Spelintryck: Rayman Legends. Ett härligt spel.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Rayman Legends

Ett härligt spel

Mitt i alla GTA-hysteri passar jag på att skriva ner lite tankar kring Rayman Legends som också det känns som ett av de allra bästa spelen som släppts i år. På Wii U är det garanterat det bästa sedan maskinen släpptes.

Rayman Legends är uppföljaren till Rayman Origins. Ett spel som när det släpptes var en väldigt härlig nystart för Rayman-serien men också ett fantastiskt tillskott till den ganska så förutsägbara plattformsgenren. Rayman Legends är bättre än Origins. Bland annat känns det som att de har arbetat på spelkontrollen som den här gången känns tajtare än tidigare. Banorna är också ännu mer livligare än innan och dessutom andas Rayman Legends cirka hundra gånger mer fantasi- och variationsrikedom än Nintendos New Super Mario Bros-serie.

Jag behöver egentligen inte berätta så mycket om vad spelet går ut på. Det är vanliga plattformsbanor. Ta dig till målet i slutet av banan och befria några små filurer på vägen. När du har befriat ett visst antal filurer så låser du upp nya banor och nya världar. I slutet av varje värld finns en bana som verkligen briljerar. En musikbana där varenda millimeter av banan är anpassat så att du ska kunna rusa igenom den i takt till oerhört härliga Raymanifierade låtar.

På andra banor får du spela med den lilla filuren Murphy och om du som jag spelar Wii U-versionen så kommer du behöva ta hjälp av touchskärmen i gamepaden för att lösa olika typer av problem. Skärmen används på väldigt finurliga sätt och tillför trevliga avbrott i plattformshoppandet. I de andra versionerna av Rayman Legends löser du pusslena på dessa banor med knapptryckningar vilket inte alls känns lika intuitivt och intressant. Därför rekommenderar jag att spela Wii U-versionen. Det som är negativt med Murphy-banorna när man spelar ensam är att det går ibland rätt långsamt då du måste vänta på en AI-styrd karaktär som ska hoppa runt. Rayman Legends bästa stunder är när det går snabbt och du rushar genom banorna men på vissa av Murphy-banorna så avtar den här snabbheten vilket sänker glädjen något.

Utöver de vanliga banorna så finns invasions-banor som du ska klara av så snabbt som möjligt, massor av karaktärer att låsa upp, ett challenge mode, ett helt gäng med gamla banor från Origins och ett fotbollsspel kallat Kung Foot som är rätt så roligt om man är några stycken som spelar. Även på de vanliga banorna kan man spela multiplayer i co-op men jag har inte haft möjlighet att testa detta på hemmaplan ännu. När jag dock spelat demoverisoner tidigare har co-op:en känts riktigt go den med.

Kort sagt finns det massor av innehåll i en överförtjusande värld med grym musik, väldigt tajt spelkontroll och härliga animationer. Ett riktigt bra spel helt enkelt. Nintendo har med Mario-serien varit kungar på plattforms-scenen under många år, men med Rayman Legends utmanar Ubisoft Nintendo rejält. Det är så här man ska göra plattformsspel.

Spel, Nintendo,

Rayman Legends, spelintryck