Feber

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Mitt konto

Hetaste

Senaste

lördag 25 april

Cuisinart lanserar grytset med avtagbara handtag

ClickSmart sparar plats i köksskåpen och är helt fri från PFAS

Cuisinart förknippar man väl mest med köksprylar men nu har man även lanserat ett grytset som ska fria upp lite plats i kylskåpet.

ClickSmart heter serien och består av 13 delar som inkluderar allt från stekpannor och kastruller till förvaringslock och filtskydd. Det som är lite mer intressant med serien är att samtliga kastruller och stekpannor lyfts med ett avtagbart handtag som passar på seriens alla delar. Det gör att man sömlöst kan flytta matlagningen mellan kokplattorna och ha mer plats i skåpet när man är klar.

Grytorna ska ha en keramisk non-stick-beläggning som är helt fri från PFAS om man oroar sig över det.

ClickSmart-grytsetet kostar 1 799 kronor

Pryl, Köket,

Cuisinart, ClickSmart, köksredskap, grytset, non-stick, PFAS-fritt

Via Pressmeddelande

44.0°

Frode Wikesjö
lör. 25 apr 2026, 09:00

Battlefield kan bli spelfilm

Från Michael B. Jordan och Mission Impossible-regissören

Många moment i Battlefield 6 är som tagna ur en Hollywood-film men snart kan spelet bli Hollywood-film på riktigt. Michael B. Jordan och regissören Christopher McQuarrie (Mission: Impossible) jobbar på att få till en spelfilm baserad på spelserien.

McQuarrie förväntas skriva, regissera samt producera filmen, medan Jordan agerar producent och kommer antagligen även spela huvudrollen. Detaljer om handlingen och vilken tidsepok filmen utspelar sig i är oklara just nu men det lär skjutas en del i alla fall.

Nyheten kommer bara en vecka efter att Activision och Paramount bekräftat ett premiärdatum för sin Call of Duty-film.

hollywoodreporter.com

Film & TV, Nyhet,

Battlefield, Hollywood, Michael B. Jordan, Christopher McQuarrie, Film, Activision, Call of Duty

35.0°

Frode Wikesjö
lör. 25 apr 2026, 08:00

Klipp från inspelningen av Elden Ring-filmen

thesixthaxis.com

37.8°

Frode Wikesjö
lör. 25 apr 2026, 00:25

Vi har spelat Saros

Fullt ös medvetslös

När man spelar ett spel från Housemarque vet man att det blir intensivt och färggrant på skärmen. När allt väl stämmer lyckas den finska spelstudion alltid få fram den speciella känslan när kontrollen, tempot och responsen bara smälter samman till ren spelglädje. Nästa vecka släpper de sitt nya spel Saros och efter att ha spelat igenom det kan jag med betryggande ton meddela att de än en gång lyckats leverera total spelglädje.

I Saros spelar man som Arjun Devraj, en medlem i expeditionen Echelon IV som kraschlandar på den ogästvänliga planeten Carcosa. Målet är att ta reda på vad som hänt de tidigare kolonisterna som skickats dit av megaföretaget Soltari, men uppdraget förvandlas snabbt till en mardrömslik kamp för överlevnad. Berättelsen lutar sig ganska tungt mot Lovecraft-inspirerad kosmisk skräck och berättartekniken känns ibland lite som en feberdröm. Det är ett pussel av tidsloopar, raderade minnen och smygande galenskap som nystas upp via ljudloggar och dialoger i spelets hubb, The Passage. Mycket av handlingen byggs upp genom mellansekvenser men något riktigt tillfredsställande slut kände jag dock aldrig att jag fick.

Handlingen var dock en drivande faktor för att fortsätta spela spelet då det alltid var något om hörnet. Men där spelet är som absolut bäst är själva spelandet, det är ett riktigt spelspel detta. Utvecklarna själva beskriver spelets strider som en blixtsnabb, färgkodad dödsdans vilket stämmer till 100 procent. När man väl kommit in i "zonen" och kontrollerar Arjun mellan tiotusentals färgkodade dödsprojektiler med hjälp av muskelminne och reflexer, känner man sig som världens bästa tv-spelare vilket är en otroligt go känsla.

Trots att man ibland är världens bästa händer det att man dör i Saros, det händer rätt ofta skulle jag vilja påstå. När man dör i Saros börjar man om från hembasen men eftersom man kan bygga upp sin karaktär över tid blir det enklare att ta sig genom spelvärlden. Det gör spelet lite enklare än till exempel Returnal och gör att man förr eller senare kan ta sig förbi en boss via dessa uppgraderingar. De gör också att spelet blev lite enklare mot slutet då man som uppgraderad Arjun plöjer igenom fienderna rätt snabbt. Det finns dock möjlighet att göra spelet svårare eller enklare om man nu verkligen vill det.

Spelets stora dynamiska mekanik är solförmörkelsen. När den aktiveras blir det dålig stämning i världen vilket innebär att fienderna blir svårare. Men man får också mer kraftfulla uppgraderingar som dock ofta kommer med någon nackdel, exempelvis att mer skada med ens vapen riskerar att låsa sig när man tar skada.

Funktionerna i DualSense-kontrollen kommer till sin rätt både med haptiken och dess interna högtalare som levererar subtila men viktiga ljud.

Jag vet inte om det är för allt Returnal som satt kvar i fingrarna men generellt kändes Saros snäppet enklare än Returnal. Missförstå mig rätt, det är fortfarande att de små gröna hälsoprickarna är det bästa och mest tacksamma man kan se i spelet efter intensiva strider. Men generellt kändes det som att Saros hade färre frustrerande farthinder än vad Returnal hade.

För att skjuta alla fiender har man ett antal olika vapentyper som alla kan ha lite olika egenskaper. Jag fann dock att vissa vapentyper var kopiöst mycket bättre att använda än andra. Så ibland fick man en vapentyp man inte gillar innan en boss så kunde det kännas lite frustrerande.

Som vanligt med Housemarque-spel är även Saros en fröjd för ögat. Spelets miljöer och fiender är fina att titta på men inget man ser så mycket av då man oftast är fullt fokuserad på det vackra visuella kaoset som alla partiklar bjuder på. Allt flyter på supersmidigt vilket ju är lite av ett måste för ett spel som detta. Grafiskt sett är det dock några små detaljer som skaver då karaktärerna animationer utanför de stora mellansekvenserna känns lite PlayStation 3.

Saros är helt enkelt bra grejer, en triumf för Housemarque. Det är beroendeframkallande och oerhört svårt att lägga ifrån sig. Jag spelade det till exempel i nio timmar i sträck första dagen jag fick det. Men efter att jag väl kört igenom spelet och sett det mesta som spelet hade att erbjuda fann jag inget större sug att återvända till det. De timmarna jag hade med spelet kommer jag däremot inte att glömma och något jag kan fantisera om med ett leende på läpparna när man sitter uttråkad på kontoret.

playstation.com

Spel, Feature,

Housemarque, Saros, Arjun Devraj, Carcosa, Soltari, DualSense, Returnal

Spelmedier tycker till om Saros

Mycket pang-pang

37.3°

39.3°

Frode Wikesjö
fre. 24 apr 2026, 21:00

Roger vill aldrig bli körd av en människa igen!

Har sett ljuset efter att ha åkt med Waymo

Att åka taxi är lyxigt, någon annan kör runt mig i en bil så att jag kommer dit jag vill, även när klockan är 03.00 och jag inte på något sätt ska sitta bakom ratten.

På senare år har det blivit bättre som användare att åka taxi. App-taxis som Uber och Bolt har kommit, och man kan få tag på en taxi med några klick. Enkelheten är en grej förstås, men det finns mängder med fördelar som apparna har gett oss användare, fördelar som man lätt glömmer bort.

När man beställt vet man exakt var föraren är och hur långt det kommer ta innan den kommer, även om en Uber-minut inte alls är 60 riktiga sekunder. När man hoppat in i bilen slipper man förklara var man ska, något som faktiskt inte alltid var så lätt att förklara förr i tiden. Speciellt i andra länder. På tal om andra länder slipper man numera även sitta i taxin och vara rädd för att bli blåst, delvis på priset men man slipper också fundera på om föraren kommer att köra mig till en rånare på helt fel sida av stan. Jag älskar det.

På tal om priset har det blivit lite väl billigt, jag kan inte med gott samvete välja de billigaste alternativen som UberX. Nu tror jag inte att föraren blir rik om jag väljer Uber Comfort istället, men mitt samvete blir inte riktigt lika plågat.

Waymo är ett större steg än jag trodde

Jag har hängt i Los Angeles i några dagar. Efter lite häng med en kompis på andra sidan stan fick jag igår chansen att prova Waymo för första gången. Jag tänkte att det skulle bli en tuff teknologisk upplevelse, men det var något annat som fick mig att älska det.

För oj vad det var trevligt att vara själv i bilen! Även om jag var själv med mina tankar i bilen och inte hade en vän att prata hemligheter med var det en oerhörd befrielse! Det började egentligen redan innan jag hoppade in i bilen, för den väntar i fem minuter innan den blir arg. Vilket gör att jag kunde säga hejdå till min kompis utan att känna stress. Om det sitter en förare och väntar och som vill komma iväg till nästa körning stressar jag förstås på så att vi kommer iväg.

Lyssna på din musik, slipp någon som sitter i telefon

Väl inne i bilen väljer jag min spellista på Spotify. Det kan man kanske göra med Uber också, men det spelar inte så stor roll att jag prompt ska tvinga föraren att lyssna på min musik. Men när jag nu kunde välja utan att störa någon annan var det ett lätt och mysigt val.

I Stockholm pratar förare nästan alltid i telefon med någon polare. Jag har återigen väldigt lite emot det egentligen, de sitter och kör bil hela dagarna och jag vill inte prata med dem, då kan de väl få snacka med en polare. På sätt och vis kan det vara skönare än att sitta där i tystnad. Men herregud va skönt det var att både slippa någon som snackar med någon annan eller någon som sitter tyst. Älskade det!

En underbart lugn resa

Att en bil kan köra runt på dig utan förare är tekniskt otroligt coolt, men samtidigt fascinerande normalt. Här i LA är det inga konstigheter med en massa bilar utan förare och när jag hoppat in i bilen tog det faktiskt ett tag innan jag reagerade på att den körde sig själv, det kändes helt naturligt.

Några mindre saker hände längs resan, men det löste sig fint. En lite abrupt inbromsning när bilen trodde att en människa var på väg ut i gatan och vid ett tillfälle ville bilen framför backa för att släppa genom en annan bil, då tog det nog lite längre för robotbilen att fatta vinken och även backa än vad en riktig förare hade gjort, men den löste det förvånansvärt snabbt.

Jag är genuint förvånad över att något som jag trodde skulle bli tekniskt fascinerande istället blev fascinerande på andra sätt. Jag vill, om jag får välja, aldrig någonsin mer bli körd av en annan människa. Istället väljer jag alla dagar i veckan roboten, lugnet, stillheten och min egentid. Resan igår tog 50 minuter, LA är stort, men det gjorde inget för jag fick lite egentid.

Samhälle, Feature,

Taxi, Uber, Bolt, Waymo, Spotify, Robotbil

49.0°