Febergaraget Från lädersäten till skålade stolar
Vart är den perfekta bilen?
De tre senaste bilarna i Feber-garaget har bjudit på lite kontraster. Om Tiguan var sund och vettig och Touaregen stor och onödig är veckans nykomling låg, stötig och närvarande.
Seat Leon Cupra är om man vill göra det enkelt för sig en Golf GTI i spanska kläder. Men så enkelt är det inte. När Golf GTI får ur sig 200 hästar bjuder Cupran på 240 och 40 till känns och är mycket, mycket trevligt att ha. Och hela Cupran är lite, lite mer fart än GTIn. Tricket är att i nypriset så behöver man inte betala för det, Cupran är 5000 kronor billigare än Golfen i bas-varianten - något som tyvärr lär tappas när man väl säljer bilen.
Billigare och snabbare än Golf GTI
En bra sak för plånboken är att tillvalen är få och att rätt mycket ingår. Lägger vi till de saker som Cupran har som inte GTIn har så som klimat, 18-tummare, farthållare och multifunktionsratt så blir faktiskt skillnaden mellan de två hela 26 000 kronor (med reservation för att Golfen har saker som Cupran inte har).
Listpris med Feber-paketet* är 266 550 kronor.
När vi körde Golf GTI ifrågasatte jag om den här typen av bil verkligen ska vara så anonym. Golfen är ju, om den inte är vit, en rätt vanlig bil med betydligt trevligare prestanda än den vanliga bilen. Seaten är inne på samma spår men man har inte riktigt kunnat hålla sig på mattan vilket jag tror att jag gillar.
Det här är nämligen väldigt kort mellan helt rätt och helt fel här, speciellt när en 32 årig gubbe som jag kör en sådan här bil. Och ena sidan är det många som inte fattar någonting och tror att det är vilken bil som helst, och andra sidan finns det de som tycker att man är rejält fjantig som tror att man är formel-1 förare och gillar att gasa.
När Honda omvandlar Civic till en pojkräser i Type-R så tycker jag att Seat gör det snyggare. På utsidan är bilen ganska anonym med sin sportighet, förutom de stora fälgarna och bromsoken, och invändigt skriks det inte heller ut, förutom stolarna.
Den är rätt vanlig helt enkelt, men viktiga saker har klar race-känsla. Ratten är till synes rätt vanlig man när man håller i den känner man hur fyrkantig den är och man börjar inbilla sig att det är en formel 1-ratt. Trevligt, eftersom känsla är allt! Mätarna börjar på rätt ställe (rakt ner) och så vidare. De skålade stolarna är helt ok men kommer inte vara så sköna en riktigt kall vinterdag eftersom de saknar värme.
(interiörbilder kommer i senare artikel)
Jag gillar också att bilen är ritad av Walter de'Silva, Alfa-vän som jag är. Frågan är vad gemene man tycker - vad tycker ni? Jag gillar detaljer som att vindrutetorkarna sitter på sidan av framrutan och åker ner mot mitten och att bakdörren är gömd så att man får en skön coupé-känsla. Att inte fler Leon rullar på våra gator tycker jag faktiskt är lite konstig - trots märkets lite skamfilade rykte.
Hur stor roll spelar Seats rykte?
Och det är nog här som Cuprans största problem är - ryktet. Vem vill åka runt i en Seat? Gör inte de tråkiga, billiga bilar som knappt duger i Spanien? Att köpa en GTI-bil är en risk ekonomiskt, de är dyrare att äga och tappar mer i pris så valet blir lite känsligare. Samtidigt så kan man inte köpa en GTI-bil fullständigt förnuftigt utan det ska göras med känsla.
Seat har verkligen en utmaning här, för än så länge har verkligen inte den här bilen gett ett billigt intryck. Visst, det är ingen Audi (vilket man och andra sidan slipper betala extra för) men tråkig och billig är inte känslor jag får när jag sitter i och kör Cupran.
Underbar tredje växel
Så, hur är den att köra då? Här ligger den också mellan Golfen och Hondan, lite argare än Golfen men inte lika hetsig som Honda Civic Type-R eller Renault Clio Sport som man var tvungen att ligga på helt rätt varvtal för att kunna njuta av. Cupran säger sprutt från start och hela vägen - speciellt trean är riktigt, riktigt trevlig och lång. Den funkar från 50 km/h upp till 110 och en bra bit över. Jag är kär i den.
I vanliga fall så brukar ettan bita till rätt hårt, men här är den rätt snäll. Det är först när tvåan dunkar i som det riktiga suget kommer och då är det glädje. Eftersom trean räcker så långt är det vanliga scenariot att man sedan lägger i sexan och trycker in farthållaren så att man behåller körkortet och sitt sans.
Så det finns faktiskt ingenting att klaga på alls. Kopplingen är kanske lite väl tight, är man inte med hela tiden blir växlingarna hårda, och helst skulle jag så klart velat haft en DSG-låda men det kan man tyvärr inte välja till.
Dovt muller - från baken
En bil av den här typen ska vara lite obekväm att åka i. Vägljudet in i kupén är inte hetsigt men tyst är det inte. Varje gupp känns och man får vara lite försiktig när man har folk med i bilen som inte tigger om att plågas. Precis som det ska vara med andra ord.
En sak som är lite annorlunda med Cupran jämfört med de andra bilarna i klassen som vi har testat är baslådan i bak - och då pratar vi inte ljudanläggningen. Avgassystemet är riktigt trevligt stämt även om det kan bli lite jobbigt om man kör långt. Det mullrar definitivt mer bakifrån än framifrån, något som man kan tycka både är bra och dåligt. Lite trist är det att om man går till fronten och lyssnar så är det ingen direkt skönsång.
* Feberpaketet är ett antal tillbehör som vi på redaktionen skulle plocka in om vi köpte ny bil. Listan är under utarbetning och har inte riktigt spikats, men i det här fallet så betyder det xenon-ljus, bluetooth-anslutning, iPod-ingång, regnsensor och sidoairbags bak.
Kvar på utrustningslistan är faktiskt då bara sollucka, svarta fälgar och tonade rutor.
Läs gärna våra regler!