ninjas AutoBarista-system som ser till att rätt mängd och malningsgrad på dina bönor. Det är inte alltid det stämmer tycker jag men det kommer ofta tillräckligt nära vilket ändå är tacksamt så man slipper tänka på det om man inte är intresserad av att finlira med det. Maskinen har dock hela 60 malningssteg, vilket är mer än dubbelt så många som storebror. Så om man gillar att finjustera malningen på molekylnivå för att få ut den bästa smaken på bönorna så har du ju ett stort omfång att leka med här.

35.6°

0 Vi har testat Dreame X60 Pro Ultra Complete En dammsugare som lyckas med det mesta Att hålla reda på namnen när det gäller Dreames olika modeller är inte helt lätt, vilket ofta gör det lite svårt att reda ut vilken modell man faktiskt behöver. Dreames senaste X60-variant, X60 Pro Ultra Complete, är företagets flaggskepp, och som namnet antyder har den lite extra allt. Det som Dreame vill att man ska fastna för med denna robot är att den har en extra flexibel arm som kommer åt bättre där vanliga sugare inte gör det. Till skillnad från robotklor och rengöringsmedelssprutare så är detta faktiskt en funktion som är vettig samt användbar i vardagen. Det är dess Dual Ultra Extend Arm-teknik som gör att sidoborsten kan komma ut 12 cm och moppen hela 18 cm. Resultatet blir att den når hela vägen in i hörn och runt stolsben istället för att bara lämna en retlig dammremsa kvar längs golvlisten där man har sina element. Den navigerar med hjälp av en LiDAR-sensor, vilket är ett system som är välbeprövat och generellt känner jag att det fortfarande är det bästa systemet för navigering. Sensorn är infällbar, så om den ska in under lägre soffor eller stolar kan den komma ner till 8 cm höjd. När LiDAR-sensorn fälls in i chassit förlitar sig roboten helt på sina frontkameror, vilket gör att den backar blint när sensorn är nere. Det gör att vissa områden kan ta lite längre tid då den ofta kör lite extra turer. Men generellt så sköter den navigeringen i hemmet utmärkt, och jag kände aldrig att den körde in i något alltför aggressivt som flera andra flaggskepp har en tendens att göra ibland.

39.1°

0 Vi har testat Navee GT5 Max En trevlig pendlare med klös! Navee syns allt mer på svenska cykelbanor, och GT5 Max är den modell där märket verkligen sträcker på sig. Dubbeldämpning och en angiven räckvidd på upp till 90 km. Vi har kört den på cykelbana och grus, för att se vad den går för. Priset ligger på 8 990 kronor ordinarie, men den har synts för runt 7 490 på kampanj hos flera återförsäljare. Det är en bit över vad folk normalt kanske lägger på en privatägd elsparkcykel i Sverige, så frågan är vad man får för pengarna. Robust, stabil och trygg Det första man märker när man packar upp GT5 Max är att det inte glappar någonstans. Ramen är i ett stycke och allt sitter ihop ordentligt. Byggkvaliteten ligger i toppen av vad man hittar i klassen. Den känns också pålitlig i det svenska klimatet. Den har klarat av regn och rusk när vi testat den, vilket rimmar med IP-klassningen på IPX5, som alltså säger att den tål regn och skvätt men inte att spolas eller doppas. Ståbrädan är bred och generös, och man står rakt och avslappnat även på längre turer. Maxlasten är 130 kg, vilket är ovanligt högt i klassen och gör att den funkar även för större förare med packning.

27.1°

0 Vi har testat JBL Go 5 Liten högtalare med stort tryck Under de senaste sommarmånaderna har jag haft JBL:s lilla minsting Go 5 med mig lite överallt. Vid det här laget har man ju sett en hel del kompakta blåtandshögtalare passera och förväntningarna på den här typen av pyttesmå burkar brukar väl ärligt talat vara ganska lagom. Men Go 5 överraskar faktiskt på flera punkter, samtidigt som den bjuder på några klassiska irritationsmoment som man gärna hade sluppit. Vad höjer temperaturen? Om vi börjar med det roliga har ljudkvaliteten fått ett rejält lyft sedan föregångaren Go 4. Den låter betydligt fylligare och mer kraftfull än man kan tro med tanke på det minimala formatet, där både diskant och mellanregister har blivit märkbart klarare. Att den dessutom bjuder på stöd för förlustfritt ljud via USB-C samt en riktigt vass app med en utökad 7-bands EQ är starkt jobbat för denna prisklassen. Designmässigt slinker den lätt ner i fickan eller ryms i handflatan, vilket gör den till en klockren följeslagare att ta med på språng. Dessutom har den uppgraderats till IP68-klassning, vilket betyder att den är helt dammtät och tål att sänkas ner i vatten, utöver att den beskrivs som stöt- och fallsäker. Den har också fått JBL:s AirTouch-funktion vilket gör det busenkelt att parkoppla två enheter så man kan få lite stereoljud genom att bara stöta dem lite lätt mot varandra. Den går självklart också att koppla ihop med andra kompatibla högtalare via Auracast genom ett enkelt knapptryck. Ett sista stort plus är också att JBL för det mesta använt återvunnen plast och tyg i konstruktionen av högtalaren.

40.2°

0 ID. Cross är en biffigare Polo Perfekt för många svenskar? Volkswagen-koncernen är på gång med en massa mindre elbilar. Cupra Raval har redan kommit och Skoda är på gång med Epiq. Volkswagen själva är på gång med ID. Polo, men för svensk del tror jag att den som kommer att vara intressantast är ID. Cross. Vi säger ju att vi är ett kombi-land, men vi är egentligen ett SUV-land och framförallt så har vi något emot småbilar. Volkswagen har verkligen lyckats göra ett gäng olika bilar som bygger på samma bas, men ändå har egna karaktärer. Och så är det också med ID. Cross, det är en helt annan bil jämfört med ID. Polo. Eller åtminstone känns det så. På många sätt är det här en vinnare, om vi kan svälja prislappen. Det kommer en instegsversion med tiden som kommer att kosta 355.900 kronor. Men då får man nöja sig med elmotor på 85 kW och räckvidd på 30 mil. Versionen som man kan köpa idag har en roligare räckvidd på 436 kilometer och elmotor på 155 kW, men då kostar det också betydligt mer. Billigaste utrustningspaketet Life kostar 461.900 kronor, vill man ha flådigare Style kostar det 486.900 kronor.

35.7°

0 Vi har testat Husqvarna 230iB Lövblås som blåser på bra, så länge batteriet räcker Att kratta löv är sällan den roligaste sysslan på att göra-listan, men med rätt maskin i näven kan det faktiskt bli ganska skoj. Att jiddra med en sladd som fastnar i varenda buske är dock rena mardrömmen, och en tung bensinmotor känns ofta som total overkill om man bara har en helt vanlig trädgård. Under våren och sommaren har Husqvarnas batteridrivna lövblås 230iB fått bekänna färg i sommarstugan. Den har fått ta hand om allt från gamla, sega vinterlöv till allmänt trädgårdsstök. Ingen klen leksak Det märks direkt när man trycker på knappen att det här inte är någon billig pryl från stormarknaden. Trots att den körs helt på batteri levererar den ett bra blås på upp till 19,6 Newton i blåskraft. I praktiken innebär det att du utan problem kan fösa undan vanliga löv och annat stök som letat sig till gräsmattan eller garageuppfarten. Den funkar faktiskt helt okej även med lite blötare löv, men börjar det handla om riktigt tjocka lövtäcken tvingas du fläska på med turboläget direkt men då töms batteriet illa kvickt. Står du inför ett gigantiskt, jättetjockt täcke av löv är det ärligt talat fortfarande bäst att plocka fram den analoga krattan först. Husqvarna har också petat in en farthållare. Det är en riktigt skön funktion som gör att du kan låsa luftströmmen i ett fast läge och slipper krampa med fingret på avtryckaren under längre sessioner. En annan detalj som jag snabbt skänkte en tacksam tanke till är att den är i princip helt vibrationsfri. Den fick min gamla Viking-blåsare att framstå som en AMR26. Man slipper helt den där obehagliga, surrande domningen i händerna som man annars brukar dras med efteråt. Dessutom är den ganska tyst, vilket gör att man kan städa av uppfarten utan att väcka hela grannskapet allt för mycket. Skrapan i änden av blåsröret är också en sådan där smart detalj som är bra när man behöver krafsa loss fastklibbade löv från marken.

38.4°

0 Vi har spelat Assassin’s Creed Black Flag Resynced Det håller än, om man har lite överseende med 13 år gammalt bagage Tretton år efter att Edward Kenway för första gången hissade segel på PlayStation 4 är det dags igen. Ubisoft har byggt om hela skutan från grunden i sin senaste grafikmotor, och det är med en rejäl dos nostalgi jag kliver ombord igen. Mindre Abstergo, mer lönnmord. Det första som slår mig är att de moderna Abstergo-sekvenserna mer eller mindre har kastats ut. Det är extremt tacksamt, då de bitarna förr i tiden mest kändes som irriterande farthinder som bara sinkade piratlivet. Några små fragment av framtidstramset finns tyvärr kvar, vilket känns lite malplacerat och stör stämningen så fort det dyker upp, men det är i alla fall betydligt bättre än i originalet. Man har också pillat en del på kontrollerna. Det gör att man faktiskt känner sig som en betydligt mer effektiv lönnmördare den här gången, vilket lyfter smygsekvenserna rejält. Även stridssystemet har fått sig en liten uppdatering och blivit en skvätt mer varierat, särskilt om du vill fördjupa dig i de olika attackerna istället för att bara hamra på samma knapp. Det nya lock-on-systemet är dock lite för oprecist för att användas effektivt och känns därmed lite onödigt tillskott.

40.7°

0 Vi har testat Denon Home 600 Dolby Atmos-musik kanske har något ändå För ett par månader sedan släppte Denon sin senaste tungviktare Home 600, och vi har nu efter många timmars lyssning fått en riktigt bra känsla för vad högtalaren går för. Med en vikt på åtta kilo är den en ganska rejäl pjäs som tar plats i vardagsrummet, och designen känns faktiskt väl genomarbetad, bortsett från en ganska oinspirerad rad knappar på toppen, åtminstone estetikmässigt.

37.1°

0 Vi har provkört Kia K4 En klassisk kombi i lyxförpackning När man fick guldstjärna i skolan hade man gjort något särskilt bra. Frågan är om nya Kia K4 har fått sin guldiga lack för att den är lite extra bra, eller om det är ett sätt för Kia att sminka något mindre bra. Vi tog en provtur! Kia kallar sina eldrivna bilar för EV och sedan en siffra. Nu börjar man med samma system för de bensindrivna modellerna. Eller börjar, det har man gjort i Asien sedan länge men nu kommer det även till Europa. Först ut är Kia K4, som är en uppföljare till populära Kia Ceed. Den finns som halvkombi och kombi, men hit till Sverige kommer bara kombin, eller K4 SW som den heter. Det handlar om en ren bensinbil som kommer med två olika motorer, den ena på en liter som levererar 115 hästar och den andra på 1,6 liter som levererar 150 eller 180 hästar beroende på vilken utrustningsversion du väljer. Den mindre motorn går att få antingen med manuell växellåda eller med en 7-stegad DCT. Den större går bara att få med dubbelkopplingslåda. Bilen vi körde hade den lite större motorn, och den räcker gott och väl. För mig som antingen kör roliga bensinbilar eller eldrivet är det ingen fröjd att komma iväg från rödljus eller in i rondeller, men är man inte hetsig av sig är det här fina fisken. Motorn är tyst, snäll och allmänt trevlig att ha och göra med. Den är faktiskt så tyst att sonen inte fattade att bilen inte var eldriven. Tyvärr är det annat som låter. Elbilar har ju blivit väldigt tysta, även mindre och lite billigare sådana. Det där med ljuddämpning verkar man ha struntat med på K4, för det är rejält bullrigt i kupén. Det var väldigt länge sedan jag körde en bil som man måste PRATA LITE HÖGRE I NÄR MAN KÖR PÅ MOTORVÄG. Förutom den lite högre ljudnivån har jag väldigt lite att gnälla på när det gäller K4. Ingenting faktiskt. När man väl har vant sig med de stora överhängen fram och bak faller designen mig verkligen i smaken. Att man får med den guldiga färgen på köpet är en fin bonus och ett självklart val. Bilen vi körde var GT-line-versionen, så vill du spara pengar och köper den billigaste får du lite mindre feta fälgar och lite andra detaljer.

37.0°

0 Vi har testat Googles nya högtalare med Gemini Gemini trivs bra hemma Nu har Google äntligen släppt sin senaste högtalare för hemmet, denna gång ”byggd för Gemini”. Vi har hunnit klämma, känna och prata med den i några dagar och tycker kanske inte att vi har fått tillräckligt med intryck för en fullständig recension ännu – men definitivt tillräckligt för att dela med oss av våra första tankar.

38.8°

0 Vi har testat Navimow X420 En robotgräsklippare för dig med stökig gräsmatta Vi har kört Navimow X420 ett tag nu. Det är den minsta modellen i deras top of the line X4-serie. Det är en rejäl pjäs på runt 30 kilo med fyrhjulsdrift och 43 centimeters klippbredd, och den ska enligt Navimow ta sig uppför lutningar på upp till 84 procent. Tanken är tydlig: det här är en klippare för stora och kuperade tomter, snarare än den lilla gräsmattan vid radhuset. Den behöver varken begränsningsslinga eller extern RTK-antenn. Positioneringen sköts i stället av nätverksassisterad RTK, och den undviker hinder med hjälp av kameror och sensorer som ska känna igen ett par hundra olika objekt. En detalj jag gillade är att den vinklar hjulen i svängarna i stället för att slira runt, vilket håller nere slitaget på gräset. Hur den faktiskt beter sig, klipper och vad den klarar av är svårt att fånga i text, så kika på videon där jag går igenom det mesta i mer detalj.

37.2°

0 Dysons bärbara fläkt blåser på fint Men är lite för högljudd Allting från Dyson måste tydligen inte vara svindyrt och överkonstruerat – ett bevis på detta är företagets nya portabla fläkt HushJet Mini Cool. Det är kort och gott en liten fläkt med batteri som du kan bära med dig i sommarvärmen. Den har inga luftfilter eller några andra flådiga finesser som uppkoppling till någon app. Vi har hunnit hårdköra fläkten under midsommarvärmen och är överlag rätt nöjda med vad man får för prislappen, som ligger på 1170 kronor från Dysons sajt. Fläkten har fem olika nivåer, plus en boost-funktion som du behöver hålla in knappen för att aktivera. Detta lär också dra ner batteritiden rejält, som företaget säger ska räcka upp till sex timmar, vilket känns rimligt då vi lyckats hålla igång fläkten en helg utan att behöva ladda. Nästan som en hårfön Vi är rätt imponerade över hur stark fläkten faktiskt är, nästan i klass med en sämre hårfön vid maxnivån, minus värmen förstås. Upp till 25 m/s enligt företaget. Det enda problemet är att fläkten är lite för högljudd, även vid de lägre nivåerna. Den svagaste inställningen räcker nämligen gott och väl exempelvis på ett varmt tåg, men om jag skulle sitta i en tyst vagn hade jag varit lite orolig över att andra passagerare kollar snett på mig. Och inte då på grund av fläktens utseende. I förpackningen ingår förresten även en bärrem, laddningskabel och ett litet fodral för att bära fläkten i.

35.2°

0 Vi har provkört Zeekr 7GT Prisvärd bil för dig som inte vill ha SUV När jag provkörde Zeekr 7GT för drygt ett år sedan i Kina blev jag smått lyrisk. En eldriven, snabb och snygg kombi måste ju vara allt vi svenskar behöver? När Zeekr för några månader sedan berättade om prislappen kändes det som spiken i kistan. Det här är en vinnare. Men specifikationer på pappret och verkligheten är olika saker. Även om erfarenheterna från Zeekr 7X var riktigt goda fanns det några saker att ta reda på här. Det är ju en lägre bil med sportigare karaktär, men har Zeekr en sportig bil? Och hur bra har anpassningen till Europa egentligen blivit? Det börjar inte så bra... Jag blev ihopparad med en riktigt trevlig codriver, Mr Peter Esse, men bilen som vi fick var inte alls lika trevlig. Zeekr hade kvällen innan stått och pratat om hur sportig den här bilen var och ingenting av det märktes när vi körde. Visst knatade den på bra framåt, 0-100 km/h går på 3,3 sekunder och kraft finns det verkligen.

39.1°

0 Vi har testat woom EXPLORE e 6 Stabil, men dyr, elcykel för kidsen Det österrikiska cykelmärket woom har länge levererat superlätta barncyklar och i våras lanserade de sin nya modell woom EXPLORE e 6 här i Sverige. Vi fick låna en i någon månad och här är lite tankar kring den. Vad är det här för något? Kort och gott: det här är en elcykel skräddarsydd för barn som är ute efter en sportig, robust allroundcykel som pallar både vardagspendling till skolan och spontana äventyr på backiga grusvägar. Allt det då med en osynlig medvind i ryggen som gör att barnet orkar cykla hur långt som helst utan att tröttna. woom är kända för att göra cyklar som är lätta, och här har de lyckats med konststycket att addera en elmotor utan att förvandla hela ekipaget till något tungt eller klumpigt. Vem är den för? woom EXPLORE e 6 riktar sig till föräldrar som vill ha en cykel till sitt barn som fixar vardagen utan alltför mycket strul. Den riktar sig även till familjer som vill ha något som klarar av att ta sig fram på både asfalt och grusvägar, och som kan hantera lite tuffare terräng samt uppförsbackar utan att cykeln blir tung och klumpig. Den är också för dig som tröttnat på fälgbromsar som inte är lika effektiva när det regnar och som vill ha en cykel med högt andrahandsvärde när barnet väl har vuxit ur den. Vad höjer temperaturen? Körglädjen är ju alltid det viktigaste här och på den fronten levererar EXPLORE e 6 med råge. Med en totalvikt på runt 13,2 kg (där själva cykeln utan elsystem klockar in på lätta 9,5 kg) är den en av de absolut lättaste i sin klass. Det gör att barnet har full kontroll och enkelt kan flytta eller lyfta cykeln själv utan att det blir klumpigt. Körning på både grus och asfalt känns otroligt precist och lättrullat tack vare Schwalbe-däcken. En stor bonus med dessa är att de har reflekterande sidoväggar, vilket ser till att barnet syns ordentligt ute i trafiken. En annan tung uppgradering är de hydrauliska skivbromsarna från Promax (160 mm fram och 140 mm bak). De ser till att cykeln får ett brutalt mycket bättre bett än traditionella fälgbromsar, särskilt när det är blött och slaskigt ute. I bakhjulet kan man hitta en Mahle XS30-motor (250 W) som bjuder på ett vridmoment på 45 Nm, vilket ger en väldans harmonisk och barnanpassad hjälp istället för att cykeln plötsligt skjuter iväg som en raket. Den såg till att cykla längre sträckor med sonen utan något gnäll blev avsevärt mycket enklare. Flertalet situationer där vi annars hade tagit bilen försvann då vi i stället bara kunde hoppa på cyklarna och komma dit vi skulle utan att vara alltför trötta i benen efter sega uppförsbackar. Skulle batteriet ta slut går det ju så klart alldeles utmärkt att köra den som en helt vanlig cykel med. Laddaren är fin och smidig. Det är bara att ställa batteriet på den så laddas det, och att den använder USB-C är extremt praktiskt. Batteriet i sig är snyggt och enkelt för barnet att ha med i väskan. Storleken är lite som en vattenflaska och på tal om vatten så är det ju så klart även vattentätt. Cyklar man på plan mark i det lägsta läget så ska det hålla upp till 50 kilometer.

29.8°

0 Vi har testat JBL Xtreme 5 Krutpaket med mycket ljud JBL:s Xtreme-serie har länge varit den givna kompisen att kasta med i ryggsäcken när det vankas grillkväll eller strandhäng. Nu har den femte generationen landat, och efter att ha hårdtestat maskinen kan jag direkt konstatera att JBL har skruvat på precis rätt rattar när det gäller prestanda – även om jag var lite skeptisk till vissa av de nya designvalen. Det första som imponerar är robustheten. Att den är vatten- och dammtät enligt IP68-standarden är inget unikt men ändå trevligt att veta att den gladeligen överlever en vända på botten av poolen. Men Xtreme 5 är numera officiellt fallsäker vilket innebär att du kan tappa den från någon meters höjd. Jag har alltid lite svårt att medvetet kasta dyr elektronik i marken, även om det är i testsyfte. Men min son hade inga problem att göra det omedvetet. Så när han tappade den från någon meters höjd var det några millisekunders förskräckelse, men sen var det bara att andas ut; högtalaren studsade lite nonchalant och fortsatte spela utan att missa ett enda taktslag, helt utan bucklor. Det är en fantastisk trygghet för en pryl som är byggd för att leva utomhus. När det kommer till ljudet har det hänt grejer. JBL förknippas ofta med tung, ibland lite väl dominant bas, men här har man lyckats städa upp i ljudbilden ordentligt. Xtreme 5 levererar en markant mycket bättre klarhet och separation än tidigare modeller. Genom att trycka in ett enda massivt "racetrack"-baselement och skruva upp effekten till hela 130W när sladden sitter i väggen (90W på batteri) får du dessutom en bas som bokstavligen fick chilinötterna på bordet att skaka. Vill du finjustera kalaset har den tillhörande appen äntligen uppgraderats till en 7-bands EQ (istället för 5 band tidigare). Det gör det löjligt mycket lättare att tämja basen inomhus så att inte porslinet skramlar, eller fläska på ordentligt när man flyttar ut på gräsmattan. En annan detalj som får mig att vilja göra vågen är det utbytbara batteriet (JBL Battery 300). Det är en enorm vinst för hållbarheten. Om batteriet skulle tvärdö mitt under en fest går det att byta ut i ett nafs, och den dagen det slutar hålla laddningen om några år behöver du inte skrota hela högtalaren, utan räddar den med ett enkelt batteribyte. Dessutom har den mångsidiga USB-C-porten blivit ännu smartare. Den laddar inte bara högtalaren eller fungerar som powerbank till din halvdöda telefon; den stöder nu även trådbunden ljuduppspelning (lossless) för den som vill ha ut maximal ljudkvalitet. Den traditionella 3,5 mm-ingången är dock helt borta, vilket är tråkigt för dig som gillar analoga anslutningar.

40.1°

0 Behöver man en robot som tvättar sina fönster? Svaret är både ja och nej Att tvätta fönster kan vara fruktansvärt men också fruktansvärt tillfredställande. När det är klart. Hur man ska göra det däremot, det finns det många olika varianter på. Husmorstipsen haglar på området, med tidningspapper och annat. Personligen har jag, såklart, hittat det sätt som alla borde tvätta sina fönster på. Jag använder en stor duk som egentligen är till för att torka av bilen efter biltvätten. Inga medel, bara att torka och det är färdigt. Alltid utan ränder. Men det finns ju även lite mer tekniska sätt att lösa problemet. Jag har tidigare testat såna där enklare fönsterskrapor från Kärcher, men jag tycker inte att de löser något. Det blir bara meckigare, och resultatet blir sällan perfekt. Men kan man lösa saker med teknik så ska man göra det, vilket gjorde att jag med viss skeptisk inställning tog hem en Ecovacs Winbot W3 Omni för test. Jag testade samtidigt deras mindre och billigare Winbot Mini.

35.1°

0 Vässlas elmoppe är en riktig godbit EPA-1 är vacker att se och glida fram på Vässla är väl kanske inte en svensk klenod, men det lilla moppemärket sticker ut genom att vara något annorlunda. Det är inte ett av de klassiska märkena och det är inte heller en kinesisk nykomling. Bara det gör att man blir lite extra intresserad. När Vässla gick i konkurs 2023 trodde nog många att sagan var slut. Men året efter köpte e-handelsentreprenören Mikael Andersson varumärket och började om från början. Skapad tillsammans med Teenage Engineering För att skapa något unikt började han samarbeta med Teenage Engineering och första produkten blev EPA-1. Ett genialt samarbete som skapade ett riktigt snyggt fordon. När vi skrev om samarbetet blev det först lite sura miner bland kommentarerna. Svenska elmoppeföretaget Cake hade ju sålt elmoppar för upp mot 100.000 kronor och när Teenage blev inblandade tänkte folk att nu blir det dyrt. Det blev det inte. Tvärtom.

53.1°

0 Elbilen som inte behöver laddas Vi har snabbkollat på Lotus Eletre X Pluginhybrider är det sämsta av två världar och elbilen är det enda rätta. Men vad gör man om man vill ha riktigt lång räckvidd och ha känslan av att köra en elbil? Tyskarnas lösning just nu verkar vara att stoppa in ett gigantiskt batteri, både BMW och Mercedes håller på med detta och det ryktas om en BMW med batteri på över 145 kWh. Om det är smart eller nödvändigt kan man verkligen diskutera. Ett batteri av den storleken är inte så trevligt för miljön att konstruera, det är dyrt och framförallt är det tungt. Att släpa runt på upp mot 150 kWh batteri när du till vardags bara använder en liten del av detta är ju inte så smart. Dessutom laddar bilarna idag otroligt snabbt, så att faktiskt behöva ladda då och då är oftast inget stort problem längre.

34.7°

0 Vi har kört Polestar 5! Märket är på riktigt en rival till Porsche I fredags berättade jag att jag varit med på den bästa presskörningen någonsin. Fantastiska miljöer och fantastiska vägar gör livet väldigt trevligt att leva. Det jag inte fick berätta då var den tredje delen, bilen. För att sammanfatta hur bilen är att köra räcker ett ord, perfekt. Men en dum detalj går att förbättra. En lång resa Polestar 5 började som konceptet Precept, som släpptes 2020. Tanken var primärt att visa upp hur kommande Polestars skulle se ut, men tanken var från början också att det skulle bli en färdig produktionsmodell av Precept. Designmässigt har Precept verkligen satt sin prägel, framförallt på Polestar 4 som framförallt i fronten är väldigt lik Polestar 5. Precept hade en lite argare front med en inverterad vinge på motorhuven, något som vi sedan sett på Polestar 3 men som försvann på produktionsversionen av Polestar 5. Anledningen är att bilen hade blivit högre med den kvar, helt rätt val att ta bort den tycker jag.

56.0°

0 Vi har testat Fitbit Air Aktivitetsmätare som håller sig ur vägen Nu är den äntligen här – Googles Whoop-utmanare. Om du har tröttnat på att ha en skärm på handleden som ständigt vibrerar av notiser kan Fitbits senaste tillskott vara värt en titt. Jag har haft Fitbit Air runt handleden i snart två veckor nu, och lite av poängen med den här enheten är just det den inte har.

41.6°

0 Esse har provkört Volvo EX60 Världens bästa elbil just nu Volvo EX60 är inte bara ännu en elektrisk SUV. Efter att ha kört både P6 och P10-versionerna står det klart att Volvo har byggt något som känns ovanligt genomarbetat – en bil som kombinerar extrem komfort, smart teknik och en körkänsla som faktiskt engagerar.

55.1°

0 Vi har testat Navimow i2 LiDAR Pro Klarar i princip allt, vare sig du behöver det eller inte Segway har delat upp den sling- och antennlösa i2-serien i tre modeller, där varje variant är anpassad efter olika typer av trädgårdar. Innan vi går in på själva LiDAR Pro är det därför värt att snabbt reda ut vad som faktiskt skiljer modellerna åt. i2 AWD är byggd för grepp. Fyrhjulsdrift och inriktning på mindre trädgårdar där lutningar, vått gräs eller ojämnt underlag annars brukar bli problem. i2 LiDAR fokuserar i stället på navigering — laserscanning som enligt tillverkaren ska hitta rätt även under träd eller i GPS-svaga miljöer. Vad är då i2 LiDAR Pro? Det är, i praktiken, en kombination av båda. Den har LiDAR-navigation kombinerat med en mer kapabel drivlina. Tanken är att den ska klara både komplex layout och svårare underlag i samma robot. Så här funkar den!

37.4°

0 Vi har kollat in Hyundai Ioniq 3! Sportdoja! När Hyundai släppte konceptet av Ioniq 3 fnissade jag lite. Det var helt enkelt lite för knäppt, den där kan ju aldrig bli en vettig bil. Men samtidigt, kul att någon gör ett riktigt roligt koncept för en gångs skull! Men jag träffade Raphael Bretecher, som är head of interior design hos Hyundai i Europa, på ett event där konceptet befann sig. Jag frågade lite ironiskt hur mycket av det där konceptet som verkligen skulle bli verklighet. Han lovade mig att den färdiga bilen faktiskt skulle se ut som konceptet, jag tvivlade. Men nu står vi här, och Ioniq 3 är faktiskt väldigt lik det där utflippade konceptet! Otroligt bra första intryck Några veckor senare åker jag ut till ett industriområde utanför Frankfurt för att kolla på den färdiga bilen. Dåligt väder och strulande flyg har gjort att jag är sen, men jag vill verkligen se hur den färdiga bilen ser ut så jag struntar att jag typ kommer att kunna vara där i 40 minuter, jag ska se den. Väl på plats står bilen där. Och den är nästan knäppare än konceptet. Och jag älskar det.

45.3°

0 Vi har kollat in HP Eliteboard Datorn som är ett tangentbord som är en dator Det är inte vanligt att PC-tillverkare släpper roliga och helt annorlunda produkter riktade till företag. Men i år har HP överraskat lite med sin Eliteboard. Det är helt enkelt en komplett PC som gömmer sig i ett tangentbord. Om det är genialt eller inte ska bli intressant att se. Det intressanta med denna är egentligen inte vad det är på insidan, men vi börjar där. Det är alltså en PC som kör Windows och AMD Ryzen. Det finns lite olika alternativ att välja mellan (Ryzen AI 5 330, Ryzen AI 5 Pro 340 eller Ryzen AI 7 Pro 350). Man kan stoppa in maximalt 64 GB RAM och välja mellan 256 och 2 TB lagring. Man kan även välja mellan Wifi6E/Bluetooth 5.3 eller Wifi7/Bluetooth 5.4. Med eller utan batteri På insidan finns även ett batteri på 32 Wh, om man vill, och det ska räcka för 3,5 timmars arbete. Tillräckligt för ett långt möte. De som inte vill betala för detta behöver inte, men det finns där om man vill. På baksidan finns två USB-C-portar, eller om man vill kan man få en variant som har en USB-C-kabel inbyggd. Hela grejen med detta är att tangentbordet är inbyggt, och då måste det vara bra. Riktigt bra. Nu har jag bara känt på det en kort stund, men jag hade nog hoppats på en lite högre nivå. Det kändes spontant inte dåligt, men en gnutta plastigt. När man köper Eliteboard får man med ett fint fodral och en riktigt basic mus. Tanken verkar vara att alla som köper denna behöver en mus, men att det där finns lite olika preferenser, så man vill inte skicka med en dyr mus som inte kommer att användas. Vikten på själva enheten ligger på under 700 gram, men det stiger lite jämfört med en laptop eftersom man har fodral och mus också. Men det blir lättare än en laptop. En lite praktisk fråga är längden, man stoppar inte ner denna i en handväska direkt. Men vem ska köpa denna? Det är den stora frågan, såklart. För de allra flesta är en laptop ett bättre alternativ, eftersom den går att använda även utan extern skärm. Men det är många som aldrig öppnar sina laptops eller som helt enkelt vill ha en desktop, men som behöver flytta runt sin dator. Man kanske byter kontor då och då, eller framförallt så kanske man inte har en fast plats men kör 100 procent med externa skärmar. Det finns även en hel del situationer där man vill ha en PC och ett tangentbord, men inte har plats för enheten. Tänk en reception eller liknande. Många av dessa platser har idag en all-in-one, men man kanske vill ha något annorlunda. Det här är helt klart en nischprodukt, men frågan är hur nisch den kommer att bli. Jag tror nog faktiskt att det finns en marknad som är tillräckligt stor, även om det inte kommer att säljas miljoner per år. 2/3-delar av priset mot en laptop En stor faktor är priset. Om man har oändlig budget är det inte några problem att köpa en laptop som aldrig öppnas, men finns det pengar att spara gör man såklart det. Jag tror iofs att det går åt andra hållet, att den som väljer en sån här använder sin budget smartare och får mer för pengarna än den som istället väljer en laptop med sämre prestanda till samma pris. Just priset är inte fastställt, men en gissning är att det kommer att ligga på runt 2/3-delar av priset för en laptop med motsvarande prestanda på insidan. Som sagt, om det här blir en succé eller inte återstår verkligen att se. Men jag är glad att HP har tagit fram denna!

45.5°

0 Vi har testat iPad Air med M4 Apple borde anstränga sig mer Nya iPad Air har i år utrustats med tre nya chip: M4, N1 och C1X. M4 är Apples näst senaste systemchip, som faktiskt fortfarande är riktigt kompetent och driver bland annat även föregående generationens iPad Pro, MacBook Pro och Mac mini. De nya nätverkschippen N1 (wifi, Thread och Bluetooth) samt C1X är Apples helt egenutvecklade chip som tar över efter många år av Qualcomm-chip. Och det är där nyheterna tar stopp. Det är i grunden ingen dålig uppgradering, men det blir allt tydligare att Apple måste välja en riktning för iPad Air. Det spelar nästan ingen roll om det är ett kliv uppåt eller nedåt, den behöver egentligen mest en tydligare identitet.

34.8°

0 Vi har kollat in nya ID.3 Neo! Har äntligen fått en bra inredning Som vi skrev om igår är en ID. Golf på gång, men det ligger några år framåt i tiden. För att lösa glappet har Volkswagen bestämt sig för att uppdatera sin ID.3 och det rätt rejält. Framförallt har man fokuserat på insidan, ett fokus som var helt rätt. Det var ju där problemet med ID.3. Man har även skruvat på motorer och förbrukning och med det stora batteriet kommer man nu 63 mil. Ny front, nästan samma bak Volkswagen har hittat en ny stil som vi på riktigt kommer att se med kommande ID. Polo. Denna nya stil tjuvstartar ID.3 Neo med, och fronten på bilen har fått en rejäl uppdatering. Jag gillar det, framförallt kommer bilen att bli mer enhetlig med de andra bilarna som kommer att komma. Den ser också lite tuffare ut, lite mer agil. Går vi till rumpan ser det helt nytt ut, men kollar man närmare är det faktiskt samma lika. Det man har gjort är att man har lackat bakluckan i bilens färg istället för att ha den svart. Det gör att bilen känns mer Golf och det är nog bra. Jag ogillade inte alls varken front eller rumpa på gamla ID.3 egentligen, men det här är rätt väg att gå. Inte värdig att kallas för en Golf Jag undrade ett tag om Volkswagen skulle sätta ID. Golf som namn på denna, men det verkar man inte tycka att den är värd. Golf har ju definierat en hel klass, och på den nivån är inte ID.3 ens i Neo-form. Även om Volkswagen har gjort väldigt mycket för att göra Neo till en bättre bil verkar Volkswagen inte riktigt tycka att den håller den nivå som en Golf ska hålla. Och det håller jag med om. Men man har verkligen gjort vad man kunnat med de förutsättningar man har.

46.5°

0 Hyundai Ioniq 6 N är den roligaste elbilen! Men 5 N vinner fortfarande mitt hjärta Ibland får jag frågan: ”Om du bara får välja en bil, vilken blir det?”. Mitt svar har det senaste året blivit Hyundai Ioniq 5 N. Anledningen? Det är det bästa av två världar. En stor och rymlig bil som går att köra tyst och (relativt) snålt till affären, men som också kan låta och skrika, både när det kommer till motorljud och däckskrik. Med andra ord perfekt nästan hela tiden. Nu verkar det inte vara så många som håller med mig om att det här är den perfekta bilen. Det finns 62 Ioniq 5 N registrerade i Sverige, och det är alldeles för få tycker jag. Ska lyfta Hyundai som varumärke Nu är N-serien inte tänkt att vara en volymbil utan något som lyfter varumärket Hyundai. Och man fortsätter att satsa på sin N-division, de fortsätter att bygga tokiga saker och det tycker jag om. Nu har man gett sig på Ioniq 6, en bil som även i sin grund är alldeles för udda för Sverige. När den nu kommer i N-version är det inte något som automatiskt gör varken basmodellen eller N-versionen till en storsäljare. Men den är rolig, och roligt är alltid värt att kolla in.

41.1°

0 Vi har kört Kia EV2 i Lissabons trånga gränder En natt i bilens rätta miljö Lissabon är fullt av vackra spårvagnar och minst lika vackra hus. Men det är också fullt av bilar, trånga gränder och kullersten. Jag har provkört otaliga bilmodeller på vägarna runt Lissabon. Det finns bedårande miljöer och underbart kurviga vägar. Men där hör inte Kia EV2 hemma. Istället tar jag en nyckel, hoppar in i förarsätet, lastar in fotograf Simon Hamelius och ger oss in i gränderna. För det är här vi hittar den här bilens rätta miljö. PS, sätt på ljudet på video nedan... Det är verkligen de små elbilarnas tid nu. Renault 5, Volvo EX30 och Hyundai Inster rullade ut redan förra året. Cupra Raval, VW ID. Polo och Skoda Epiq är på gång och kommer under 2026. Det kommer att bli mördande konkurrens och det vet Kia om. Men man hoppas nog ändå på att kunna bli årets bil i år. En av Kias viktigaste lanseringar Kia säger själva att det här är en av de viktigaste lanseringarna från deras sida i år. Eller Kias europeiska representater säger detta, i Sverige är den troligen en mindre viktig produkt. Tyvärr. Anledningen är inte att bilen är dålig, men vi svenskar har inte riktigt samma behov av en liten bil som man har i södra Europa. Platsbristen är inte enorm i Sverige om man säger så. Att välja en liten bil i Italien, Spanien eller Portugal är mer logiskt. Där kan man hamna i situationer där man faktiskt undrar om det verkligen får plats två bilar på bredden och där man behöver fälla in backspeglarna för att komma fram.

44.0°

0 Vi har testat Navee N65i II En stadspendlare med grymt vrid! Navee syns allt mer på svenska cykelbanor – inte utan anledning. GT3:an som vi testade tidigare var mycket elsparkcykel för pengarna, men nu är det dags att titta på ett steg upp i hierarkin: N65i II, som Navee påstår ska "rule all terrains". Vi testar hur mycket sanning det finns i det påståendet! Priset ligger på runt 9.000 kronor, och den har en 600 W-motor (strypt till 250 W för sverige), upp till 70 km räckvidd och Apple Find My. Men är det ett bra köp?

32.7°

0 Vi har testat Sonos Play Äntligen en bärbar Sonos som är precis lagom När Sonos presenterade Sonos Play var min första uppfattning att den hamnade i ett lite menlöst ingenmansland mellan den mindre Roam som är så enkel att ta med sig, och den större Move 2 som erbjuder kraftfullare ljud. Efter att ha testat den nya högtalaren har jag lämnats positivt överraskad, och Sonos kan faktiskt ha en riktigt fullträff med Play. Play är Sonos första nya produkt sen Arc Ultra och Sub 4, som släpptes för över ett och ett halvt år sedan. Det märks helt enkelt att företaget har behövt sakta ner tempot lite efter den brutalt misslyckade lanseringen av den helt nya appen som släpptes i maj 2024. Sonos vet iallafall vid det här laget förhoppningsvis vad de gör när det kommer till bärbara högtalare. Förvirrande knappar och annat knas känns inte som något problem med Play. Sonos verkar ha tagit till sig av kritiken efter produkter som den första Roam.

38.4°

0 Är nya Studio Display XDR värd 39.995 kronor? Vi har testat Apples nya skärm 2019 introducerade Apple, tillsammans med Mac Pro, sin proffsskärm Pro Display XDR. En skärm som kostade 60.000 kronor, något annat mer rimligt prissatt sålde man vi den här tiden inte till vanliga konsumenter. Det dröjde något år innan företaget släppte den rätt underväldigande Studio Display. Och först nu har Apple alltså uppgraderat Studio Display väldigt blygsamt, och samtidigt släppt ”helt nya” Studio Display XDR. Eftersom företaget samtidigt tagit bort 32-tummaren Pro Display XDR ur sortimentet får vi ju hoppas att nya toppmodellen Studio Display XDR levererar – även om de som älskar större skärmar tvingas ner till 27 tum.

21.8°

0 Så bra är MacBook Air och Pro med M5! Är det dags att uppgradera? Varje gång Apple släpper ett nytt chip behöver jag påminna mig om hur otroligt härligt det är att de faktiskt släpper nya chip hela tiden. Varje år, på en höft, kommer en ny generation och med tiden dyker de upp i de olika produktkategorierna. Av naturliga skäl är det inga magiska eller gigantiska förändringar år efter år, men det är den positiva delen av att Apple faktiskt levererar en ny generation så ofta som de faktiskt gör. Vi har fått lägga vantarna på både nya MacBook Air M5 och MacBook Pro M5 Pro och vi har helt klart en favorit. Men det är inte alls säkert att ditt självklara val är detsamma som vårt. Jämför inte med M4 Att jämföra med förra generationen är det självklara valet, men för dig som konsument är det troligen inte det. Apple, och andra, är duktiga på att ibland jämföra med något riktigt gammalt för att få till en riktigt stor ökning. Nu ska vi göra samma sak, men det är helt enkelt för att om du kör en MacBook Air eller Pro med M4 så finns det ingen som helst anledning att byta. Du sitter på en grym maskin, behåll den ett tag till. Även om du sitter på M3 så kan du sitta ner i båten. Om du däremot var en av de första med en M1-maskin eller sitter på en M2-maskin, då kan det vara värt att fundera på om det är värt att byta upp dig. Om du är en rätt normal användare duger basversionen av M5 alldeles utmärkt. Det chipet finns i både MacBook Air och MacBook Pro, men tittar vi på Air så ser de teoretiska siffrorna ut så här: ModellSingle-coreMulti-core MacBook Air M54.18017.050 MacBook Air M43.69614.732 MacBook Air M22.5879.669 MacBook Air M12.3478.342 Som ni ser är skillnaden mot M4 ändå rätt stor, men det är ingen enorm skillnad. Mot M1 och M2 är det väldigt stor skillnad. På single-core är skillnaden inte den dubbla, men på multi-core är den faktiskt det. Det betyder att du, teoretiskt, får en dubbelt så snabb maskin om du uppgraderar från M1 eller M2 till en M5. Och det gör skillnad på riktigt.

40.0°

0 Vi har provlyssnat Galaxy Buds4 Pro Grymt ljud och bättre ANC för dig med Samsung-telefon På plats i Barcelona under MWC fick jag möjlighet att provlyssna på Samsungs nya hörlurar Galaxy Buds4 Pro. Och innan någon tycker att jag låter som en ljudsnobb: jag har en utbildning inom ljud- och studioteknik i ryggen och har dessutom varit aktiv inom musik i många år. Det gjorde mig rätt nyfiken på att få sätta de nya lurarna i öronen och provlyssna om Galaxy Buds4 Pro är så bra som Samsung påstår. Det började dock lite sådär. De första lurarna jag fick under eventet ville helt enkelt inte samarbeta. Efter ett snabbt byte till ett nytt par började de däremot lira – och då kunde provlyssningen börja på riktigt. Och hur låter de då? Riktigt bra faktiskt. Låt mig förklara. Samsung har stoppat in en ny tvåvägs-lösning med 11 mm woofer och separat tweeter, vilket ska ge både djupare bas och bättre detaljåtergivning. Ljudbilden direkt ur asken är balanserad och lätt att gilla: punchig bas, krispig diskant och ett mellanregister som känns väl avvägt. Schysst EQ och grym ANC - om du har en Samsung-telefon Kör du lurarna ihop med en Galaxy-telefon kan du också justera EQ:n. När jag drog upp basen ganska rejält märkte jag att volymen påverkas en del – sannolikt för att undvika distorsion. Personligen tycker jag det är rätt rimligt. Lurarna kan spela högt ändå och med ANC på behöver man sällan maxvolym. Och det säger jag som spelat många år i metalband utan hörselskydd. Tre storlekar på silikonpluggar följer med lurarna. Med den största fick jag riktigt bra isolering, vilket både ger bättre bas och bättre brusreducering. Samsung har också förbättrat sin Adaptive ANC, och under eventet fick vi testa den i en ganska avslappnad yoga-liknande session. ANC:n är riktigt bra – men jag märkte också att den fungerar märkbart bättre ihop med en Samsung Galaxy-telefon än med min iPhone. Jag passade även på att ringa några samtal. Här är omdömet mer… helt okej. Personen på andra sidan tyckte ljudet var fullt användbart, men telefonens egen mikrofon lät fortfarande lite bättre. Så, summerat: Galaxy Buds4 Pro känns som ett par riktigt kompetenta lurar med balanserat ljud och stark ANC. Men precis som tidigare generationer verkar de komma allra mest till sin rätt tillsammans med en Samsung-telefon. Om du är sugen på de nya Buds4 Pro så kostar de 2.990 kronor och finns i färgerna svart, vit samt en version roséguld som är exklusiv till Samsungs egna webbshop.

39.9°

0 Vi har testat Sony WF-1000XM6 Bra ljud men ingen finess Sony har länge varit ett av de ledande märkena när det gäller brusreducerande hörlurar. Det första många tänker på är nog over-ear-varianten WH-1000X, men vid sidan av den har vi in-ear-varianten WF-1000X som nu är inne på sin sjätte version. Med den nya modellen siktar Sony högre än någonsin och utlovar "världens bästa brusreducering". Genom en helt ny processorplattform och förbättrade mikrofoner hävdar Sony att de lyckats dämpa buller 25 procent mer än den tidigare modellen. Men har man lyckats?

39.2°

0 Vi har testat Huawei FreeClip 2 Min nya favorit bland open-ear-hörlurarna Huawei har nu släppt FreeClip 2, företagets andra par open ear-hörlurar med så kallad clip-on-design där hörlurarna fästs runt örsnibben. TL;DR: Huawei FreeClip 2 ser ut som ett smycke och är de bästa av de hörlursmodeller med clip-on-design som jag testat hittills, men också de i särklass dyraste. De går att köpa nu och har ett rekommenderat pris på cirka 2800 kronor. Huawei har gjort en del uppgraderingar i FreeClip 2 jämfört med den föregående modellen som släpptes för cirka två år sedan. Bland annat har den nya modellen en mer ergonomisk design, vikten har minskat något, batteritiden har förbättrats och ljudkvaliteten har blivit bättre, framförallt basåtergivningen.

35.6°

0 Vi har kört Golf GTI Edition 50 Hur mår GTI idag? För många var Golf en första bil, och gillade man lite mer knuff i grejerna var det en GTI man ville ha. På den tiden åkte jag däremot inte Golf, utan faktiskt en Peugeot 205 GTI. Jag kommer alltid att minnas kriget mellan GTI-lägren, även om en sak var gemensam: GTI-versionerna var lite extra busiga att köra. Den franska varianten har gått i graven sedan länge, men Volkswagen fortsätter hålla sin GTI-serie vid liv. Jag är på plats i Barcelona och tänkte testa om det bara är konstgjord andning – eller om det fortfarande är lika skoj att köra en GTI-bil! Just Golf GTI började som en rätt enkel idé som råkade bli jättestor. Sommaren 1975 dök en tidig prototyp upp som tempobil på Nürburgring och publiken fattade direkt att det här var något annat än en vanlig Golf. Några veckor senare visades konceptet upp på IAA i Frankfurt, och i juni 1976 kom första GTI:n med 110 hk. Planen var 5 000 bilar – det slutade med 461 690 bara för första generationen.

40.0°

0 Nya Volvo EX60 är nice! Som om Volvo Cars inte gjort något annat än elbilar Så visades Volvo EX60 upp – Volvos och kanske Sveriges viktigaste bil på mycket länge. Det här är inte bara ännu en ny modell, utan en bil som på allvar ska visa om Volvo är redo att ta nästa steg som elbilstillverkare. Efter några år med stora ambitioner och en del motvind var förväntningarna höga. Och ja – de levererade. EX60 kliver rakt in i det hetaste premiumsegmentet och gör det med självförtroende. Den är både rymlig, modern och konkurrenskraftigt prissatt, samtidigt som den erbjuder valmöjligheter som passar allt från tjänstebilsförare till den som vill ha maximal prestanda. Längst räckvidd och lägst pris finns visserligen i samma paket – men det finns helt klart något för alla parter. Designen är omedelbart igenkännbar som Volvo, men med nya detaljer som gör helheten mer harmonisk än hos märkets större elbilar – EX90 blev genast lite tråkig. Fronten känns modern utan att bli anonym, och bakpartiet kombinerar aerodynamik med klassiska Volvo-drag. Det här är en bil som ser rätt ut – och känns rätt – i sin storlek. Modellutbudet är förenklat till tre tydliga versioner i form av bakhjulsdrivna P6 med 62 mil räckvidd och ett pris under 700 000 kr, fyrhjulsdrivna P10 som får agera mellanbock och så prestandamonstret P12 med motorer som prånglar ut 500 kW och ett batteri som en varm sommardag har potential att ta oss längst av alla elbilar i landet – 810 km. Instegsmodellen lockar med ett attraktivt pris och passar utmärkt som tjänstebil. Mellanversionen lär bli den stora favoriten tack vare sin balans. Toppmodellen visar att Volvo kan bygga riktigt snabba och kraftfulla bilar som annars de tyska konkurrenterna gärna sätter på lite extra bokstavskombinationer på samt slänger på en prislapp på en miljon eller mer. Invändigt tar EX60 ett rejält kliv framåt. Förarmiljön är mer genomtänkt, skärmarna snabbare och helhetsintrycket mer premium än tidigare – dessutom enormt med plats. Komforten i baksätet är generös och lösningarna praktiska – vi saknar dock kurvhandtag. Ljudsystemet som följer med i den högre utrustningsnivån tillhör det absolut bästa på marknaden – ja kanske Det bästa. Bagaget ger oss runt 520 liter samt en smart lösning för att lasta nedåt där vi har dubbla luckor vilket gör att vi inte helt hindrar nerrustning om vi slängt in ett par väskor ovanpå. På dragkroken kan vi hänga på 2000 kilo respektive 2400 kilo beroende på om vi har bakhjulsdrift eller fyrhjulsdrift. Prissättningen är offensiv. Volvo lyckas erbjuda fyrhjulsdrift och hög prestanda till priser som pressar konkurrenterna, utan att kompromissa med känslan av premium. Det gör EX60 till ett ovanligt starkt erbjudande i klassen. Slutsatsen är tydlig: Volvo EX60 känns som bilen där allt faller på plats. Den är genomtänkt, konkurrenskraftig och precis så tryggt modern som man förväntar sig av Volvo. En riktig nyckelmodell – och ett styrkebesked. Och så en överraskning på det. EX60 kommer även som Cross Country för den som vill lägga på runt 50 000 kronor för mer unikt utseende men också högre markfrigång via luftfjädring – mellan 19.4 - 23.4 cm. Då får vi skyddsplåt fram och bak (Inte plast som traditionellt sätt använts för tidigare Cross Country-varianter) och en unik kulör i form av ”Frost Green” som mer är ljusbeige men med lite grön ton om det är mörkt. Interiört hittar vi en mycket mörk inredning som fått namn ”Midnight Blue”. Dessutom framstår fronten som något mer aggressiv med sina svarta partier vid hel- och halvljus-partierna. Även EX60 Cross Country lär gå hem i de svenska stugorna.

61.2°

0 Vi har kollat in Kia EV2 Den blev, nästan, som konceptet! Jag har en grej för små bilar, speciellt små elbilar. För även om större elbilar också får trevliga saker som mer utrymmen på insidan är det främst hos småbilar som det verkligen gör skillnad. Bilar av en storlek som tidigare verkligen var småbilar blir när de är eldrivna en storlek större och blir då användbara för fler. För några veckor sedan var jag och provkörde kommande Volkswagen ID. Polo och det är en fantastisk bil. Polo är 406 centimeter lång och 7 millimeter kortare är den här bilen, Kia EV2. Det är alltså upplagt för något som vi gillar starkt, bra konkurrens. I det här fallet tror jag bara att de två tillverkarna kommer att gynnas av att de släpper liknande bilar vid samma tillfälle, det får upp ögonen för kategorin.

45.1°

0 Vi har kikat på inredningen i ID. Polo Volkswagen har fattat! För några veckor sedan var jag nere och körde nya ID. Polo och jag var imponerad. Faktiskt väldigt imponerad. Volkswagen har lyckats skapa en bil som är magisk inte för att den kan flyga till månen utan för att den är förutsägbar. Den beter sig som man vill att den ska göra, trots att den är "enkel". När jag körde bilen fick vi även kolla in den utan maskering. Och jag kan lugnt säga att Volkswagen nu verkligen är på rätt spår! Nya ID. Polo har en inredning som precis som körningen är magisk för att den är förutsägbar. Knappar sitter där de ska sitta och knappar är fysiska och går att trycka på som riktiga knappar. Men för att göra något som är bra på riktigt räcker det inte med att slänga in fysiska knappar, de ska sitta på rätt ställen och det ska vara rätt mängd och rätt typ av fysiska knappar. Det har man lyckats med. Det roliga är att det här är starten på ett nytt Volkswagen. Alla kommande modeller kommer nämligen att ärva det här tänket. Det gör mig genuint lycklig. Vi börjar med ratten. Den känns ett nummer för stor, hade gott kunnat skalas ner lite. Men när jag säger det till VW-folket säger de att ratten är precis lika stor som alla andra rattar. Det är alltså kanske mest en synvilla, men det känns även när man kört. Hoppas att GTI-ratten blir mindre och tightare.

56.2°

0 Vi har provkört eldrivna Jeep Compass Stilig, men plastig Om du tänker på Jeep så tänker du nog först och främst på Wrangler. För många är Jeep mer än så, och med tanke på att Jeep har sålt 2,5 miljoner exemplar av Compass så är modellen en stor del av, det moderna, varumärket Jeep. Nu kommer tredje generationen och den kommer med ett gäng olika drivlinor. Mest intressant är den som eldriven. Men är den bra? Vi drog och provkörde, men tyvärr har vi inte alla svaren för att avgöra om så är fallet. Vi vet nämligen inte vad den kommer att kosta här i Sverige. Syskonen är lite olika prissatta, en Citroën C5 Aircross går att få för 489.500 kronor, medan en Opel Grandland kostar 569.900 kronor för samma specifikation som Jeepen vi provkörde. Ett stort prisspann och jag tror tyvärr att Jeepen kommer att hamna i den högre delen av spannet.

35.8°

0 Vi har känt på NuPhys tangentbord Dröm eller mardröm för handlederna? Mekaniska tangentbord är objektivt sett en kul grej att ge sig in på för en person som mig, som oftast spenderar uppemot tio timmar framför datorn varje dag. Även om det är skoj är det ju trots allt egentligen ingen leksak, utan ett hantverksverktyg. Jag har fått känna på två av NuPhys mest populära modeller, som nu äntligen får nordisk layoput, för att ställa dessa lite mot varandra. På ena sidan har vi Air75 V3, som är en lite tunnare modell designad för att vara aningen mer bärbar, och på andra sidan har vi tungviktaren Halo96 V2 med sin fullstora layout.

38.9°

0 Vi har testat Hot Wheels Racing Formula 1 Grand Prix Circuit En leksak för F1-familjer Jag och barnen är stora F1-fantaster så det var ju spännande när vi fick prova det nya Hot Wheels-paketet Hot Wheels Racing Formula 1 Grand Prix Circuit, vilket är en bana där tre F1-bilar åker runt en bana. Denna batteridrivna bana kräver fyra rejäla D-batterier för att driva boostern som skjuter iväg bilarna. Setet kommer med tre F1-bilar i skala 1:64 och banan har två körrännor där bilarna kan åka runt i. Det finns två lägen: ett för evighetskörning och ett tävlingsläge där en mekanisk varvräknare till slut sätter stopp för loppet med en vinnare. Vad höjer temperaturen? Det var kul att bygga det med barnen här hemma och det nya monteringssystemet är också ett lyft; delarna klickar i varandra betydligt smidigare än förr. Den kan också kopplas ihop med andra Hot Wheels-banor ifall man nu har flera sådana hemma. En klar höjdare när man väl lekte med setet var att höra dem skrika "Itx27s lights out and away we go!" varje gång starten gick och en kul detalj är "DRS-spaken" som låter en manuellt byta spår för bilarna, vilket gör att man känner sig mer delaktig i loppet än att bara titta på när de åker runt. En höjdare också är att kunna diskutera Red Bull, Haas och Williams med femåringen. Vad sänker temperaturen? Det är ju något som barnen inte leker med allt för länge kanske. Efter de kört den ett antal gånger blev banan mest bara stående på golvet och kördes kanske en gång eller två efter en Formel 1-söndag. Det händer ibland att bilarna fastnade i banan men det hände inte så ofta och då kan man väl låtsas om att det var DNF. När den väl är igång så låter det dock en hel del, vilket kan bli tröttsamt för övriga i hushållet. Sammanfattningsvis är det en visuellt läcker och rolig leksak som är kul att leka med ett tag men hur länge man gör det är nog väldigt varierande.

35.3°

0 Tre månader senare: iPhone Air eller iPhone 17 Pro Inte ett lätt val En av mina favoritsysslor när jag rör mig ute bland folk är att försöka se vilka telefoner de använder, och jag måste säga att jag blivit rätt bra på det. Det handlar egentligen inte särskilt mycket om att trendspana, utan mer om att få en känsla för vad folk faktiskt väljer att lägga sina pengar på. Denna hobby är alltid som roligast precis när Apple släpper nya telefoner. Det syns nämligen ofta oerhört fort; det tog bara några få dagar innan jag såg en iPhone 17 Pro. Sedan dess har jag sett så många att jag tappat räkningen. iPhone Air stannar dock på ynka fyra observationer. Men har folket på gatan rätt? Är årets iPhone Pro-modeller så mycket bättre än iPhone Air? Jag har velat mellan telefonerna i tre månader för att ta reda på det.

35.0°

0 Vi har spelat lite UNO Spin, Zero och Teams Det finns nog inte allt för många som är bättre än mig på att vinna i UNO, vilket har skapat lite konflikter i hemmet och lett till att vi har fått komma loss med att prova andra varianter av det klassiska kortspelet. Mattel skickade över tre varianter som jag nu hårdtestat tillsammans med familj och vänner för att se om de är värda min tid eller ej. UNO Spin skapar kaos med ett lyckohjul Det här är utan tvekan den mest fimmicka varianten då spelet kommer med en ganska stor fysisk snurra som placeras mitt på bordet. I leken finns särskilda snurrkort och när de läggs så måste nästa spelare snurra på hjulet. Dessa snurrkort kan dock både hjälpa och hindra en, så man var väl inte alltid så jättesugen att lägga snurrkorten. När snurrandet går bra så kan man bli av med alla kort i en viss färg eller byta hand med någon annan. Det är dock 50 procent chans att man får något mindre bra, som att dra nya kort tills man hittar rätt färg, vilket ibland kan bli väldans många kort. Den stora gimmicken är klart hjulet och tyvärr är det inte så tillfredsställande snurr på det, vilket är lite tråkigt. Då detta är den stora punkten med spelet så borde ju det vara något man har en bra känsla för, men det snurrar knappt ett varv sen är det stopp. Fann också att det introducerade en hel del chans i spelet, så för en som alltid vinner på grund av enorm skicklighet blev hjulet mest ett irritationsmoment. Spelets regler ledde också till att man fick komma på lite extra husregler för att det inte skulle bli för tokigt. En bra grej är dock att kortleken kan huseras inne i hjulet så man kan alltid ha korten och hjulet tillsammans. UNO Zero bjuder på snabba rundor men inte så mycket UNO Spelmässigt skiljer sig nog mest från vanliga UNO och är mer likt kortspel som skitgubbe och dam. Varje spelare får sex kort som läggs i ett rutnät (2x3) framför sig med baksidan upp. Målet är att byta ut sina dolda kort mot kort med så låga siffror som möjligt. Såklart finns det specialkort som bland annat låter dig tjuvkika eller byta plats på kort. Det tog en runda eller två att lära sig detta, men när vi väl fick grepp om reglerna så gick spelet ganska snabbt, ibland lite för snabbt. En runda kan bli klar på bara några minuter och därav ska man spela flera rundor och sedan då räkna resultatet av dessa. Precis som ett parti golf vinner den med minst poäng. För att hålla koll på poängen har man ett litet block, vilket kan vara lite störigt att hålla reda på om man är på vift. Vi hade roligare med detta än Spin, mycket eftersom det man kunde få till fina taktiska spel när korten väl hamnade rätt och var ju alltid alldeles underbart när man lyckades förstöra det som andra har planerat. UNO Teams kan vara parterapi eller skapa skilsmässovarning I UNO Teams spelar man två och två. Du och din partner sitter mittemot varandra och målet är att ni båda ska bli av med era kort. Det fina i kråksången är att ni kan hjälpa varandra. Det finns specialkort som låter dig skicka ett bra kort till din partner, och om din partner tvingas dra kort får du också lida (eller hjälpa till). En rolig grej med detta är att spelet pågår tills båda i laget har gått ut, vilket innebär att man verkligen måste se till att synka för att få till vinsten. Detta var då klart det bästa och blev min personliga favorit av dessa UNO-varianter. Det gör UNO till en lagsport och ger också möjligheten att låta folk som kanske inte är så UNO-vana att komma in i spelet lätt. Teams ger också möjlighet för mer taktik än vanliga UNO och det är väldigt tillfredsställande att få till snygga spel mellan varandra och när kommunikationen är på topp. En nackdel här är ju att man måste ha ett jämnt antal spelare för att man ska kunna få till ett vettigt parti.

37.2°

0 Vi har kört nya VW ID. Polo Volkswagen är på rätt väg! Det här är verkligen inte Volkswagens första elbil, men det är ändå något väldigt speciellt med den här bilen. Något elektriskt. Men det magiska med den här bilen är att den är precis det man förväntar sig. Den heter Polo, den tar en dit man vill och den levererar precis lagom av allt. En bil helt enkelt. En förbannat bra bil. Siffrorna är borta! När Volkswagen började med sitt elbilsrace så kallade man de bilarna för ID och en siffra. Det var logiskt då, dels kändes det som något nytt men de nya bilarna var inte heller en perfekt match mot de existerande modellerna. ID.3 var inte riktigt en Golf, ID.4 inte riktigt en Tiguan. Klassiska namn kommer tillbaka! Men sedan dess har hur många bilmärken som helst levererat bilmodeller med könlösa siffror i namnet och det är dags för Volkswagen att ta tillbaka sina gamla, klassiska varumärken. Som, i vissa fall, är större än varumärket Volkswagen.

53.6°

0 Vi har testat TV-glasögonen RayNeo Air 3S Perfekt för tv-tittare och gamers på resande fot Vi har testat RayNeo Air 3S, ett par AR/VR-glasögon för mediakonsumtion eller spelande. De tillverkas av TCL, ett företag som är mest känt för sina TV-apparater. Glasögonen fungerar som en extern skärm och är kompatibla med en lång rad mobiler, datorer och annat. TL;DR: RayNeo Air 3S är ett par AR/VR-glasögon från TCL för dem som vill ha en lite större skärmupplevelse till sin mobil eller dator. De går att köpa nu och kostar cirka 5500 kronor.

37.1°

0 Vi har kört nya Volkswagen T-Roc Precis vad man förväntar sig! Ibland när man provkör bilar så vet man inte riktigt vad man ska säga. Precis så var det med Volkswagens nya generation av T-Roc. Anledningen? Den är helt enkelt precis så som jag förväntade mig att den skulle vara. Och det är en bra grej. Volkswagen T-Roc kom 2017 och fick sig en uppdatering 2021. Den bil som kommer nu är alltså andra generationen och är helt ny på riktigt, för nu har man flyttat till MQB evo-plattformen. Det ger lite nya möjligheter, men en av dem har man inte utnyttjat, den här kommer inte som laddhybrid. Det är både synd och logiskt, den hade helt enkelt blivit för dyr.

37.7°

0 Vi har kollat in Jeep Recon Äntligen en äkta Jeep! Jag är i Barcelona för att köra Jeep Compass och på plats fanns en väldigt tidig demobil av kommande Jeep Recon. Modellen presenterades 2022 som ett koncept, men länge såg det inte ut som att bilen skulle bli verklighet. Nu har man ändrat sig, och nästa årkommer bilen att börja tillverkas. Specifikationerna verkar bli riktigt trevliga. Bilen kommer att ha två elmotorer som kommer att leverera 650 hästar och 840 Nm. 0-100 km/h ska gå på 3,7 sekunder och batteriet ligger på 100 kWh. Kanske inget unikt i dagens elbilslandskap, men det här känns faktiskt som en äkta Jeep. Till skillnad från Avenger och Compass som är rebrandade Stellantis-bilar. Det gör dem inte nödvändigtvis dåliga, men inte äkta Jeep. Recon kommer bara som elbil, bara som fyrhjulsdriven och har en hel del kul detaljer. Den kanske tydligaste saken är att man kan plocka bort dörrarna, eftersom de har samma gängor som syskonet Wrangler har. Det betyder att gångjärnen sitter på utsidan, att dörrarna går att öppna betydligt mer än 90 grader och att man bara lyfter av dem när man tycker att de är i vägen. Samma sak med rutorna där bak, både de på sidorna och längst bak går att ta av på några sekunder. Taket är av tyg och det gör att det går att öppna rejält och få in väldigt mycket himmel. Samtidigt är detta väldigt mycket en helt vanlig bil som verkar gå att använda till vardags, precis som vilken annan bil som helst. I teorin kan man alltså få Jeep-känslan, utan nedsidor. Nedsidan är kanske designen. Den boxiga formen är praktisk men känslan är inte Wrangler. Nu ska det inte vara det, men ändå. Och jag vet inte om den är snygg eller inte. Men jag är glad att Jeep kan göra bilar som är Jeep.

44.9°

0 Unisynks datorladdare med Qi2 är smart Men ingen skönhet direkt Vi har tidigare skrivit om svenska Unisynks smart designade laddare, som denna tunna 36-wattare. För ett tag sedan släppte företaget även en laddare på totalt 80 W, med en inbyggd Qi2-puck på 15 W i själva adapter-delen. Vi har känt på den nya laddaren för att se om den är något att ha. Laddaren består av två delar, dels själva strömsladden, och sen adaptern som har en inbyggd kabel (som är aningen kortare än strömsladden). Totalt ska sladden kunna rullas ut till tre meter, och den sista delen rullas relativt smidigt ihop med inbyggda "taggar" i laddaren. Effekten ligger på 80 W totalt, men det går endast att få ut 65 W från USB-C-porten, även om du inte använder Qi2. Lite synd. Jag hade också gärna sett att laddaren fick stöd för nya Qi2 25 W, eftersom effekten uppenbarligen finns där. Strömkabeln går att lossa, men USB-C-delen sitter fast permanent. Hur mycket utrymme man faktiskt sparar genom att slippa ta med sig en separat Qi2-puck går väl att diskutera, men jag uppskattar att ha både USB-C och trådlös laddning på en och samma adapter. Och att kunna slänga på telefonen snabbt för några extra procent när jag redan laddar datorn är riktigt smidigt faktiskt. Priset ligger på 999 kronor, vilket ändå får ses som godkänt med tanke på vad man får. Jag önskar bara att den fanns i vitt. Transparens: Unisynk har skickat ut testprodukter till oss, men inga överenskommelser eller förväntningar finns.

38.3°

0 Vi har testat OnePlus 15 En alldeles utomordentlig och trevlig telefon OnePlus 13 var en telefon som jag tyckte om och nu, inte ens ett år senare, har det blivit dags för uppföljaren, OnePlus 15. Men vänta nu, vad hände med OnePlus 14? Jo, OnePlus kände att den här telefonen är ett så pass stort hopp från OnePlus 13 så man hoppade helt enkelt över 14 den här gången. Plus att siffran 4 ju inte är så uppskattad i flera länder i öst. Direkt när man packar upp telefonen ur kartongen ger den ett gott första intryck. En symmetrisk kant runt skärmen, fina kurvor som matchar telefonens raka linjer och en svart färg som känns svart på riktigt. Vikten och storleken känns bra och kameran på baksidan sticker inte ut så mycket. Saker och ting är symmetriska, vilket jag verkligen uppskattar. Så generellt är det en stilren och väldesignad telefon, skulle jag vilja påstå. Den har en ytbehandling som gör att telefonen inte blir så lätt repig — så pass att jag nu är mycket nyfiken på att se vad JerryRigEverything kommer göra med den. Vi fick testa den svarta modellen, och svarta telefoner får ju lätt lite fingeravtryck på sig, men även det verkar denna nya ytbehandling avvisa med lätthet. Ytan är också skön att hålla i, vilket så klart är ett stort plus för en telefon man ofta har i handen. Fullt ös på specifikationerna När man tittar på vad som finns i telefonen verkar OnePlus ha tryckt på "extra allt"-knappen vid nästan varje designbeslut. Det nya chippet, den nya skärmen, kylningen samt batteritekniken — allt är nytt, snabbare och större. Men blev det bättre då? En sak har definitivt blivit bättre: batteriet. 7.300 mAh ligger det på, vilket ska vara det största i någon flaggskeppsmobil just nu. Du kan ha igång den här telefonen utan att behöva ladda den i flera dagar även vid intensiv användning. Den har också stöd för snabbladdning, 120 W med kabel eller 50 W trådlöst, där en halvtimmes laddning räcker för att klara dig utan laddare i två dagar till. Skärmen är också en grej som sticker ut. Den är en 6,78-tum stor AMOLED-panel med upp till hela 165 Hz i uppdateringsfrekvens. Denna galna uppdateringsfrekvensen är dock endast något som används i spel, och då ska det vara kompatibla spel. Vid normal användning rullar mest på 120 Hz enligt telefonens inbyggda FPS-mätare. Skärmens ljusstyrka är stark, färgerna är livliga och generellt finns det inte mycket att klaga på. OnePlus har dock skalat ner upplösningen jämfört med OnePlus 13: den hade 1440p medan OnePlus 15 har 1.5K. Nu är detta något som majoriteten av användarna inte kommer märka av, så det är definitivt ingen katastrof. Under huven sitter Snapdragon 8 Elite Gen 5, vilket just nu är det snabbaste chippet på Android-sidan, tillsammans med upp till 16 GB LPDDR5X Ultra+-RAM, och UFS 4.1-lagring som rullar på snabbare än Lucky Luke. Även mer krävande spel har inga som helst svårigheter att köras på max på telefonen, vilket är imponerande. Enligt OnePlus ska det nya kylsystemet se till att telefonen alltid är sval, även vid intensiv användning, men jag tyckte ändå att den hettade till lite vid tuffare benchmarks. Men när det dock inte körs tunga saker så är den definitivt svar som om den legat ute på balkongen i november. Kameran hängde inte riktigt med denna gång Kamerorna på baksidan består av tre sensorer på 50 megapixel vardera: en huvudkamera, en periskoptele med 3,5x optisk zoom och en vidvinkel. Det låter grymt på pappret, men resultatet är lite ojämnt. OnePlus har nu dumpat Hasselblad-samarbetet och kör sitt eget system som kallas DetailMax Engine. Det är snabbare och gör ett bra jobb med trevlig färgåtergivning utan att bli allt för överdrivet. Men så fort ljuset blir lite mer Sverige-vintrigt märks det att OnePlus-kameran fortfarande letar efter rätt balans vilket gör att färgerna kan se lite tråkiga ut. Bilder i kvällsljus får också lätt lite brus och teleobjektivet tappar lätt detaljer längre ut i zoomen. Nedan kan man se lite exempel på bilder som togs när mörkret hade lagt sig och man enbart fick förlita sig på ljuset som fanns i huset. Porträttbilderna kan däremot blir riktigt snygga i rätt förhållande och ultravidvinkeln håller generellt bra klass, särskilt i bra ljus. OnePlus 15 kan dessutom spela in 4K-video i 120 bilder per sekund med Dolby Vision HDR, men stabiliseringen kan svikta lite när man rör sig snabbt. En kul grej är dock att kameran har ett undervattensläge för alla som vill ta foton under vatten.

40.3°

0 Vi har testat ASUS ROG Harpe Ace II Lätt, snabb och redo för pang-pang För någon månad sedan fick vi spelmusen ROG Harpe Ace II från ASUS vilket är en av de lättaste trådlösa spelmössen på marknaden. Det första man lägger märke till med ROG Harpe Ace II är vikten, eller snarare avsaknaden av den. Med sina 48 gram känns den nästan overklig i handen. Trots det är den välbalanserad och stadig, utan något knarrande eller glapp. Ytan ger bra grepp även när fingrarna börjar bli svettiga, och de stora PTFE-fötterna gör att den glider mjukt över musmattan med minimal friktion. Prestanda och känsla Men hur är den att spela med då? För det är ju faktiskt det den är till för. Under spelandet levererar Harpe Ace II precis vad man vill ha av en mus i denna klass. Dess 42K DPI-sensor är snabb och exakt, och att den klarar 8K polling rate trådlöst utan någon extra dongel är riktigt trevligt. Batteriet slukas dock avsevärt mycket snabbare i det läget men den mängden poll är ju inte direkt något gemene man behöver använda konstant i vardagen. De optiska switcharna känns snärtiga och responsiva, med en tydlig och konsekvent klickkänsla. Sidoknapparna sitter rätt, och scrollhjulet har lagom motstånd och tysta steg. Tri-mode-anslutningen (2.4 GHz, blåtand och USB-C) gör den flexibel för den som växlar mellan spelande och kontorsjobb. Blåtands-läget funkar fint för vardagsbruk där batteritiden räcker gott och väl för långa sessioner.

37.1°

0 Vi har testat Navee GT3 En rejäl elsparkcykel som känns dyrare än vad den är Navee är kanske inte ett märke man direkt känner till, men de verkar ha tagit elsparkcyklar på allvar och jag har sett allt fler på stan. Deras kanske mest populära modell i Sverige heter GT3 och kostar cirka 5.000 kronor. Den lovar lång räckvidd, dämpning fram och bak och en rejäl konstruktion, så jag var tvungen att se hur mycket elsparkcykel man får för fem lakan idag. Tung, trygg och tålig Det märks direkt att GT3 inte är något rassel. Allt känns stabilt och väl ihopsatt. Den breda ståbrädan är nästan överdrivet generös, vilket gör det lätt att stå bekvämt även på längre turer. Konstruktionen väger in på 21 kilo, vilket gör att den känns trygg och stadig i fart – men det är inget man vill bära upp för trappor varje dag. Designen är enkel och ren, med en display som visar exakt det man vill se: batteri, hastighet och körläge. Lampan framtill justerar sig automatiskt efter ljuset, vilket faktiskt funkar bra. Blinkers finns också, och för den här prisklassen känns det som en bonus snarare än en självklarhet. IPX5-klassningen gör att den klarar regn utan problem. Jag har kört den i både ur och skur utan att märka av något strul.

32.7°

0 Dyson V16 är ett monster Men inte bara på ett bra sätt Dyson V16 är den starkaste pinndammsugaren Dyson någonsin har byggt. På papperet är det ett tekniskt monster med 315 luftwatt sugkraft. Men efter att ha testat toppmodellen Dyson V16 Piston Animal Submarine i hemma, är min upplevelse lite mer komplicerad. För trots den rejäla kraften, är det några förvånansvärt grundläggande saker som får mig att tveka. Luftwatt visar den verkliga sugkraften hos en dammsugare och hur effektivt luft och smuts sugs upp, till skillnad från vanliga watt som bara säger hur mycket el motorn drar. Det kombinerar både sugtryck och luftflöde till ett värde för att på ett rättvist sätt visa dammsugarens rengöringskraft. Rejäl sugkraft På papperet är det här alltså Dysons starkaste maskin någonsin. Och visst, på mina mattor kände jag hur den bet sig fast och drog upp smuts. Men trots kraften upplevde jag att den kämpade med vissa grundläggande saker. På mina hårda golv tenderade det nya munstycket att ibland skjuta större skräp, som havregryn eller sand från skor, framför sig istället för att suga upp det. Kanske är detta på grund av det nya munstycket All Floor Cones Sense, som ska undvika att hår trasslar in sig och fastnar. Det ser dock ut att ha fungerat.

33.0°

0 Vi har kollat in BMW iX3 Verkar riktigt lovande! iX3 är första modellen i BMWs så kallade Neue Klasse. Det är en smart start, för det här är en bil som kommer att passa många och det syns på försäljningssiffrorna. Beställningarna rasar in till BMW och då finns det bara en modell i utbudet än så länge. Det handlar om en mellanklass-suv och hur tråkigt det än kan verka så är det ju som sagt något som passar alla. X3 av förra generationen är ingen liten bil, men som ren elbil räcker den till för alla. Helt ny plattform Plattformen är ny och levererar. 800V gör att det går snabbt att ladda, upp till 400 kW och 10-80 procent ska gå på 21 minuter. Inte bäst i världen, men klart dugligt, även om några år. Kommer billigare och snabbare versioner Versionen som finns att köpa nu heter iX3 50 xDrive och bjuder på 345 kW, 0-100 km/h på 4,9 sekunder och en räckvidd på 80 mil. Behöver man något mer än så? Nope. Med tiden ska det komma åtminstone två versioner till. En instegsversion och en M-version. Båda kommer att bli intressanta. Bagageutrymmet är på 520 liter, som blir till 1750 liter om man fäller sätena. Dessutom en frunk på 58 liter och dragvikt på 2000 kg. Helt nytt designspråk Men hur är den då? BMWs nya designspråk verkar dela er läsare, och det är inte i den här modellen det är bäst. Det kommer en i3 med tiden, alltså en låg sedan (och troligen en touring). Den har potential att bli riktigt sexig.

42.7°

0 Vi har testat Xiaomi TV S Mini LED En bild som känns dyrare än prislappen Xiaomi gör ju numera allt man kan tänka sig. Allt från elcyklar och brödrostar till robotdammsugare och tandborstar. Nu har de även tv-apparater i utbudet, så när de nu lanserar en tv här i Sverige var det svårt att inte bli lite nyfiken. En bild som imponerar Modellen vi fick prova var Xiaomi TV S Mini LED 65” och man kan väl lugnt säga att den levererar en bild som känns betydligt dyrare än prislappen. Mini LED-tekniken lyckas göra mörka partier mörka, och ljusa scener kan blända till på rätt sätt. Ljusstyrkan toppar på 1200 nit, vilket ger en vettig bild även när solen gör ett besök i rummet. Färg, flyt och små missar Generellt levererar den en imponerande bild. Färgerna är pigga utan att bli övermättade, och 144 Hz-panelen gör sitt jobb när man kollar på saker som kräver dessa bildrutor. Filmmaker Mode samt Dolby Vision IQ finns på plats, och resultatet är riktigt bra när källan håller hög kvalitet. Men med en så pass bra skärm önskade man ju att Xiaomi inte hade sparat in på vissa detaljer. Ingen stor grej kanske, men flertalet bilder i den inbyggda skärmsläckaren ser märkligt lågupplösta ut, vilket bryter illusionen av att man har en så pass bra skärm framför sig. Det finns även en AI-funktion som genererar bakgrundsbilder, men det är högst oklart vem som faktiskt vill ha det. Lätt men plastig fjärr Rent fysiskt är tv:n lätt för sin storlek vilket gör den enkel att flytta och installera. Om man inte vill hänga upp den på väggen så har den tillhörande fötter, de håller tv:n på plats men känns lite plastiga. Även fjärrkontrollen är lite plastig och något jag gärna hade velat ha lite mer greppvänlig känsla av. Hade också gärna velat ha lite bättre känsla på på knapparna så man lättare känner var man är med tummen när man har kontrollen under filten. Sen att bakåtknappen sitter rakt under navigeringsknapparna och inte snett nedanför till vänster är ju bara en sådan grej som jag kan störa mig på i vardagen. Jag vet inte hur många gånger jag av misstag startade Xioami TV+ istället för att backa ur en YouTube-video.

42.7°

0 Vi har testat Dreame Z30 Ultra En skaftdammsugare som visar hur smutsigt du egentligen har det Dreame Z30 Ultra är en av Dreames nya skaftdammsugare som levererar en hel del kraft, design och tillbehör för en acceptabel peng. Vad är det här för något? Dreame Z30 Ultra är en av Dreames mer lyxiga skaftdammsugare, och någonstans känns det som att de har siktet inställt på Dysons dyrare modeller. Den är rätt stilig med sin mattsvarta design och känns generellt som en ordentlig pjäs. Sugförmågan ligger på 330 AW, och batteritiden kan gå upp till 90 minuter i Eco-läget. Kör man däremot på full effekt blir tiden betydligt kortare. Den kan ställa in sugstyrkan automatiskt, och den är rätt bra på det, så batteriet räcker väl för en ordentlig städning. Den kommer med en basplatta som laddar dammsugaren, så den är i princip alltid laddad. Plattan har också plats för tre munstycken som man använder mest. Den väger 2,2 kilo och är smidig att bara köra runt med. Tack vare lampan i dammsugarhuvudet ser man all smuts som ligger på golvet. Inne i dammsugaren sitter ett HEPA H14-filter som fångar partiklar ner till 0,1 mikrometer, och på baksidan finns en skärm som visar batteritid och smutsnivå. Skärmen känns dock lite overkill, eftersom man ju mest bara dammsuger och fokuserar på det.

36.4°

0 Nästa sida