Recension: Borderlands. Gearbox visar var skåpet ska stå.

Teknik

Motor

Samhälle

Spel

Popkultur

Fritid

Tjock

Tester

Dagens fråga

Tipsa!

Skaffa Feber+

Mitt konto

Hetaste

Senaste

Recension: Borderlands

Gearbox visar var skåpet ska stå

En av de mer hajpade utvecklarna just nu är utan tvekan Gearbox Software, vars namn nämns i väldigt intressanta sammanhang. Klart är att de håller på med Aliens: Colonial Marines, förmodligen tänkt att släppas någon gång efter Aliens vs. Predator nästa år, och det ryktas även om ett nytt Duke Nukem-spel: Duke Begins. Det kan alltså vara mycket intressant att se fram emot framöver från Brothers in Arms-skaparen. Men först: förstapersons-shootern (FPS) Borderlands.

Borderlands utspelas på planeten Pandora, en Mad Max-liknande värld med tydliga spår av postapokalyps. Landskapet befolkas av det gamla vanliga: massor av bovar, banditer och monster - som alla vill döda dig. Här och var träffar du också en vänlig själ som ger dig uppdrag att ta hand om - dels för att driva storyn framåt men också för att väva in en annan spelgenre i Borderlands, nämligen rollspel (RPG).

I Borderlands spelar du som en av fyra grundkaraktärsklasser: Soldier, Berzerker, Siren eller Hunter. Om du vill smyga runt och backstabba folk, välj Siren. Förkärlek för automatvapen? Soldier är för dig. Gillar du att hålla dig på avstånd med ett krypskyttegevär? Välj Hunter. Och om du bara vill förstöra allt, helst med dina nävar, väljer du såklart Berzerker. Alla har alltså olika specialiteter och allt eftersom du samlar färdighetspoäng (XP) och blir bättre låses möjligheter till ytterligare specialisering av din karaktär upp. När du når nivå (level) 5 får du tillgång till en specialegenskap kopplat till din klass och därefter öppnas specialiseringsmöjligheterna. Med tanke på hur många möjligheter det finns att specialisera varje klass bör det finnas goda möjligheter att spela om spelet på flera olika sätt.

Spelet börjar med en kort bakgrundsberättelse om en myt om ett valv (vault) gömt någonstans på Pandora, ett valv som sägs innehålla ofantliga rikedomar i form av utomjordisk teknologi och andra hemligheter. Du sitter på en buss när du blir telepatiskt kontaktad av en mystisk kvinna som meddelar att valvet faktiskt existerar och hon råder dig att kliva av bussen i samhället Fyrestone. Där möts du av Claptrap, den WALL*E-liknande robot vi sett i marknadsföringsmaterialet för Borderlands. Så fort du klivit av börjar spelets tutorial och när banditer angriper Fyrestone är det bara att gripa vapen och så är spelet igång.

Borderlands marknadsförs alltså som en hybrid mellan RPG och FPS i ett postapokalyptiskt landskap och involverar ett vault. Fallout 3, någon? Nej, så enkelt är det inte. Även om premisserna för Fallout 3 och Borderlands tycks lika är det skillnad på spelen, även om det sistnämnda lånat friskt från det förra.

Det första som slår mig, och säkert de flesta andra, är Borderlands väldigt speciella visuella stil. Cell-shading har jag hört att det heter på engelska och, nej, jag har ingen aning om vad det kallas på svenska. Gearbox använder denna stil mycket effektivt och deras försök att sudda ut gränserna mellan cut-scenes och gameplay fungerar utmärkt. Några av de lite nyare spel som använder denna teknik är exempelvis Prince of Persia, Street Fighter IV och Crackdown och även om de tre spelen är tilltalande visuellt så gör Borderlands det bättre. Borderlands ser, ursäkta språket, för jävla bra ut. Jag är oerhört imponerad av den visuella biten som trots sitt drag av "tecknat" inte sparar på detaljer. Någon pop in-effekt och lite brus emellanåt är allt som stör denna näst intill perfekta bild vi får.

Ljudet är också trevligt. Gott om talande karaktärer som har personlighet och musik som håller sig där den ska - mestadels i bakgrunden, men sticker fram när det blir dramatiskt. Subtilt kan användandet av musik beskrivas, men "less is more" brukar det heta. På ett av de första utmanande uppdragen utgjordes musiken av djupa basgångar som hämtade från något av Aphex Twins mörkare alster - fantastiskt bra.

Lite mer om själva spelet då. Det sägs innehålla 160 olika uppdrag - 30 kopplade till storyn och 130 sidouppdrag. Uppdragens svårighetsgrad varierar ganska kraftigt, men som tur är får du information om vilken svårighetsgrad ett uppdrag befinner sig på när du får det. I princip kan du alltså välja hur utmanande du vill ha det - allt från överkomligt till mycket svårt. Vapen och annat upplockningsbart finns det i drivor och till och med monsterna spottar ur sig användbara grejer när de dör. Den som gillar att samla saker kommer inte att bli besviken.

Det finns vissa brister också:
* Fordonen är inte så roliga och används mest till transportmedel, även om de fungerar bra att köra ihjäl fiender med också. Styrningen är också lite knasig, men man vänjer sig.
* Fiende-AI:n fungerar heller inte alltid klockrent, testa bara att skjuta på fiender från långt håll med fordonens raketkastare. Fienderna fattar inte vad som händer och reagerar inte alls - kanske inte vad en normal person skulle gjort om någon sköt raketer på dem.
* Uppdragen är nästan uteslutande uppbyggda på samma sätt: du får ett uppdrag att hämta/hitta något eller mörda/rädda någon och nästan oavsett vad det gäller är föremålet/personen du ska leta upp omgiven av ett ton fiender, som du sedan får ägna ett tag åt att meja ner. Ibland dyker en boss upp som oftast erbjuder motstånd utöver det vanliga.

Trots uppdragens liknande uppbyggnad blir spelet inte tråkigt, utan man drabbas snarare av "bara-ett-uppdrag-till-innan-jag-stänger-av"-syndromet. Det är svårt att sluta spela Borderlands. Det är underhållande - trots att spelet absolut inte är något skämt så levererar ändå Borderlands ändå upplevelsen med en god portion mer eller mindre sjuk humor - något jag uppskattade väldigt. Pandora är en knasig värld och folket som rör sig där har "drabbats" lite kan man väl säga.

Slutligen ska jag säga att spelet erbjuder både möjlighet att köra single player-kampanjen i co-op med tre vänner samt även andra multiplayer-lägen. Jag har inte testat något av dem, utan bara kört single player-kampanjen ensam.

Jag gillar verkligen Borderlands. Trevlig story och halvknasiga karaktärer serveras med en god portion humor mitt i allt skjutande och sakletande. Borderlands är ett mycket bra spel och tar sig inte på för stort allvar - det ska vara underhållande. Och trots att jag inte testat något av multiplayer-lägena, som säkert ger ytterligare många roliga timmar av spelet, så rekommenderar jag Borderlands varmt.

--- Borderlands testades på Xbox 360 ---

Spel, Multiplattform,

Borderlands, Gearbox, 2K, Playstation 3, Xbox 360, PC

37.8°