Spelintryck: Assassin's Creed: Black Flag. Emmy tycker till.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Hetaste

Senaste

Spelintryck Assassin's Creed: Black Flag

Emmy tycker till

Större, friare, vidlyftigare. Det är tydligt att Ubisoft har velat slå på stort i senaste Assassin's Creed IV: Black Flag och att då erbjuda möjligheten att ge sig ut på havet är ett smart drag. En snabb blick på kartan får dig direkt att inse att du kan spendera tid här. Mycket tid.

Ena stunden står du vid rodret på ditt skepp och glider fram över det oändligt stora havet medan du i nästa klättrar på bergsväggar och hustak. Och allt medan berättelsen tar dig vidare in bland Karibiens öar finns det skatter och andra spännande saker att leta reda på vid sidan av.

Jag har nu seglat runt bland öar och kobbar och lekt piratliv. Ett inte alltid angenämnt jobb.

När Assassin's Creed III släpptes märktes ett tydligt avsteg från temat i de tidigare spelen. För även om de traditionella hustaken, med de karaktäristiska klättringssekvenserna, fanns kvar adderades en vidsträckt vildmark som bara väntade på att bli utforskad. Vi skulle jaga, utforska, klättra i träd, göra sidouppdrag och idka handel. Spelet tog för första gången ett kliv in i modernare omgivningar och en ny inriktning var född. Dessutom erbjöds för första gången möjligheten att styra skepp och föra dem i strid. Och just den vattenburna biten verkade Ubisoft själva fastna för.

I Black Flag, som utspelar sig i Karibien under 1750-talet, är det verkligen resan på och i havet som är i fokus. Du antar rollen som piraten Edward Kenway, farfar till huvudpersonen Connor från AC III, som egentligen på grund av slumpen blir involverad i lönnmördarnas hemligheter. Du har ditt eget skepp och under resans gång kan du göra förbättringar och uppgradera skutan så att den blir allt mer utrustad och redo för svåra strider. När du inte har direkta uppdrag kopplade till huvudberättelsen finns det även då mycket att göra som att harpunera fiskar, leta skatter, samla material på någon av de mängder med öar som finns att utforska eller bara hänga i någon av spelens dungeons och leta efter dolda hemligheter.

Det som egentligen är minst engagerande i spelet är berättelsen. Kanske för att det är mer fokus än tidigare på att leta efter inte speciellt betydelsefulla äventyr. Edwards mål är att bli rik och att plundra andra skepp är ett ypperligt sätt att nå målet vilket innebär en hel del strider till havs. Dessutom är jag personligen inte speciellt förtjust i att slåss med skepp, främst för att jag är extremt dålig på det. Då föredrar jag undervattensekvenserna där jag får simma, uppdragen i de underjordiska grottorna och upptäcktsfärderna i städerna där jag kan gå runt och titta på människor, lönnmörda vakter och bara existera i världen.

Men med det sagt är det ett fantastiskt äventyr som erbjuds. Och just det faktum att du faktiskt när som helst kan ignorera huvudberättelsen, för att istället ge dig ut på egna äventyr och leka där i till synes oändlighet, är minst sagt uppfriskande. Dessutom kan du variera 1750-talets sceneri med nutid där du i förstapersonsvy spelar en nybliven anställd på företaget Abstergo med uppdrag att utforska minnet av just Edward. Det är helt enkelt svårt att ha tråkigt i det här spelet.

Ubisoft har redan varit tydliga med att Assassin's Creed-serien kommer att fortsätta ett tag framöver och vi kan antagligen förvänta oss nya årliga utgåvor. Och jag ser inget fel i det så länge de fortsätter att utveckla spelets innehåll samtidigt som de behåller kärnan i det som Assassin's Creed är vilket jag tycker jag att de till mångt och mycket lyckas med - även om jag saknar mer karaktäristiska huvudpersoner som Altaïr och Ezio.

Spel, Multiplattform,

Assassin's Creed, Black Flag, Spelintryck, Recension