Med GT4 vinkade man av den andra generationen av Cayman med ett riktigt ordentligt farväl. Genom att stoppa ner motorn från 911 Carrera S i den kompakta bilen skapade man ett prestandamonster av rang. En episk bil som i dag är en av de allra mest eftertraktade Porscharna. Så komplett, snabb och perfekt - åtminstone om man gillar bankörning. Men allt har som sagt ett slut, och med den fantastiska finalen var det dags för en ny Cayman att göra entré. I april presenterade man 718 Cayman. En hyfsad facelift vid en första anblick. Men det är det som döljer sig under ytan som är den största nyheten - en turbomatad boxerfyra istället för boxersexan utan överladdning. Ett stor steg för mänskligheten och ett vågat drag från Porsche. Vad skulle puristerna säga? Turbo i 911 har dock mottagits helt okej, och även jag är positiv till utvecklingen. Men när man även plockar bort två cylindrar som i Caymans fall blir det hela lite platt. Bilen är fortfarande väldigt pigg och snabb, men den visade sig inte vara lika rolig att köra längre.

Körkänsla
Turbomatat kan innebära lite lagg innan kraften kommer, och det stämmer här. Inte jättemycket men det är märkbart. Men detta kompenseras av vridet i mellanregistret som skjutsar på bra. Känslan är som väntat lite annorlunda när man är van vid att en Cayman ska ha sug-sexa. Det finns gott om kraft och bilen är riktigt rapp. Men. Det känns liksom inte. Visst går det snabbt och nålen på hastighetsmätaren letar sig stabilt uppåt, men det är också den som talar om att jag faktiskt tryckt på gaspedalen, för kroppen har inte riktigt uppfattat det. Det går att plantera högerfoten rätt ner i backen med full kraft utan att bli överraskad, det är bara att fälla pedalen och hålla i ratten. Det gick inte i Corvetten jag testade för ett tag sedan. Växlarna går i som en dröm och PDK-lådan (manuellt alternativ finns) är bättre än någonsin. Men. Är det ett TV-spel jag spelar eller en bil jag kör? Ljudet från turbofyran är riktigt tråkigt, som tur är det inte förstärkt i högtalarna för då hade jag nog fått huvudvärk. På tomgång låter bilen som en lättviktsmotorcykel och när man är ute och gasar låter det mest jobbigt och ansträngt.

Styrningen är samma elektromekaniska som sitter i 911 Turbo vilket innebär att den är väldigt precis, och faktiskt bjuder på riktigt härlig känsla. Bilen styr in fint, svarar snabbt och känns som att den är på tårna. I Cayman S får man samma bromsar som 911 Carrera så bettar gör det riktigt bra när man väl står på vänsterpedalen. Väghållningen är också grym och bilen ligger som klistrad mot backen när man pressar den efter att ha vridit till det sportigaste läget på ratten. Men återigen. Motorn. Den är liksom inte kul. Det går inte att komma från. Det spelar ingen roll att den gör så att bilen är snabbare än föregångaren, speciellt inte när en boxersexa utan överladdning är så synonymt med modellen och det man hela tiden tänker tillbaka på. Resten av bilen kan och vill så mycket mer, och hålls nästan tillbaka av motorn som inte riktigt hänger med i svängarna.

Jag försökte att pressa bilen för att se om den ger vika någonstans och det gör den verkligen inte. Sjukt välbalanserad och trygg på vägen. Jättebekväm innan man tryckt på några knappar och gör man det är det som att åka på räls, fast lite studsigare. Konbana känns som en barnlek och att mosa in bilen i kurvor gillar den bara, och frågar om man inte har mer att ge. Säkert kanon att ha att göra med på trackdays, och inte helt ovettig som vardagsbil heller. Men som den där roliga sportbilen man köpte för den generösa skatteåterbäringen känns det aldrig. Nya Porsche Cayman kommer alltid att vara grym på det den är skapad för, men jag saknar bilen som ger mig det där fåniga flinet på läpparna.

Exteriör
Om förra Cayman var en delfin så är den nya en plattfisk. Tidigare bjöd bilen på lite former och linjer, men där har den nya gått åt ett helt annat håll. Fronten har blivit mycket snällare och mjukare och även om baken är ganska tuff så gör helheten att bilen blir mer anonym än tidigare. Det krävs liksom en orange lack för att den ens ska synas. En Cayman utan S i grått med för små och fel fälgar är inte jättekul direkt. Kommer det en råbarkad version likt GT4 i framtiden kan det säkert bli ordning på torpet, men utan massa lull-lull blir den nya bilen tyvärr rätt så diskret. Snygg? Kanske. Men inte lika vass till utseendet som tidigare.

Interiör
Att kliva in i en ny Porsche är alltid trevligt. Det känns ombonat, propert och lyxigt utan att för den delen gå till överdrift. Den som kört någon nyare Porsche kommer garanterat att känna igen sig här och det bjuds inte på jättemånga överraskningar. En sak man snabbt lägger märke till dock är det lilla vredet på ratten som nu börjar dyka upp i fler och fler av tillverkarens modeller. Det här vredet ersätter de tidiga knapparna på mittkonsolen och helt plötsligt blev det väldigt tomt där - vad ska man egentligen bocka för i tillvalslistan för att kunna fylla upp alla tomma platser? I övrigt är instrumenteringen klassiskt enkel och självklart är varvräknaren i mitten. Här har Porsche inte gått över till en helt digital panel än men det saknas inte heller, mätarna är tydliga och snygga att se på som de är. Stolarna är precis lagom skålade och väldigt bekväma för att sitta i en sportbil. Testbilen var enligt mig helt rätt specad - svart med några få inslag av silver.

Avslutning
Det här är fortfarande en kanonbil med mycket prestanda, men tyvärr saknas den där charmen som fanns tidigare. Liten bil med stor motor är alltid kul. Nu är det en liten bil med liten motor. Visserligen kraftfullare än tidigare och med bättre siffror i pappren, men inte riktigt lika rolig att handskas med längre. Den är lite för bra på det den gör nästan, och buskänslan är tyvärr borta. Bilen behöver helt enkelt en annan motor. Det är redan klart att nästa Cayman GT4 och Boxster Spyder kommer att få behålla boxersexan men det hade ju inte varit dumt om det även dök upp en ny Cayman R med samma snurra för den som inte vill vara riktigt lika hardcore.

Fakta Porsche 718 Cayman S
Motor: Boxerfyra, 2,5 liter, turbo, 350 hästkrafter, 420 Newtonmeter.
Växellåda: Sjustegad dubbelkopplingslåda.
Drivning: Bakhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 4,4 sekunder (4,2 med Sport Chrono Package), toppfart 285 km/h
Drivmedel: Bensin.
Däck och hjul: 265/45 ZR 18 bak, 235/45 ZR 18 fram.
Bromsar: 371 millimeter skivor fram, 365 millimeter skivor bak. Keramiska skivor finns som tillval.
Mått: Hjulbas 2,47 meter, längd 4,37 meter, bredd 1,80 meter, höjd 1,29 meter, vikt 1 460 kilo, bensintank 65 liter, förbrukning 0,73 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 167 gram per kilometer.
Pris: 639 000 kronor.