Spelintryck Tredje delen av Life is Strange bjuder på överraskningar
Men känns lite som en mellanakt
Den tredje delen av Life is Strange är släppt och med andra ord är vi nu mer än halvvägs igenom spelet. Konsekvenserna av mitt handlade börjar också bli läskigt påtagliga. Mina misstag och brist på undersökningar får ödesdigra konsekvenser och jag slits mellan min egna kod att aldrig spela om "misslyckade" scener med att faktiskt försöka göra och om "göra rätt". Jag väljer att hålla min kod och leva med mina misstag.
I det här tredje avsnittet känns dock valen lite enklare än tidigare och jag har ingen direkt ångest. Men då vet jag givetvis inte vad som kommer att hända på slutet. Kanske kommer subtila val att få stora konsekvenser och då lär ångesten komma tillbaka närmare slutet ändå. Skräckblandad förtjusning brukar det visst kallas.
Nu kan det bero på att det här är mellandelen i spelet. Men en stor del av tiden känns just det här avsnittet mest som en transportsträcka. Vi får hänga med Max och hennes vän Chloe när de fortsätter utforska Max märkliga förmågor att vrida tillbaka tiden. Lite tonårsbus och tonårssnack i kombination med lätta intriger. På ett sätt känns det skönt. Som en andningspaus. På ett annat sätt saknar jag den gastkramande spänningen. Men trots att stora delar känns lite sega kommer det moment som plötsligt kastar omkull allt vi tidigare lärt oss och det råder inget snack om att upplösningen i de kommande två avsnitten kommer att bjuda på både intressanta och jobbiga upplevelser.
Läs gärna våra regler!