Feber / Tester

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Mitt konto

Hetaste

Senaste

söndag 23 augusti

Vi har testat JBL PartyBox 130

Party hela dagen

JBL släpper nya partyburkar lite titt som tätt och en av dem är PartyBox 130. Vi fick testa den under sommaren för att se om den lyckas hålla festen vid liv ända fram till småtimmarna.

Om vi börjar med det roliga så levererar den ett riktigt kraftfullt och välbalanserat ljud för sin storlek. Tack vare dubbla uppsättningar av både bas- och diskanthögtalare får du ett mycket fylligare ljud där det är lättare att höra de olika instrumenten jämfört med många andra modeller i den här storleken. Ljudet känns mycket öppnare och bjuder på ett betydligt skönare basdunk. Gör man en snabb justering i appens ljudinställningar låter det dessutom rent och naturligt. Den använder sig också av en smart funktion som automagiskt finjusterar ljudet för att det inte ska låta kasst när man krämar på för fullt. Det kan ibland leda till att basen upplevs som lite tunnare på maxvolym, men vill man ha fettobas på de nivåerna så förlitar man sig ju inte på en högtalare som denna.

Högtalaren väger dryga 11 kg, men tack vare det sköna utfällbara handtaget känns den inte jobbig i handen när man släpar med den där festen är. Den har dessutom en IPX4-klassning vilket gör den stänksäker så lite vattenstänk från poolen eller ett plötsligt duggregn inte är några som helst problem.

En riktigt bra grej med högtalaren, och något jag saknat på många andra modeller, är det utbytbara batteriet. Det är löjligt enkelt att klicka ur och byta själv, vilket gör att du kan köpa till extra batterier och hålla igång festen längre utan att leta vägguttag. Skulle du dock få för dig att glömma laddaren finns det snabbladdning som ger 80 minuters extra speltid efter 10 minuters laddning. Batteritiden dalar dock rätt snabbt när du skruvar upp volymen ordentligt, så det känns lite snålt att JBL inte stoppade i det kraftfullare batteriet för längre partyn.

Anslutningsmässigt bjuds det på en riktigt udda överraskning, nämligen en optisk ingång för tv-ljud, vilket gör att man kan använda den som ljudlimpa om man nu känner att det är en bra idé. Andra ingångar man hittar är dubbla mikrofon-/instrumentingångar, USB-C för laddning och trådbunden musik, samt möjlighet att seriekoppla den via sladd. Du kan också seriekoppla den trådlöst via Auracast, men det fungerar enbart tillsammans med de nyare JBL-högtalarna som kör samma koppling.

Kontrollpanelen på ovansidan är dock lite av en huvudkliare. Den är just nu ett snurrhjul med en skärm som är onödigt komplicerad att navigera. Man kan inte göra särskilt mycket på själva högtalaren, utan förväntas istället sköta det mesta i appen. Det känns som ett lite väl onödigt extrasteg när det nalkas karaoke fram mot småtimmarna.

Om vi ändå är igång och klagar lite så känns högtalaren lite plastig och det blir lätt märken på den om man inte är försiktig.

Men annars är ju kontentan här att JBL PartyBox 130 är en mångsidig och potent maskin som levererar riktigt bra ljud på normala volymnivåer och bra ljud på högre volymnivåer. Jag gillar verkligen att den har ett utbytbart batteri som byts ut och kan laddas på nolltid. Ratten på toppen känns dock lite onödigt överdesignad, vilket gör festen mer beroende av personen som har appen installerad på sin telefon.

Med ett pris på cirka4 500 kronor gör den knappast till ett impulsköp, men JBL levererar som väntat vilket ju är betryggande. Ljudet levererar och med Auracast-synkningen blir det direkt fet stereofest i hemmet om där finns andra kompatibla högtalare. Men om det redan står en PartyBox 120 där hemma finns det ingen större anledning att rusa till butiken för denna uppgradering ännu.

prisjakt.nu

Pryl, Feature,

PartyBox 130, JBL, JBL One, Auracast, AI Sound Boost, Bluetooth-högtalare, JBL PartyBox 130

40°

Vi har testat JBL Go 5

Liten högtalare med stort tryck

40°

Vi har testat JBL Xtreme 5

Krutpaket med mycket ljud

36.1°

Frode Wikesjö
sön. 23 aug 2026, 17:00

Foto: TerraMow

Vi har testat TerraMow V600

Bra för pengarna men lite feg i snåren

Under sommarsäsongen så har vi fått låna en TerraMow V600, vilket är en slinglös klippare som förlitar sig helt och hållet på sina egna sensorer för att ta sig fram över gräsmattan.

TL;DR-versionen av allt är att TerraMow V600 är en kompetent och prisvärd maskin som erbjuder en frihet utan slingor, antenner och alltför mycket krångel. Du får dock ha överseende med lite oöversatta manualer och en aning feg navigering vid högt ogräs och trånga passager.

Oöversatta manualer och skruvbonanza

TerraMow lanserades är en ganska ny spelare på marknaden, vilket märks lite när man packar upp och ställer in maskinen. Man märker snabbt att den svenska anpassningen inte nådde ända fram till mållinjen, då man under installation hittar oöversatta sektioner på ställen där man minst anar det. I den medföljande Quick Guide är texten under bilden på basstationen till exempel kvar på engelska, medan själva instruktionsboken saknar svensk översättning för avsnittet om regnsensorn. Ingen katastrof, då de flesta säkert kan lite engelska, men det drog ju ner det initiala helhetsintrycket en smula.

En mycket positiv överraskning är dock att ett garage med tak ingår vid köpet, vilket sparar dig pengarna för ett annars ganska dyrt tillbehör. Men när väl allt ska skruvas ihop reagerade jag på att basstationen kräver ett kopiöst stort antal skruvar att fästa, så skruvdragaren är bra att ha nära till hands om man vill ha någon handled kvar efteråt.

Den initiala installationsprocessen kan vara en smula tålamodsprövande då roboten behövde stå dockad inne i garaget under tiden, vilket gör det ganska trångt och svårt att både se och komma åt knapparna på maskinen.

Men när allt väl är anslutet är dock den absolut största friheten att TerraMow helt saknar behov av fysiska begränsningsslingor eller fula RTK-antenner placerade i trädgården. Istället förlitar den sig helt på sitt smarta AI-kamerabaserade navigationssystem. Själva kartläggningen går relativt smidigt. Zon A mättes upp till 266,5 m² och att låta klipparen läsa av detta område tog 57 minuter från start till mål.

Smidig navigering, men håll koll på ogräset

Gräsmattan har inga större svårigheter och på det stora hela sköter sig navigeringen riktigt bra. Den hittar lätt tillbaka till basstationen, har bra hinderdetektering och under hela testperioden har den faktiskt inte stannat eller fastnat en enda gång om det inte varit för utomstående faktorer. Det finns dock ett par saker med navigationen som är anmärkningsvärda. Roboten har nämligen en tendens att tolka för högt gräs eller kraftigt ogräs som faktiska hinder, vilket gör att den helt enkelt kör runt dem i stället för att klippa ned dem. Den har ibland också svårt att navigera genom smalare passager. Exempelvis lyckas den inte ta sig fram mellan ett träd och ett staket, och inte heller under barnens lekställning. Värt att nämna är också att man ska se upp om gräset har blivit för långt, för då finns det en risk att grässtråna snurrar upp sig bakom knivarna. Glömmer man klippa ett tag får man se till att börja med hög klipphöjd om man vill undvika klippa bort intrasslade strån.

När det kommer till själva klippningen arbetar TerraMow systematiskt och delar upp arbetet genom att först klippa gräsytan för att sedan avsluta med att fixa kanterna. Om det är stenplattor vid kanterna kör den med hjulen på dessa för att klippa så mycket gräs som möjligt, vilket är uppskattat. I appen kan man också ställa in funktionen Edge Cutting Distance där du själv kan justera med ett skjutreglage exakt hur mycket av kanten roboten ska försöka ge sig på. Det finns dock en fysisk begränsning som är viktig att nämna: den roterande knivdisken är centralt placerad under maskinen, vilket gör att den inte kommer åt mer än karossen tillåter när den ska komma åt fasta hinder som staket, murar eller husväggar. Lite manuell grästrimning är därför fortfarande nödvändig.

Själva navigeringen är systemstisk och effektiv eftersom roboten har full koll på var den redan har varit. I appen kan du följa detta i realtid, där avklarade ytor markeras med gröna linjer på kartan. Det gör att den inte slösar tid på att köra över redan klippta områden, vilket sparar energi och gör att batteriet räcker gott och väl för större ytor.

Vettig app

Den tillhörande appen är lättanvänd där man kan ställa in lite klippmönster och har en livekamera-funktion som låter dig kika på vad roboten ser i realtid. Karthanteringen i appen är särskilt imponerande. Det är också enkelt att lägga till virtuella no-go-zoner genom att bara peka och dra direkt i appens gränssnitt. Appen kan även ställas in så att den automatiskt skapar no-go-zoner på platser där maskinen upprepade gånger kör fast.

Värt att nämna är också att klipparen helt saknar fysiska inställningsvred. Justeringar av klipphöjd (mellan 25 och 75 mm), överlappning samt knivarnas rotationshastighet styrs helt och hållet digitalt direkt i appen.

Den testade modellen V600 är byggd för mer kompakta trädgårdar upp till 600 m². Det är dock värt att känna till att det finns en identiskt konstruerad storebror vid namn V1000. Den enda egentliga skillnaden är att V1000 har ett större batteri på 4,5 Ah (jämfört med V600:s mindre batteri) och klarar gräsmattor upp till 1 000–1 200 m².

Summan av kardemumman

Summan av kardemumman är att du får en rätt kompetent robotklippare som hanterar inte allt för komplicerade gräsmattor utan några svårigheter. Så om man kan leva med de små irritationsmomenten som vi beskrev ovan så får du här en prisvärd, modern och slinglös klippare med inkluderat garage för 7 890 kronor.

prisjakt.nu

Pryl, Feature,

TerraMow V600, TerraMow, robotgräsklippare, TerraMow V1000, trädgård, robotklippare, AI-navigation

37.5°

Frode Wikesjö
ons. 19 aug 2026, 21:00

Vi har testat Ninja Luxe Cafe Mini Plus

Kan nästan lika mycket som storebror, men inte riktigt allt

Köksmaskiner kan man sällan ha för många av, eller i alla fall långt så länge det finns någonstans att ha dem. Speciellt i mindre kök blir ju platsproblemet påtagligt snabbare och därför är det trevligt att det finns maskiner som tar lite mindre plats men ändå levererar vettig funktionalitet för sin storlek. Ninja Luxe Cafe Mini Plus är ett försök till en sådan pryl. Den är cirka 30 procent mindre än sin storebror som vi testade för ett tag sedan.

Det första man märker när man packat upp den och tagit bort alla hundratals klistermärken som Ninja alltid slänger på sina maskiner är att den har en rätt så sympatisk storlek som inte dominerar köket eller skriker "titta på mig, jag har en kaffemaskin".

Kaffemässigt fungerar den precis som sin storebror: man maler sitt kaffe, man pressar ner det, sen flyttar man det till bryggaren och trycker på rätt knapp. En kopp nybryggt kaffe på en minut helt enkelt. Den kör också Ninjas AutoBarista-system som ser till att rätt mängd och malningsgrad på dina bönor. Det är inte alltid det stämmer tycker jag men det kommer ofta tillräckligt nära vilket ändå är tacksamt så man slipper tänka på det om man inte är intresserad av att finlira med det. Maskinen har dock hela 60 malningssteg, vilket är mer än dubbelt så många som storebror. Så om man gillar att finjustera malningen på molekylnivå för att få ut den bästa smaken på bönorna så har du ju ett stort omfång att leka med här.

Du kan så klart få de vanliga grejerna som espresso, lungo och coffee crema och även vanligt filterkaffe. När man kör filterkaffe kör den också en automatisk svällning av kaffet så det får expandera lite innan något pressas ut. Dock kände jag att filterkaffet sällan blev bra, så om man hade tänkt köra mycket sådant så finns det mycket bättre maskiner för det. Den är också tystare än föregångarna och jag känner att den också är något snabbare vilket är praktiskt på morgonen.

Mjölkskummaren har också fått ett tjockare ångrör som gör den betydligt enklare att rengöra än modellen vi testade tidigare. Via skummaren kan du både skumma automatiskt men även manuellt. Den automatiska varianten kände jag dock levererade lite ojämna resultat, ibland blev det riktigt bra medan det ibland blev alltför mycket skum trots att det var samma mjölk och mängd. Men har man ork att skumma manuellt kan man faktiskt få till riktigt fin skumning efter lite träning.

Men när man krymper en kaffemaskin är allt förstås inte frid och fröjd så man får räkna med några kompromisser. För folk som föredrar kalla drycker är det inte längre ett val utan då får man förlita sig på det klassiska med att bara kyla ner allt med egna isbitar. Inte heller mjölkskummaren kan göra kall mjölk då den nu endast skummas med hjälp av ångröret eftersom roteringsvispen som man hittar i den stora modellen är borttagen.

Byggkvaliteten har också fått ta ett kliv tillbaka då denna modell har betydligt mycket mer plast jämfört med stora modellens sidor som är i rostfritt stål. Portafiltret har dessutom ändrats och har numera bara en enda pip istället för två. Det betyder att du inte längre kan dela upp en dubbel espresso på två separata koppar samtidigt. Dessutom har Ninja lagt till en plastinsats på insidan av det nya portafiltret. Sen är ju arbetsytan också mer trång så man måste ofta flytta på mjölkkannan innan man ska brygga sitt kaffe. Sen får man ju också räkna med att vattenbehållaren är betydligt mindre nu så den måste fyllas på oftare. Inte hela världen då det är något man kan fixa rätt snabbt.

Alla tillbehör får nu inte heller längre plats i maskinen tampern och doseringstratten har en dedikerad förvaringsplats ovanpå maskinen. Men vissa extra tillbehör får man nu förvara i en låda vilket ju kan leda till att man glömmer bort var man hade den.

Men summan av kardemumman är trots allt att Ninja Luxe Cafe Mini Plus är en riktigt kapabel och smidig liten maskin för dig som föredrar ditt kaffe varmt och vill ha lite handpåläggning på kaffet men samtidigt inte vill punga upp alltför mycket pengar för det. Men primärt är det ju för folk som inte har alltför mycket plats över på köksbänken eller ensamdrickaren. Det blir ju ingen Lelit-nivå på kaffet men med en prislapp på 5 499 kronor får du en fin kopp kaffe, dock en filterkaffe, utan att du behöver fippla allt för mycket med inställningarna.

Det är dock extremt svårt att blunda för att den stora varianten, som har fler funktioner, i skrivandets stund är billigare. Hade Minin inte bara varit 30 procent mindre utan även 30 procent billigare hade det ju inte varit mycket att snacka om, men om man nu har plats över i köket kanske man ska ta sig en titt på den stora varianten istället.

sharkninja.se

Pryl, Feature,

Ninja Luxe Cafe Mini Plus, Ninja, kaffemaskin, espresso, portafilter, espressomaskin, kaffekvarnar

39°

Vi har testat Ninja Luxe Café Premier

Kaffemaskinen som vill kunna allt

35.6°

Frode Wikesjö
sön. 16 aug 2026, 17:00

Vi har testat Dreame X60 Pro Ultra Complete

En dammsugare som lyckas med det mesta

Att hålla reda på namnen när det gäller Dreames olika modeller är inte helt lätt, vilket ofta gör det lite svårt att reda ut vilken modell man faktiskt behöver. Dreames senaste X60-variant, X60 Pro Ultra Complete, är företagets flaggskepp, och som namnet antyder har den lite extra allt.

Det som Dreame vill att man ska fastna för med denna robot är att den har en extra flexibel arm som kommer åt bättre där vanliga sugare inte gör det. Till skillnad från robotklor och rengöringsmedelssprutare så är detta faktiskt en funktion som är vettig samt användbar i vardagen. Det är dess Dual Ultra Extend Arm-teknik som gör att sidoborsten kan komma ut 12 cm och moppen hela 18 cm. Resultatet blir att den når hela vägen in i hörn och runt stolsben istället för att bara lämna en retlig dammremsa kvar längs golvlisten där man har sina element.

Den navigerar med hjälp av en LiDAR-sensor, vilket är ett system som är välbeprövat och generellt känner jag att det fortfarande är det bästa systemet för navigering. Sensorn är infällbar, så om den ska in under lägre soffor eller stolar kan den komma ner till 8 cm höjd. När LiDAR-sensorn fälls in i chassit förlitar sig roboten helt på sina frontkameror, vilket gör att den backar blint när sensorn är nere. Det gör att vissa områden kan ta lite längre tid då den ofta kör lite extra turer. Men generellt så sköter den navigeringen i hemmet utmärkt, och jag kände aldrig att den körde in i något alltför aggressivt som flera andra flaggskepp har en tendens att göra ibland.

Den har också kameror som håller koll på smutsnivån och ska kunna se småprylar ner till 10 mm som den då ser till att undvika. För att hålla koll på fläckar har den ett blått ljus som projiceras framför sig, vilket gör att man tydligt ser fläckar, damm och vätskor, lite som man ofta ser på skaftdammsugare. När den ser att det är någon form av vätska framför sig stänger roboten automatiskt av dammsugningsfunktionen, lyfter borstarna och moppar enbart, vilket förhindrar att roboten suger in vätska i dammbehållaren. Den håller också koll på om ett område är extra smutsigt och så den kan städa lite extra i det området.

Trösklar är också något som de flesta moderna dammsugare har lyckats bemästra, så även denna. Den använder sig av Dreames ProLeap-system som ser till att lyfta hela sitt chassi för att klättra över hindren. Den gör det elegant och väsnas inte alltför mycket när den gör det.

På tal om att väsnas så är den väldigt tyst när den bara kör runt, vilket är skönt. Även när dammsugandet är igång håller den en rätt vettig ljudnivå som gör att den kan köras även om man är hemma. Sugkraften ligger på 42 000 Pa, men som så ofta med sådana siffror säger det mig inte alltför mycket då det ju är resultatet som räknas. Den lyckas dock dammsuga väl tack vare en liten tryckplatta som fälls ner framför borstarna för att skapa ett bättre sugområde mot underlaget. Det gör att den suger upp smuts på djupet även på tjockare mattor. Mattor med längre lugg har jag märkt ibland kommer åt mopparna även om de lyfts upp. Så om man inte vill riskera någon fukt på höga mattor är mitt stalltips att man använder sig av funktionen där roboten helt enkelt lämnar mopparna i dockan när mattan ska dammsugas. Har du husdjur eller långhåriga familjemedlemmar hemma behöver man inte heller vara alltför orolig över att håren fastnar i borsten, utan de är designade så att hår leds direkt in i suget istället för att trassla in sig.

En riktigt bra grej med detta paket är att det verkligen är extra allt. Man får med flertalet olika reservdelar, vilket innebär att man inte behöver tänka på att köpa dammsugarpåsar på ett tag. Även borstar och hela sex extra moppar medföljer för dagen då de behöver bytas ut. Sen får man också med en rejäl flaska med rengöringsmedel som borde hålla ett bra tag.

En riktigt unik detalj som är värd att nämna är den speciella golvlistborsten som finns som tillbehör. Det är en liten specialborste som man klickar fast på roboten för att den specifikt ska borsta rent och damma av kanten längs med dina golvlister och väggsocklar under städrundan. Eftersom att damma golvlisterna är ett legendariskt tråkigt moment i städningen är det ändå lite småtrevligt, även om det kräver lite handpåläggning vilket ofta leder till att man inte använder det så ofta.

Basstationen marknadsförs med att den ska tvätta mopparna i stekheta 100 grader, men jag kunde aldrig riktigt se att den konsekvent kom upp i dessa temperaturer när jag mätte med min lasertermometer. När det gäller rengöringen av mopparna har Dreame också valt en annorlunda väg. Istället för plastpiggar som skrubbar moppdynorna mekaniskt använder stationen högtrycksmunstycken. Fördelen med det är att mopparna slits mindre och håller längre, men nackdelen är att dockan saknar en helt löstagbar rengöringsbricka. Smuts och restvatten samlas istället under ett filter längst in i ett litet, trångt utrymme, vilket betyder att du med jämna mellanrum snällt får ställa dig på knä med en trasa och skrubba, vilket är sådär skoj. Varmluftstorkning är dock väldigt tyst vilket är bra för det är ju sällan något man vill lyssna allt för mycket på i de tre timmarna som det tar för mopparna att bli torra.

Appen bjuder på massvis med inställningar, men menyerna blir snabbt röriga och det tar lite tid innan man har koll på var allt finns. Bra dock att den har kort videoklipp som visar var vissa av inställningarna gör i praktiken.

Summan av kardemumman är helt klart att Dreame X60 Pro Ultra Complete är en robotdammsugare i absolut toppklass som har en funktion som faktiskt gör nytta vid varje städning. Så generellt känns den som en av de mest kompletta robotdammsugarna du kan köpa just nu. Prislappen är dock saftig med sina 16 990 kronor, så om du har ett väldigt öppet och lättstädat hem utan behov att moppen ska komma åt lite här och var, då klarar du dig alldeles utmärkt med en betydligt billigare modell.

se.dreametech.com

Pryl, Feature,

Dreame, Dual Ultra extend Arm, Dreame X60 Pro Ultra Complete, LiDAR, ProLeap, robotdammsugare

39.1°

Frode Wikesjö
tis. 11 aug 2026, 21:00

Vi har testat Navee GT5 Max

En trevlig pendlare med klös!

Navee syns allt mer på svenska cykelbanor, och GT5 Max är den modell där märket verkligen sträcker på sig. Dubbeldämpning och en angiven räckvidd på upp till 90 km. Vi har kört den på cykelbana och grus, för att se vad den går för.

Priset ligger på 8 990 kronor ordinarie, men den har synts för runt 7 490 på kampanj hos flera återförsäljare. Det är en bit över vad folk normalt kanske lägger på en privatägd elsparkcykel i Sverige, så frågan är vad man får för pengarna.

Robust, stabil och trygg

Det första man märker när man packar upp GT5 Max är att det inte glappar någonstans. Ramen är i ett stycke och allt sitter ihop ordentligt. Byggkvaliteten ligger i toppen av vad man hittar i klassen.

Den känns också pålitlig i det svenska klimatet. Den har klarat av regn och rusk när vi testat den, vilket rimmar med IP-klassningen på IPX5, som alltså säger att den tål regn och skvätt men inte att spolas eller doppas.

Ståbrädan är bred och generös, och man står rakt och avslappnat även på längre turer. Maxlasten är 130 kg, vilket är ovanligt högt i klassen och gör att den funkar även för större förare med packning.

Hopfällningen är klockren, vikten är inte det

Mekanismen för att fälla ihop den är supersmidig och sitter stadigt när den väl är låst. Inget gnissel, inget glapp, och den får utan problem plats i ett bagageutrymme eller ett trångt förråd.

Men 24,8 kg är tungt. Riktigt tungt. Ska du bära upp den till lägenheten varje kväll är det inte kul, och vi säger det som det är: bor du på fjärde våningen utan hiss ska du titta på något annat. Den vill rullas, inte bäras. Det är två sidor av samma mynt, för det är just tyngden och stommen som ger den sin stabila körkänsla.

Stark motor som är både laglig och tråkig

Motorn är egentligen på 700 W med en toppeffekt på hela 1 638 W, men i Sverige är den kontinuerliga effekten strypt till 250 W. Alltså precis inom gränsen för att räknas som elsparkcykel utan registrering eller trafikförsäkring. Toppeffekten är däremot den siffra man känner när man vrider på gasen. Backar är helt enkelt inget problem, klättringsförmågan är angiven till 28 procent och det stämmer bra även med en tyngre förare.

Att den är laglig i Sverige är förstås en bra grej. Samtidigt är det lite tråkigt när man kör den och känner att den klarar så mycket mer än vad regelverket släpper fram. Tre körlägen finns: gångläge, D-läge på 15 km/h och sportläge som toppar på 20 km/h. Byte sker med ett dubbeltryck på strömknappen. I Finland får den gå 25 km/h, hos oss är den låst till 20.

Grus funkar, men det här är ingen terrängmodell

GT5 Max har dämpning både fram och bak, och dämparna gör ett bra jobb vid större ojämnheter. Fartgupp, trottoarkanter och sunkiga asfaltskarvar sväljs utan att man tänker på det. Grusvägar går alldeles utmärkt att ta sig fram på utan större svårigheter.

Men små vibrationer känns ganska mycket. Där dämparna inte hinner jobba, till exempel på finkornigt grus, går det rakt upp i fötterna. Förmodligen handlar det om däcken: 10-tummarna är varken särskilt breda eller särskilt smala, med lagom mycket mönster, och verkar mer optimerade för låg rullmotstånd och lång räckvidd än för ren komfort. Det är ett val som funkar överallt utan att briljera någonstans.

Så nej, det här är ingen terrängscooter, men däremot en riktigt bra allroundare. Pendlar man i stan och sedan viker av ut på en grusad gång ibland så är det inga problem.

Bromsar, antispinn och riktigt bra ljus

Bromssystemet är trumbroms fram, skivbroms bak och elektronisk E-ABS. Inbromsningen är förutsägbar och progressiv, och den tar jämnt även när underlaget varierar.

GT5 Max har också TCS, alltså antispinn. Ärligt talat är det svårt att testa i praktiken, så vi kan inte säga hur stor skillnad det faktiskt gör. Det finns där, och det är sannolikt en trygghet på blöt asfalt, men vi tänker inte påstå mer än så.

Ljuset är däremot tydligt och bra. Framlyset på 4 W tänds automatiskt när det mörknar och lyser upp ordentligt, och bakljuset fungerar som bromsljus. Bäst är blinkersen, som är integrerade i styret och syns även i dagsljus. Placeringen är lite olycklig, händerna kan skymma dem mitt i en sväng, men att över huvud taget ha blinkers på en elsparkcykel är en trygghetsgrej som borde vara standard överallt.

Räckvidden är lång!

Batteriet är på 46,8 V och 596 Wh, och Navee anger upp till 90 km vid 15 km/h. Sådana siffror brukar man ta med en nypa salt, men här ligger verkligheten faktiskt nära det som står på pappret. Vi har vid flera tillfällen nått runt 60 km vid 20 km/h på en laddning, men det ska sägas att allt beror på terräng, körstil och lastvikt. Navee själva anger 70 km vid 20 km/h, och det går säkert att nå om vägen till skolan eller jobbet skulle vara helt platt, vädret perfekt och lite medvind i ryggen.

Svagheten är laddtiden. Det tar cirka 5 till 6 timmar från tomt till fullt. Ingen snabbladdning med andra ord, och inget utbytbart batteri. Nattladdning är det som gäller, och i den här prisklassen känns det som att man borde kunna förvänta sig snabbladdning. Det är det tydligaste området där Navee har en del kvar att utveckla.

Appen och Find My är tryggt och trevligt

I Navee-appen håller man enkelt koll på batteristatus och räckvidd, låser upp scootern och gör mjukvaruuppdateringar. Den funkar smidigt och är allt man kan förvänta sig.

GT5 Max har även inbyggt Apple Find My-stöd, vilket gör att den går att spåra även offline. Det är en välkommen trygghet på en elsparkcykel i den här prisklassen. Men köp ett riktigt lås ändå för säkerhets skull.

Den slutgiltiga bedömningen

8 990 kronor är mycket för en elsparkcykel. Marknaden är full av modeller runt 3 000 till 5 000 kronor, och de flesta av dem tar dig till jobbet. Ska du bara ta dig två kilometer till pendeltåget finns det billigare som gör jobbet. Ska den vara ditt huvudsakliga transportmedel året runt är det en helt annan fråga.

Navee GT5 Max är en elsparkcykel för långa pendlingar. Den är robust byggd, har en stark motor som äter backar till frukost och en räckvidd som faktiskt ligger nära vad tillverkaren lovar. Den pendlar i stan lika gärna som den rullar iväg på en grusväg.

Det negativa sakerna är få men verkliga. Små vibrationer från ojämnheter går rakt igenom, förmodligen på grund av däcken. 24,8 kilo är tungt varje gång den ska bäras. Lika tungt känns det att en full laddning tar cirka 5-6 timmar.

Framför allt är det lite tråkigt att veta att det finns betydligt mer i maskinen än vad svenska regler låter oss använda. Men laglig är den, pålitlig är den, och som daglig pendlare med möjlighet att svänga av på grusvägen är den en riktigt bra elsparkcykel.

Den dyker dessutom ofta upp på REA, och då blir den även ett bra köp för dig som letar efter en elsparkcykel för lite längre turer.

naveetech.com

Fordon, Eldrivet,

elsparkcykel, Apple Find My, Navee, Navee GT5 Max, GT5 Max, pendling, dubbeldämpning