Vi har spelat Saros. Fullt ös medvetslös.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Vi har spelat Saros

Fullt ös medvetslös

När man spelar ett spel från Housemarque vet man att det blir intensivt och färggrant på skärmen. När allt väl stämmer lyckas den finska spelstudion alltid få fram den speciella känslan när kontrollen, tempot och responsen bara smälter samman till ren spelglädje. Nästa vecka släpper de sitt nya spel Saros och efter att ha spelat igenom det kan jag med betryggande ton meddela att de än en gång lyckats leverera total spelglädje.

I Saros spelar man som Arjun Devraj, en medlem i expeditionen Echelon IV som kraschlandar på den ogästvänliga planeten Carcosa. Målet är att ta reda på vad som hänt de tidigare kolonisterna som skickats dit av megaföretaget Soltari, men uppdraget förvandlas snabbt till en mardrömslik kamp för överlevnad. Berättelsen lutar sig ganska tungt mot Lovecraft-inspirerad kosmisk skräck och berättartekniken känns ibland lite som en feberdröm. Det är ett pussel av tidsloopar, raderade minnen och smygande galenskap som nystas upp via ljudloggar och dialoger i spelets hubb, The Passage. Mycket av handlingen byggs upp genom mellansekvenser men något riktigt tillfredsställande slut kände jag dock aldrig att jag fick.

Handlingen var dock en drivande faktor för att fortsätta spela spelet då det alltid var något om hörnet. Men där spelet är som absolut bäst är själva spelandet, det är ett riktigt spelspel detta. Utvecklarna själva beskriver spelets strider som en blixtsnabb, färgkodad dödsdans vilket stämmer till 100 procent. När man väl kommit in i "zonen" och kontrollerar Arjun mellan tiotusentals färgkodade dödsprojektiler med hjälp av muskelminne och reflexer, känner man sig som världens bästa tv-spelare vilket är en otroligt go känsla.

Trots att man ibland är världens bästa händer det att man dör i Saros, det händer rätt ofta skulle jag vilja påstå. När man dör i Saros börjar man om från hembasen men eftersom man kan bygga upp sin karaktär över tid blir det enklare att ta sig genom spelvärlden. Det gör spelet lite enklare än till exempel Returnal och gör att man förr eller senare kan ta sig förbi en boss via dessa uppgraderingar. De gör också att spelet blev lite enklare mot slutet då man som uppgraderad Arjun plöjer igenom fienderna rätt snabbt. Det finns dock möjlighet att göra spelet svårare eller enklare om man nu verkligen vill det.

Spelets stora dynamiska mekanik är solförmörkelsen. När den aktiveras blir det dålig stämning i världen vilket innebär att fienderna blir svårare. Men man får också mer kraftfulla uppgraderingar som dock ofta kommer med någon nackdel, exempelvis att mer skada med ens vapen riskerar att låsa sig när man tar skada.

Funktionerna i DualSense-kontrollen kommer till sin rätt både med haptiken och dess interna högtalare som levererar subtila men viktiga ljud.

Jag vet inte om det är för allt Returnal som satt kvar i fingrarna men generellt kändes Saros snäppet enklare än Returnal. Missförstå mig rätt, det är fortfarande att de små gröna hälsoprickarna är det bästa och mest tacksamma man kan se i spelet efter intensiva strider. Men generellt kändes det som att Saros hade färre frustrerande farthinder än vad Returnal hade.

För att skjuta alla fiender har man ett antal olika vapentyper som alla kan ha lite olika egenskaper. Jag fann dock att vissa vapentyper var kopiöst mycket bättre att använda än andra. Så ibland fick man en vapentyp man inte gillar innan en boss så kunde det kännas lite frustrerande.

Som vanligt med Housemarque-spel är även Saros en fröjd för ögat. Spelets miljöer och fiender är fina att titta på men inget man ser så mycket av då man oftast är fullt fokuserad på det vackra visuella kaoset som alla partiklar bjuder på. Allt flyter på supersmidigt vilket ju är lite av ett måste för ett spel som detta. Grafiskt sett är det dock några små detaljer som skaver då karaktärerna animationer utanför de stora mellansekvenserna känns lite PlayStation 3.

Saros är helt enkelt bra grejer, en triumf för Housemarque. Det är beroendeframkallande och oerhört svårt att lägga ifrån sig. Jag spelade det till exempel i nio timmar i sträck första dagen jag fick det. Men efter att jag väl kört igenom spelet och sett det mesta som spelet hade att erbjuda fann jag inget större sug att återvända till det. De timmarna jag hade med spelet kommer jag däremot inte att glömma och något jag kan fantisera om med ett leende på läpparna när man sitter uttråkad på kontoret.

playstation.com

Spel, Feature,

Housemarque, Saros, Arjun Devraj, Carcosa, Soltari, DualSense, Returnal