Vi har testkört stora lilla Hyundai Ioniq 3
Bilen som inte vill se bakåt
B-segmentet i bilvärlden innebär klassiker som VW Polo. Små, billiga och enkla bilar. Perfekt som första bil om man bor i södra Europa och som andra bil här i Sverige. Men i takt med att bilar generellt har blivit dyrare och dyrare har det här segmentet blivit ännu oattraktivare i Sverige. Vi har ju inga trånga gränder och det finns gott om parkeringsplatser. Nu är dock segmentet på väg tillbaka, i en annan tappning. Det kommer en flod av elbilar i det här segmentet och tillverkarna lovar nästan alltid att de ska kosta 20.000 eller 25.000 euro. Men när de kommer hit till Sverige kostar de norr om 300.000 kronor. Det är ganska lätt att speca en ID. Polo norr om 500.000 kronor. De må vara små på utsidan och dyra, men på insidan har de vuxit rejält. Dels har de fått mer utrymme, men de har också vuxit i mognad. Numera har småbilarna all den teknik och alla de bekvämligheter vi förväntar oss från betydligt större bilar. I våras körde jag Kia EV2 i Lissabons trånga gränder och jag gillade vad jag såg, kände och körde. Bara någon vecka senare stannade jag till i Frankfurt för att kolla in Hyundai Ioniq 3. De två bilarna är tekniskt identiska, förutom på en stor detalj. De har samma batterier, samma motorer och tittar man vidare i specifikationerna så är det samma lika på nästan varje punkt.
Ny skärm, nytt system! Äntligen!
Förutom på en sak. De där usla skärmarna som vi är vana vid att se i Hyundai och Kia har äntligen gjort sitt. Istället har man stoppat in en helt vanlig skärm med helt vanliga proportioner. Systemet kallas Pleos och ska vi vara riktigt ärliga så var Kia först med detta i deras elbuss PV5. Men Ioniq 3 blir den första personbilen med systemet. Det är så galet befriande att slippa de gamla skärmarna. De var helt ok för några år sedan, men 2026 (och redan 2025 och 2024) känns de mer eller mindre oanvändbara. Mer och mer saker har stoppats in i det förvirrade menysystemet och det kändes som att sitta med en gammal terminal när man ville hitta en ny inställning. Eller det slutade oftast med att man inte hittade den inställning man ville hitta.
Säg hej till Pleos!
Nya Pleos har en helt vanlig skärm med helt vanliga proportioner. Systemet är verkligen inte best in class på något sätt, men det fungerar ypperligt. Dess enkelhet är faktiskt dess styrka. Till vänster på skärmen finns en del som alltid måste finnas där om bilen är i rörelse. Där finns hastighet, självkörning och annat som måste finnas synligt hela tiden. På resten av skärmen finns navigering eller CarPlay/Android Auto. Längst ner på skärmen hittar vi AC-info och liknade ikoner. Här är det lite rörigt, inte så snyggt och inte så tydligt men det fungerar. Det man rör sig till oftast här är inställningarna för bilen och de är många. Inte störigt många, utan uppfriskande många. Jag gillar när man kan ställa in en massa saker som hur många gånger blinkersen ska blinka när man trycker lätt på den. Allt är tydligt indelat i menyer som är lätta att hitta i. En dröm jämfört med tidigare system. AC:n styr man oftast med hjälp av de fysiska knapparna som finns under skärmen. Här är det superenkelt att hitta varningsblinkers, temp och annat. Hurra! Speciellt fin är knappen för stjärtvärme/kyla. Man drar helt enkelt upp för varmt och ner för kallt. Superfysiskt, superenkelt och superbra.
Den lilla skärmen är onödig
Framför nosen finns ytterligare en skärm. Denna finns inte i alla utrustningvarianter och det är riktigt, riktigt synd. Inte för att den behövs så otroligt mycket, tvärtom, utan för att det gör att den inte används fullt ut. Ett exempel är information om regenerering som inte finns här utan i stora skärmen. Fel ställe tycker jag. Hade den lilla skärmen varit standard i alla varianter så hade man nog lagt upp detta på ett lite annat sätt. En annan sak som är konstig är att man har två storlekar på den stora skärmen, 12,9 och 14,6 tum. Den lilla räcker gott och väl till, den stora känns nästan lite för stor i den här lilla bilen. Jag antar att den kommer att kännas bättre i en större bil som Ioniq 5 när den får det här systemet framöver. Nu blir den där skärmen framför nästan mest en hastighetsmätare. Men den är rätt placerad och att den sitter där den sitter gör att ratten kan vara väldigt låg, vilket jag gillar. Peugeot har försökt göra samma sak men inte alls lyckats lika bra tycker jag. Här fungerar det, den knubbiga och ganska lilla ratten känns sportig och härlig. Älskar faktiskt det här upplägget.
Lite tudelad körupplevelse
Småbilar är som sagt inte anpassade för Sverige, de här köps snarare i södra Europa där man inte tycker att en lite hård bil är något fel. Och det sportiga yttre matchar ju finfint med det lite hårdare, men inte för hårda, chassit. Det som är lite synd är att varken styrning eller gasresponsen är sportig. Styrningen hade gärna fått vara lite tightare för min smak, men gaspedalens känsla är, enligt mig, katastrof. Man måste trycka ner den en tredjedel innan den ens reagerar. Visst är många elbilar lite väl känsliga här, men den här är alldeles för svampig.
Fräsigaste versionen är långsammast
Men körupplevelsen totalt sett är helt okej, men inget att ringa hem om. Den här bilen kommer precis som Kia EV2 med två storlekar på batteriet och precis som Kia EV2 är versionen med det stora batteriet långsammare, inte för att batteriet är större utan för att motorn är svagare. 0-100 km/h går på 8,7 sekunder med det lilla batteriet och 9,5 sekunder med det stora. Faktum är att N Line-versionen som ser sportigast ut och har en gigantisk diffuser är långsammast med 9,6 sekunder. Visst märks det när man gasar på i 110 km/h att kraften inte finns där, men annars är faktiskt effekten helt ok för den här biltypen. Men det är ett skämt att N Line-versionen är långsammast.
Två helt olika designstilar
Renault 5 är en bil som både är gullig och tuff samtidigt, vilket är unikt. Hyundai har lyckats med samma sak med loniq 3, men har gjort det genom att släppa två väldigt olika utrustningsstilar. Den vanliga versionen är len, mjuk och söt medan N Line-versionen är tuff, har stor diffuser och kräver nästan att man har kepsen bakåfram för att man ska få köpa den. Jag gillar det. Det visar att man vågar och jag hoppas faktiskt att den här säljer bra, för jag vill se den i trafiken. Men om designen är en hit eller miss är väldigt svårt att säga. Antingen kommer den att sälja på att den är quirky, eller så kommer folk att tycka att den är för konstig. Juryn är ute på den frågan. Vad tycker ni?
Två olika inredningar
Även på insidan är det två olika stilar, även om det funktionellt är exakt samma upplägg. Den ljusa inredningen kommer inte att väljas av många kunder i Sverige, men även i mörk variant tror jag att det kommer att vara skillnad mellan vanliga versionen och N-line. Det som är smart är däremot lika på båda versionerna. Det finns många trevliga fack i instrumentpanelen och stora utrymmen i mitten. Att det dessutom känns som att man sitter i en betydligt större bil både i fram och baksäte är trevligt det med. Nu ska det sägas att baksätet inte är stort som i en limousine, det är framförallt lite knapert om huvudutrymme. Men benen har hur mycket plats som helst och jag satt finfint där bak under någon timmes körning.
Tillräckligt stort bagageutrymme
Småbilarna har även börjat växa i bagageutrymmet, vilket är trevligt. Ioniq 3 levererar totalt 441 liter, varav hela 119 liter finns under golvet. Där är det faktiskt så stort att man får ner en kabinväska. Utrymme under golvet är inte användbart till vardags, men ska man dra på roadtrip är det väldigt härligt att det finns.
Men allt är inte perfekt...
Den här bilen har en frän design som gör att luftmotståndet blir lågt och stilen blir cool. Eller vad man ska säga. Men det gör också att det sitter en balk på bakrutan som inte alltid, men väldigt ofta, täcker alldeles för mycket bakåt. Att backa bakåt utan att kolla på backkameran är lite vanskligt om man säger så. Den där balken i bakrutan är extremt dåligt placerad. Jag skulle vilja säga att det inte gör mycket, att designen är cool och då får man leva med detta. Men det är lite för dumt faktiskt. Förutom det är solskyddet några centimeter för kort i sidled, vilket gör att man får solen i ansiktet om den står fel. Också klantigt. Och bilen saknar V2L, i Sverige. Man verkar helt enkelt tro att svenska kunder inte kommer att efterfråga den funktionen i den här modellen. Om de har rätt eller inte kan man diskutera, men det drar av några kronor på prislappen. Som förresten börjar på 344.900 kronor, eller 3495 kronor för privatleasing. Men har du blivit kär i den röda sportdojan blir det dyrare, den börjar på 479.900 kronor eller 5000 kronor i månaden. Hade fan fått en riktig N-version med bra pulver under gaspedalen hade det varit ett intressant köp, men nu är det för lite pang för pengarna tycker jag. Speciellt när Volkswagen säljer ID. Polo GTI för samma peng, en bil som är nästa 3 sekunder snabbare till 100 km/h... VersionPriserPrivatleasing från IONIQ 3 Standard Range Select344 900 kr3 495 kr/mån IONIQ 3 Standard Range Trend364 900 kr3 695 kr/mån IONIQ 3 Long Range Select394 900 kr3 995 kr/mån IONIQ 3 Long Range Trend414 900 kr4 195 kr/mån IONIQ 3 Long Range Prime449 900 kr4 795 kr/mån IONIQ 3 Long Range N Line Evo479 900 kr4 995 kr/mån
Bil,
Feature,
Kia EV2,
Hyundai Ioniq 3,
VW Polo,
elbilar,
B-segmentet,
ID. Polo,
B-segment,
småbilar
37.1°
0Roger Åberg
idag kl 21:00
+
Per månad
39 kr
Betala löpande per månad. Ingen bindningstid.
Starta prenumeration
Per år
299 kr
Enklast och billigast, bara 25 kronor i månaden. Betala löpande per år. Ingen bindningstid.
Prova 14 dagar gratis innan du bestämmer dig.
Starta gratis provperiod
Engångsköp
349 kr
Slipp återkommande betalningar, betala ett år i taget. Betala med kort eller Swish.
Köp utan prenumeration
