De senaste åren har varit år inte bara av finanskris och blomstrande tider utan framförallt miljösnack. Först kom etanolen som frälsaren, bara alla svenska tankade etanol var alla problem lösta. Sedan (eller om det vara tvärt om) kom hybriderna, dessa missfoster till falsk marknadsföring, och fick den fläskigaste Lexus att verka miljövänlig.

Jakten på den ultimata miljöbilen stavas nog bränslecell men där är vi som ni vet verkligen inte. Ännu. Innan dess, och sedan i samförstånd med bränslecellen, kommer elbilen att blomstra tror jag.

Den rena elbilen är, där den passar, genialisk. I dag har jag provkört Mitsubishis i MiEV och det var oerhört trevligt. Men innan vi börjar med det andra ett klarläggande om namnet. Modellen heter i och ingenting annat. MiEV är varumärket för deras elbilar och kommer säkerligen att hamna på andra produkter med tiden. i finns i dag i Japan rullandes med en liten, liten bensinmotor. Anledningen till den lilla motorn och det konstiga formatet är så klart pengar, den tränger in sig i en speciellt billig skatteklass där borta i Japan.

Priset
Det finns två saker som oroar folk med elbilar i dag - inköpspriset och räckvidden. En i MiEV kostar ungefär 30 000 dollar i Japan när den börjar säljas där i juni, vilket skulle motsvara ett svenskt pris på runt 240 000 kr i Sverige. Av tillverkningskostnaden är ungefär hälften kostnaden för batterierna. Detta är både bra och dåligt, dåligt eftersom det är mycket pengar i dag, bra eftersom batterier kommer att bli billigare. Hälften så dyra och dubbelt så bra tvivlar jag på att de är om ett år, men hälften så dyra om två år är inte en utopi. Och då försvinner en fjärdedel av priset.

I Norge är miljöbilar helt momsfria, skulle den svenska regeringen få för sig att dra till med samma trick försvinner en fjärdedel till och bilen blir helt plötsligt billig i inköp.

Men det är saker som kanske händer i framtiden. När i MiEV kommer till Sverige nästa höst hoppas vi i alla fall att priset har sänks en smula. Men det behöver inte ha skett, man kommer att sälja slut på tilldelningen ändå. I år tillverkas 2000 i MiEV som alla går till Japan (förutom två som kommer till Sverige som demobilar). Nästa år kommer det att tillverkas mellan 10 och 12 000 bilar och den tilldelning som Mitsubishi i Sverige får tror jag att de kommer att sälja slut på.

Det är nämligen så attraktivt med elbilsupplägget att många kommer att köpa den och inte bry sig om den kostar 140 000 eller 240 000. Man köper inte bara en billigare milkostnad utan också en image. Och framförallt - de som vill köpa en elbil i dag får betala betydligt mycket mer.

Anledningen till att fler bilar inte kommer att tillverkas är inte att man inte tror att de kan säljas utan man har helt enkelt inte tillgång till fler batterier än så.

Driftskostnaden är som ni vet minimal och service kommer det så klart att bli, fast en betydligt mindre sådan än för en vanlig bil. Man kan hoppas på andra kostnadsbesparingar som gratis parkering, inga vägtullar och så vidare. Mitsubishi hoppas på det i alla fall.

Inget byte av batterier
Batterierna kommer heller inte att vara några problem för plånboken, Mitsubishi garanterar nämligen 80% effekt i dem de första 10 åren eller de första 15 000 milen. Får dina batterier lägre effekt byter Mitsubishi dem helt enkelt. Detta är verkligen en trevlig garanti, man vill inte åka på att byta batteripacket efter ett år eller två eftersom de kostar skjortan minst sagt.

Räckvidd
Räckvidden då? Enligt Japansk körcykel räcker batterierna till 16 mils körning, enligt europeisk med mer landsväg 14.4 mil. I verkligheten i Sverige kommer det att bli lägre än så, speciellt på vintern eftersom värme kostar batterisyra. På med täckjackan och du kommer längre. Sommar och sol? Du kommer längre. Gasar du mycket? Du kommer kortare.

När det börjar bli tomt i battericellerna så säger bilen till. När det börjar blir riktigt, riktigt tomt i cellerna så stänger systemet av saker som AC, värmare, stereo och liknande. Tre olika körlägen finns. Drive ger alla 47 KW, Eco ger bara 19 KW (men mer om man verkligen trycker på, vid omkörning tex) och Brake motorbromsar mer än Eco och passar om man kör i kuperad terräng. Tyvärr har man behållit växelspaken från bensinversionen i så man har en spak på golvet, dessa växlar kunde man lika gärna ha styrt från ratten.

Man känner effektskillnaden helt klart. Och på tal om effekt så räcker 180 Nm väldigt långt. Bilen känns pigg och trevlig att köra, ingen sportbil men fullt tillräckligt och bättre än de bilar jag testat som har små, små bensinare. Tyvärr fick vi inte köra den på motorväg men att toppfarten bara är på 130 km/h ska inte göra så mycket eftersom man har effekt en bra bit upp dit. En vanlig bensinbil med 130 km/h i toppfart är ju obrukbar.

Bilen är lätt, bara 1080 kg. Av detta är 160-170 kg batterierna, 200 kg med fästen och liknande.

Att köra den då?
Bilen är som sagt pigg och trevlig att köra, det är ingen lyxbil men helt ok för klassen. Den är rymlig och även om benutrymmet bak inte är det bästa så är takhöjden det, det fanns mer att ta av i höjden kan man lugnt säga. Bagageutrymmet är inte gigantiskt men fungerar och fäller man baksätena får man in det man behöver. Inget extraordinärt, men helt ok.

Instrumenten är enkla och inte alls så cyber som man hade kunnat tänka sig. På sätt och vis är det bra, känslan av en vanlig bil är påtaglig. När man vrider om nyckeln piper det till och det står Ready på instrumenten. Och det är tur det, man har ingen aning om bilen är på eller inte annars. Det finns en mätare som visar hur mycket kräm man har, en hastighetsmätare så klart och så något som kan likna en varvräknare. Men istället för varv visar denna hur mycket kräm man gör av med - eller får tillbaka för den delen.

Det roliga är att bilen är sjukt enkel att köra - det är ju bara att gasa och köra. Man behöver inte lära sig något nytt utan det är verkligen larvigt enkelt.

Och det är helt tyst. Om man står still. Eftersom det är en lätt småbil med små däck och lite isolering och eftersom våra vägar inte är så där galet bra så finns det ljud i kupén när man kör - jag ser fram emot större och mer välisolerade bilar i framtiden.

Någon jämförde känslan att åka och köra bilen med att åka tunnelbana eller spårvagn och det är faktiskt spot on. Man glider fram helt enkelt.

Så hur laddar man den?
Till en början kommer laddning via vägguttaget vara det absolut vanligaste. Bilen har två kontakter, en snabbladdare och en för vanlig el. Det krävs 16A i dag men målet är att så snart det går bara ha krav på 10A, vilket kommer att betyda längre laddtider så klart. Om man har kört bilen helt slut tar det mellan 6 och 7 timmar att ladda den full, men tricket är att det aldrig kommer att hända. Att man kör den helt slut alltså, har man 25% kräm kvar och pluggar in bilen i tre timmar har man gott och väl för att klara sig både till och från jobbet. Har man ett uttag i garaget på jobbet kan man köra 20 mil om dagen utan problem.

Snabbladdningen kräver tyvärr en "pump", en laddmanick som ser ut som just en bensinpump. Det räcker alltså inte med att fixa trefas till garaget vilket är synd - och en pump kostar i dag lika mycket som bilen. I realiteten kommer vi nog att se laddstationer på just bensinmackar eller andra strategiska ställen. Problemet med dessa är att man inte har kommit överens om en standard ännu. Och det handlar inte bara om kontakten - eftersom det är bra tryck i laddstationen behöver denna prata med bilen så att inte batteripaketet överbelastas och helt enkelt dör. En standard är på gång men detta kommer att bli ett problem så här till en början. Så, i realiteten är det hushållsel som gäller.

Inte för alla
i MiEV är så klart inget för de som har en V70 i dag och vill köra miljövänligare, där är pluginhybrider en vettigare framtid. Men det finns otroligt mycket bilar där ute i dag som skulle kunna ersättas med denna. Snittpendlaren kör tydligen 3.7 mil om dagen och ska man bara hämta lite på dagis och handlar lite så fungerar denna ypperligt.

0 gram CO2 - är det sant verkligen?
Njae. Bilen kräver ju faktiskt el som måste komma någonstans ifrån. 0 gram gäller ju bara om man laddar den med grön el. Laddar man den med tysk kolkraftsel så faller ju det. Och det vill till att batterierna tas fram på ett sätt som miljövänligt sätt och framförallt tas om hand när de är förbrukade. Tillverkarna är tvungna att ta om hand om batterierna och vi får verkligen hoppas att detta görs på ett bra sätt.

Så vad händer nu?
I juni börjar bilen att säljas i Japan och nästa höst börjar den säljas här i Sverige. Och sedan tror jag att det kommer att gå snabbt, bara tillverkningen av batterier kommer igång. Och det lär ju finnas några smartskallar i Asien (och på andra ställen för den delen) som har fattat att det här kan bli riktigt big business och forskar på nya, bättre och billigare batterier.

Jag ser, förutom tillgången på batterier, inga nackdelar med elbilar. För den här typen av bilar framförallt. Man slipper lyssna på en speedad symaskinsmotor, man slipper bli fattig på bensinmacken, man slipper lite service och skit, man slipper förhoppningsvis skatter och framförallt har man att göra med en enklare bil.

För det är det som är det stora tricket - en elbil är i sin faktiskt konstruktion enklare än en bensindito. Mindre saker kan gå sönder, mindre saker att hålla reda på. Jag vill ha en. Nu.

Några av mina anteckningar har försvunnit så jag kan ha missat något, så har du några frågor kommentera och jag ska försöka svara.